Etnonymer i Norrbotten (och norra Skandinavien)

Begreppet

Etnonym är ett begrepp som används inom arkeologisk forskning för att benämna mänskliga kollektiv. Termen är mer neutral än andra begrepp som t.ex. folknamn där ordet ”folk” har ett stort antal förförstådda betydelser som skiljer sig från person till person vilket gör det svårt att använda i en sammanhållen diskussion kring ämnet. Etnonym har också en bredd genom att det kan omfatta alla former av mänskliga kollektiv, däribland etniska grupper. Etnonym ska alltså inte förväxlas med begreppet ”etnicitet” eller ”etnisk grupp”  då de senare endast används för grupper som anses ha en gemensam kultur och bakgrund.

Etnonymer i Nordskandinavien

I det skriftliga källmaterialet och ortnamn som berör och härrör från ovan nämnda område finns ett stort antal etnonymer belagda: kväner, hälsingar, karelare, karjalaiset, birkarlar, lappar, terfinner, tjuder, ryssar och venäläinen (det finska ordet för ryssar). Förutom dessa etnonymer finns det dessutom benämningar som tangerar varandra och närmast kan uppfattas som låneord, lappar t.ex. är ett till svenskan inhämtat finskt ord, lappalaiset. På samma sätt förhåller det sig med kainuulaiset och det samiska gáinolatj och de ryska benämningarna kajany, kajvany och kajbany. Den samiska benämningen gárjel, ordet för karelare (karjalaiset på finska), är i samisk folktradition kopplat till små grupper av utifrån kommande människor som förföljde samerna i äldre tider.

Förutom dessa uppträder ortnamn vid Kemiälvens mynning som anspelar på medeltida svenska och tyska städer: Visby, Sigtuna och Lübeck. Vid laxfiskplatser i Torne, Kemi och Ule älvars utlopp finns det dessutom ortnamn som är influerade av tyskan vilka tolkats som uttryck för hanseatiskt inflytande över laxfisket.

Problemet med förförståelse

Det är ett dock ett reellt problem med den förförståelse vi har med oss in i tolkningen av dessa etnonymer. Forskare och populära framställningar har tagit för givet att begrepp som kvän och lapp har haft samma betydelse från deras uppträdande fram till i modern tid. De anses ha betecknat en folkstam, etnisk grupp eller t.o.m. en nation utifrån våra moderna definitioner av begreppen och de har ofta härletts till samtida etniska grupper.

För att belysa problematiken med denna brist på källkritik kan exempel tas från bl.a. imperialismens tidevarv då hela etniska grupper skapades av kolonialmakterna. De som företrädde de imperialistiska staterna var ofta skolade i de grekiska och latinska texterna vilket bl.a. ledde till att man gärna delade in de erövrade folken på liknande sätt som i det romerska riket (en tydlig influens är bl.a. benämningen tribus som romarna använde för underkuvade folkgrupper som gett upphov till engelskans tribe). Utifrån den föreställningen delade britterna in människorna vid Tanganyika i stammar vilket kom att visa sig svårt. De sistnämnda hade nämligen aldrig hört talas om de stammar som de blev indelade i, deras sociala struktur var en annan vilket inte britterna uppfattade eller ville uppfatta. Britterna lyckades dock till slut få till stånd ett antal stammar som sedan kunde få ett visst självstyre. Utifrån detta exempel framgår det tydligt att det rör sig om konstruerade etnonymer som saknar grund i historien och som stämplats på grupper med människor av en utifrån kommande betraktare.

Liknande exempel finns från Kamerun och Nigeria där etniska grupper skapats av den utomstående betraktaren på administrativ väg, dessa klart avgränsade etniska grupper skapades i en social miljö som annars kännetecknades av flerspråkighet, dialektala variationer och täta kontakter över språkgränserna. En situation som till sina drag liknade den i Norrbotten vid tiden för vikingatidens slut och övergången till tidig medeltid. De konstruerade etniska grupperna kom att placeras ut på en karta av kolonialmakterna som sedan kom att användas av aningslösa arkeologer för att urskilja etniskt kännetecknande artefakter i det arkeologiska fyndmaterialet. Parallellerna är många och problematiken är uppenbar för oss som forskar på områden där källmaterial och ortnamn behandlar och uppger etnonymer.

