Arkeologers ställning på arbetsmarknaden

Arkeologruppen publicerade för att tag sedan två intressanta inlägg rörande visstidsanställningar generellt och med vissa insteg mot hur det är inom arkeologbranschen i synnerhet. Väldigt bra och belysande inlägg rörande den pågående utvecklingen på arbetsmarknaden. Jag har själv engagerat mig i just den här förändringen som nu sker på arbetsmarknaden i det fackliga forumet, såväl i Saco Studentråd som DIK:s förbundsstyrelse dock inte på en lokalfacklig nivå, vilket jag anser är svårt då de strukturer som påverkar arbetsmarknaden är större än den enskilda arbetsplatsen.

Bakgrund

Tidsbegränsade anställningar är inget nytt påfund som Annica Ramström påpekar i de ovan länkade blogginläggen. Däremot är den stora omfattningen de används i ny till sin karaktär, framför allt i den utsträckningen att det primärt är unga (enligt EU-statistik 15-24 år) som på ett eller annat sätt befinner sig i en tidsbegränsad anställning.

Allmän visstidsanställning, vikariat, säsongsanställning, provanställning. Det är de anställningsformer som idag ryms under paraplybegreppet visstidsanställningar. Projektanställning är inget juridiskt begrepp eller anställningsform utan avser i dagligt tal allmän visstidsanställning.

Idag tillåter den svenska lagstiftningen att dessa anställningsformer missbrukas och en person kan med olika anställningsformer vara anställd under obegränsad tid utan att ha rätt till fast anställning. De ändringar som föreslogs av regeringen och som godkändes av riksdagen 2007 i Lagen om anställningsskydd (LAS) möjliggjorde detta missbruk.

Ändringarna som infördes i lagen var i korthet:

  • Allmän visstidsanställning infördes som anställningsform, det innebar att arbetsgivaren inte längre behövde motivera varför anställningen skulle vara tidsbegränsad istället för tillsvidare.
  • Kravet på att visstidsanställningar skulle vara motiverade av arbetets särskilda egenskaper eller tillfällig arbetshopning togs bort.
  • En person som varit anställd i allmän visstidsanställning eller vikariat i sammanlagt 2 år under en femårsperiod får sin anställning omvandlad till en tillsvidareanställning. Det är dock inte möjligt att lägga samman tid arbetat som vikarie och tid i allmän visstidsanställning. Inte heller tid i provanställning, som kan vara sex månader, får räknas samman.
  • Frasen ”om det föranleds av arbetets särskilda beskaffenhet” tas bort som fortsättning efter denna mening i lagtexten om säsongsarbete: ”Säsongsarbete ska avse arbete för viss tid, viss säsong eller visst arbete”.

I och med dessa ändringar urholkades skyddet mot rullande visstidsanställningar och arbetsgivare kan i praktiken hålla arbetstagare i olika former av visstidsanställning under obegränsad tid.

Exempel: ”Person X blir anställd under sex månader på en provanställning, följt av två år som vikarie och därefter två år i en allmän visstidsanställning. Lägg till några månader i en säsongsanställning och referensperioden om fem är överskriden och en ny femårsperiod kan påbörjas.

Nuläget

2009 utgjordes 18% av Sveriges totala arbetskraft av visstidsanställda. 2006 var motsvarande siffra 17%. En siffra som stadigt ökar alltså, om än långsamt. Till största andelen är det unga och kvinnor som återfinns inom osäkra anställningar. I EU i stort uppbärs 30% av alla tillfälliga anställningar av unga människor. Totalt är 40% av alla unga människor i EU befinner sig i någon form av tillfällig anställning. Se rapporten här. Under första kvartalet 2011 anställdes i Sverige 131 000 personer, 26% av dem anställdes i någon form av tidsbegränsad anställning, trenden är alltså att nya anställningar allt oftare sker i en otrygg anställningsform. Av arbetskraften i Sverige idag är det 23% av kvinnorna som återfinns i en tidsbegränsad anställning medan motsvarande siffra för män är 16%. Att tillägga är att vi i Sverige nu också har en av Europas högsta ungdomsarbetslösheter, nära 25% av Sveriges ungdomar står utanför arbetsmarknaden. Se mer statistik som LO sammanställt här.

Min poäng är att det finns stora strukturella problem på arbetsmarknaden där framför allt unga människor och kvinnor drabbas oavsett om man är arkeolog, lärare, vårdbiträde etc.

Jag tror däremot att det går att förbättra villkoren för de som befinner sig i den allt större andelen av arbetsmarknaden som domineras av tidsbegränsade anställningar. TCO anmälde svenska staten till för brott mot det direktiv om visstidsarbete som Sverige undertecknat (1999/70/EG) 2007, kort efter att alliansregeringen röstat igenom försämringarna av LAS. De strider alltså mot EU-lagstiftningen!

Där tyckte jag att TCO agerade på ett väldigt positivt och kraftfullt sätt, tyvärr gjorde inte Saco (och DIK) detsamma.

TCO framförde också det absurda i att det idag inte är rättsligt möjligt att föra talan rörande de nya reglerna annat än i enskilda fall och tillämpningen av reglerna (Anmälan mot Konungariket Sverige, http://www.tco.se/3bcd19f1-d0bb-45c3-b80d-329861338bc5.fodoc). Rättsskyddet är alltså svagt i denna fråga. Enligt egna erfarenheter och uppgifter från DIK-medlemmar (inte enbart arkeologer) är det få som går till konflikt i dessa frågor då ingen vill bli svartmålad och riskera att bli utesluten från arbetsmarknaden av sin/sina arbetsgivare.

Detta lade jag fram inför DIK:s samlade förbundsstyrelse och kansli men bemöttes med en rätt talande tystnad och en argumentation från de centrala förhandlarna att det just nu inte går att pröva fall av missbruk av visstidsanställningar i sak med nuvarande lagstiftning. De skyllde, enligt mitt sätt att se det, ifrån sig på gällande lagstiftning och därmed är i princip varje medlem utlämnad till sig själv.

DIK, och Saco i stort, måste driva den här sortens frågor i sak även om det inte finns rättsligt underlag för det! DIK är litet ja, men lik förbannat måste DIK driva frågor som från arbetsgivares sida kan uppfattas som obekväma sloganen ”små och smidiga” får inte innebära att man drar sig för att ta en ”fight”.

I övrigt anser jag att DIK och alla andra fackförbund måste börja arbeta för att den allt större gruppen som omfattas av tidsbegränsade anställningar omfattas av samma skydd och rättigheter som tillsvidareanställda. Jag är av princip inte emot tidsbegränsade anställningar men även de måste omfattas av samma villkor som gäller för fast anställda, jag kan anse att villkoren till och med ska vara bättre för människor i otrygga anställningar, t.ex. högre lön, just för att de är otrygga och tidsbegränsade!

Här har fackförbunden i stort ett omfattande område att arbeta med och något som man måste ta tag i på allvar för att kunna säkra ett förtroende hos de yngre generationerna och kvinnor i alla åldrar som i allt större utsträckning väljer att inte gå med i facket eller att stå utanför…

Det är mot denna bakgrund man ska oss arkeologers situation på arbetsmarknaden, vi är en del av den stora strukturförändringen som nu sker på arbetsmarknaden, vi har också under en mycket längre period än andra upplevt den… Kanske bör vi nu också tillföra våra erfarenheter till den allmänna debatten?

Jag skulle för övrigt vilja se en branschorganisation för oss arkeologer… Arkeolog = legitimationsyrke! Nån som vill hänge sig åt att skriva stadgar med mig?

Annonser

5 thoughts on “Arkeologers ställning på arbetsmarknaden

  1. Skulle inte mycket av det här vara ur världen om man avskaffade LAS? Det är ju LAS som ser till att hålla fast folk i anställningar som de inte vågar lämna, och som ser till att det är en hög mur mellan ”visstidare” och ”fasta”, som egentligen inte borde finnas där. Jag uppfattar inte LAS i nuläget som en lag som förbättrar villkoren för de som är fast anställda, utan ser istället en lag som gör att ingen vågar röra på sig när de inser att de är olämpliga eller inte har rätt kompetens för sitt arbete. Unga och hungriga personer med mer tid och nyare utbildning hotar runt hörnet, och en äldre medarbetare som inte hållit sig uppdaterad vill förstås inte vara sist in på ett nytt ställe. Effekten just nu är enorma mängder administration från arbetsgivarnas sida för att de ska kunna ”omorganisera” och under förödmjukande former sparka alla de som inte längre är lämpliga för sina arbetsuppgifter (för det gör de ju, som ni märker alldeles oavsett LAS). Men några nya fasta anställningar blir det i regel inte, för arbetsgivaren har lärt av sina misstag. Man ska se till att hålla alla dörrar öppna.

    Som lösningen ser ut idag är det enklaste att utnyttja det faktum att man är en fri liberal på arbetsmarknaden, som kan höja lönen varje tremånadersanställning eller byta jobb. Arbetsgivaren är den som förlorar mest på det, arbetstagaren för nya erfarenheter och bättre lön på nytt ställe.

    • Fast skulle man inte lika gärna kunna säga att man kan avskaffa arbetsgivares psykologiska spärr mot att anställa tillsvidare istället? Det vi pratar om är ett fenomen där det de facto går att anställa människor år efter år på tidsbegränsade anställningar.