Alternativa tolkningar av etnonymer i Norrbotten och norra Skandinavien

Det äldsta belägget för finn eller finne återfinns  i den romerske historieskrivaren Tacitus bok om germanerna som beskriver etnonymen fenni  som skall leva i de nordöstra delarna av Germania. Det äldsta nordiska belägget för etnonymen lapp härrör från Orkeyingasagan från 1200-tal där det redogörs för att män som kallas för lappir bor i ett område bortom Finnmark. I ryska källor förekommer etnonymet lop  i krönikor från 1000-tal.

Ingela Bergman lägger fram en tolkning av ortnamnen i Piteregionen utifrån perspektivet att de snarare är relaterade till näringsfång, att etnonymen lapp och finne representerar en ekonomisk differentiering mellan en befolkningsgrupp med renskötsel som huvudnäring (lappar) och en annan med en ekonomi baserad på jakt, fångst och fiske (finnar). Denna tolkning står i kontrast mot den hittills traditionella tolkningen av etnonymerna som etniska grupper dvs. att finne anspelar på den idag existerande etniska gruppen finnar och lapp på den etniska gruppen samer.

Bergman ger också ett förslag till att etnonymen kväner möjligen avser ytterligare en näringsprofil i Norrbotten med tyngdpunkten i boskapsskötsel med inslag av odling, tillsammans med jakt, fiske och möjligen renskötsel. Argumentationen för detta förs utifrån ortnamn som relaterar till kvän/kväner, som återfinns i sammanlagt 18 ortnamn på samiska och finska. Inget annat språk har iakttagits vilket i princip utesluter att kvänerna talade ett eget språk. De 7 samiska gaino-/kaino-namn (kvän) förekommer i Jokkmokks och Arjeplogs kommuner, de 11 finska namnen (kainuu) följer i princip Kalixälvens sträckning.

Ytterligare ett exempel som Bergman lyfter fram belyser hennes argumentation på ett effektivt sätt – det berör två bröder som nämns i skattelängder från Skellefteå där enbart den ene registrerats som finne men inte den andre.

Jag har varken utrymme eller tid att återge Bergmans hela argumentation men den är övertygande och följer den linje som andra forskare på området också lagt fram på senare år. Vill ni läsa hela artikeln återfinns den i Arkeologi i Norr 12.

På det stora hela finns det alltså en problematik kring de etnonymer som återges i ortnamn och historiskt källmaterial för norra Skandinavien. En problematik som består i brist av problematisering, dvs. forskarsamhället har något naivt utgått från att etnonymerna som nämnts har varit desamma över en mycket lång tidsperiod och likställt dessa med nu existerande etniska grupper. Det krävs alltså en större medvetenhet och diskussion om problematiken kring uppkomsten av etnonymer, de här i norr i likhet med de etnonymer som redovisades från imperialismens tidevarv kan vara konstruerade alternativ spegla något helt annat än etnisk tillhörighet, t.ex. näringsfång och utkomst.

Konstruerade etniska grupper?

Annonser

5 thoughts on “Etnonymer i Norrbotten (och norra Skandinavien)

  1. Wow. Det här var ett jättebra inlägg och ett lysande exempel på hur viktigt det är att ha källkritik, koll på forskningshistoria och dialog över ämnesgränserna. Jag tycker du bör fundera på om du kan arbeta om den lite och göra den till en Under Strecket i SvD – de letar efter texter likt denna som presenterar intressanta forskningsresultat.

    • Tackar så väldigt mycket för de fina orden! Jag ska definitivt ta och försöka anpassa den till Under Strecket, var in och kikade på det igår och jag gillar formatet. Jag tycker att just ämnet etnonymer är riktigt intressant och i källmaterialet som berör Norrbotten, norra Skandinavien och Nordkalotten så nämns ett stort antal etnonymer med början från Tacitus och framåt (fler än de jag nämner i blogginlägget). Dessutom är det en aktuell fråga i relation till det samiska kulturarvet och kvänernas oväntade återuppståndelse i svenska Tornedalen (Kvänlandsförbundet). Kväner finns t.ex. inte i finska delen av Tornedalen och kvän i Norge avser idag ättlingar till de finska invandrarna som anlände till Norge under 1800-talet. Komplext med andra ord.

      Både de historiskt kända etnonymerna och problematiken med dem samt de idag aktuella kopplingarna och hänvisningarna till äldre etnonymer är nog också ett relativt illa belyst område i Sverige i övrigt, har jag åtminstone fått för mig…det finns mycket att forska på och förmedla om arkeologi här i de nordliga delarna av landet =).

  2. Pingback: Sista chansen för Norrbotten och Norrland? Norrlandsfrågan anno 2012 « En humanist i arbetslivet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s