      Jag tycker inte att vi ska ta bort LAS utifrån premissen att det förhindrar rörlighet på arbetsmarknaden. LAS uppmuntrar INTE människor att stanna kvar i sina respektive anställningar. Däremot upplever jag att det finns en rädsla hos arbetsgivare att anställa personal tillsvidare (dvs fast anställning) för att man lever i den tid då ”fast anställning” betydde att man inte kunde säga upp personen ifråga.

      Fast anställning finns inte i dess juridiska mening längre, tillsvidareanställning är det vi numera i folkmun kallar för ”fast anställning”. Det innebär att du fortfarande kan bli uppsagd men att du omfattas av samma rättsliga skydd som tillkämpats av tidigare generationer arbetstagare.

      Därför tycker jag att det både är egoistiskt och väldigt respektlöst att mena på att man ska avskaffa LAS då den i sin grund syftar till att skydda de rättigheter som tidigare generationer, våra föräldrar och farföräldrar, arbetat hårt för att åstadkomma.

      Jag vill mena på att din hållning i den här frågan snarare speglar arbetsgivarnas ideologi snarare än arbetstagarnas då det är i deras intresse att så split och oenighet bland arbetstagarna. Den individfokusering som återfinns i dagens samhälle reflekterar endast en nyliberal samhällsbild där den starkes rätt framhävs och där den som skriker högst och syns mest blir den framgångsrike.

      Människan hade aldrig kommit till den position de har idag utan samarbete och ”teamwork”. Människan är en lagarbetare och individer (egoister) överlevde inte i de tidiga jägar-samlarsamhällena… Vi skulle med andra ord inte ha det samhälle vi har idag utan samarbete och visionen om ett egalitärt samhälle.

      • Ja, men i praktiken fungerar ju inte LAS. Oavsett vems sida man står på så sparkar ju arbetsgivaren de/den som de tycker inte fungerar i organisationen. Jag har själv sett det hända i s k ”omorganisationer” ett flertal gånger i kulturbranschen.

        Det har m a o ganska lite att göra med om jag skulle vara nyliberal eller inte, eller om jag har åsikter som vill rasera det som ”tidigare generationer” arbetade hårt för att åstadkomma. Det är förstås viktigt att arbetstagaren känner sig trygg på arbetet, men lagstiftningen kring det hela måste fungera på ett sätt som stödjer den åsikten. Det jag skriver ovan (och jag är osäker på om du har svarat i affekt eller faktiskt läst det som står) är att LAS idag snarare gör folk otrygga på sin arbetsplats, samtidigt som att lagen trögar ner organisationer. Den som inte gör någonting kan sällan pekas ut som ”den som gör fel” nämligen.

        Det måste finnas andra sätt att trygga folks försörjning/trygghet på jobbet. Särskilt idag, med ett samhälle som i allt väsentligt bygger på andra premisser än det industrisamhälle som LAS konstruerades utifrån.

      • Jag skrev inte i affekt, snarare försöker jag väl provocera till att tänka ur ett annat perspektiv. Visst, jag håller med till del, LAS har brister, brister som bl.a. yttrar sig i den bisarrt stora energi arbetsgivare lägger på att kontrollera hur många dagar en anställd har kvar till s.k. inlasning.

        Men jag vill samtidigt mena på att synsättet man har angående LAS även beror på ur vilket perspektiv man betraktar den. Som arbetstagare möts man oftast av arbetsgivarens bild av lagstiftningen, en bild som präglas av besvär, man förmedlar bilden till den anställde att ”nej, tyvärr, du får gå på grund av LAS, hade den inte funnits hade du kunnat jobba kvar här”. Därmed får man som arbetstagare med sig en negativ bild av lagstiftningen. Jag tror att man ofta från arbetsgivarhåll använder lagstiftningen som en bekväm ursäkt för att låta en visstidsanställd gå och därmed undviker den möjliga konflikten som skulle kunna bli resultatet av situationer där kontrakt löper ut.

        Jag får intrycket av att du har haft andra erfarenheter då jag inte kan hålla med dig om den bild du målar upp av LAS där du tillskriver den en sorts segregerande funktion som bygger upp murar mellan visstids- och tillsvidareanställda, den situationen har jag aldrig upplevt eller för den delen hört andra berätta om. Däremot kan jag väl i viss mån förstå din synpunkt att den kan hålla kvar människor hos arbetsgivare även fast de tappat lusten och energin och kanske egentligen skulle behöva byta arbetsgivare eller vidareutbilda sig.

        Min uppfattning är att LAS behövs men att den behöver reformeras, reformeras i kombination med andra åtgärder. Danmark har enligt mig en intressant arbetsmarknadsmodell (dock med en till fullo flexibel och rörlig arbetsrätt) med ett fördelaktigt arbetslöshetsförsäkringssystem och en verksam arbetsmarknadspolitik. Genom att arbetslösa får en hög ersättning skapar man trygghet för arbetstagarna samtidigt som arbetsgivare får möjlighet till en mer flexibel bemanning efter behov.

        Problemet för Sveriges del är den bristande tryggheten för tidsbegränsat anställda. Vår arbetslöshetsförsäkring är väldigt exkluderande och de som behöver ersättning får det inte, likaledes skulle ersättningen behöva vara högre än vad den är idag. Vi saknar likaså en aktiv arbetsmarknadspolitik. Möjligheterna till att vidareutbilda sig är svåra, att gå och sätta sig i skolbänken och dra på sig ytterligare skulder från CSN är nog inte lockande för så många 45-55-åringar som jobbat hela sina liv. Även pensionen påverkas då arbetsgivare inte behöver betala in lika mycket arbetsgivaravgifter för visstidsanställda. Generellt sett har tidsbegränsat anställda sämre arbetsvillkor och arbetsmiljö än tillsvidareanställda, ohälsa är även den kopplad till anställningsform.

        Med andra ord skulle avskaffandet av LAS inte leda till någon förbättring för arbetstagare i dagens Sverige, LAS är snarare ett av få skydd som arbetstagare har även om man nu kan anföra kritik gentemot den. Det har dessutom gjorts lättnader i LAS för att skapa möjligheter för en rörligare arbetsmarknad och möjligheter för arbetsgivare att ha en mer flexibel personalstyrka efter behov. Däremot har inte motsvarande trygghetsreformer införts vilket skapat en stor obalans för normen som är tillsvidareanställning, vilket även i fortsättningen bör vara norm, samt de olika formerna av tidsbegränsade anställningar. Det har även skapat en maktförskjutning på arbetsmarknaden till fördel för arbetsgivarna.

        Alliansens politik har lett och leder till att kvinnor, unga samt människor med utländsk bakgrund (de absolut vanligaste grupperna inom tidsbegränsade anställningar) hamnar i någon sorts B-lag på arbetsmarknaden där de tvingas ta arbeten under dåliga villkor, som låg lön, långa arbetsdagar och stor otrygghet.

        Nedan följer ett citat rörande Folkpartiets förslag om ungdomslöner, taget från Camilla Wedins blogg, som illustrerar hur den arbetsmarknadspolitik som förs idag inte syftar till en arbetsmarknad i balans:

        För mig virvlar en historisk epok förbi och vad som försiggick på 1900-talets början då hamnarbetarna bjöd under varandra för att det var bättre de fick usel lön på ett jobb än tvingades vända hem utan jobb. Den som var billigast fick jobbet. En ohållbar situation där familjeförsörjare inte fick tillräckligt med betalt oavsett om de arbetade från morgon till kväll. En osolidariskt samhälle där egoismen var stor och fattiga hade ett rent helvete.

        Summan av Folkpartiets resonemang blir att arbetsgivaren bestämmer vilka som har jobbet kvar, ungdomar och provanställda blir reavaror och kan utnyttjas och att arbetstagarna pressas till ännu sämre villkor. Allt bara för tanken att det är bättre att ha ett jobb med usla villkor än inget jobb alls. Summan kommer att drabba alla oavsett ålder och anställningstid.

        Tillbaka till 1900-talets början alltså. Det är den verkliga anledningen till att facket är negativa till förslaget…..vi vill inte se våra med blod, svett och tårar tillkämpade kollektivavtal gå förlorade. Det vore förödande för alla då samhällets klyftor skulle öka alltmer.

        Alltså, min mening är att LAS måste reformeras och inte avskaffas, att utgångspunkten vid anställning även i fortsättningen ska vara tillsvidareanställning men att möjligheterna till rörlighet måste göras större t.ex. via fortbildning/omskolning, att de som befinner sig i otrygga anställningsformer ska omfattas av samma villkor och trygghetssystem som tillsvidareanställda (om inte än större trygghet) och då krävs bl.a. en reform av arbetslöshetsförsäkringen.

        Jag vet inte hur du ställer dig till det men i linje med Saltsjöbadandan och den svenska modellen om samförstånd så tror jag mer på att reformera lagstiftningen och generellt arbeta för en lösning där maktfördelningen mellan arbetsmarknadens parter är i balans och inte en som skapar orättvisa, otrygghet och lönedumpning.

  2. Jag menar att det är samhället, snarare än arbetsgivaren, som ska skapa tryggheten för den anställde. Jag vet inte varför detta ska behöva ligga på arbetsgivaren, och jag ser egentligen bara problem med det perspektivet.

    En rörligare arbetsmarknad skulle gynna både arbetsgivare och arbetstagare.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s