Kan man äga en fornlämning, ett material, en tidsperiod?

Känns som att jag traskar ut på svag is, slänger in en fackla i krutdurken, skiter i det blå skåpet….eller kanske sparkar jag in öppna dörrar?

På jobbet kom vi idag av olika anledningar  in på ämnet om hur vi arkeologer ser på fornlämningar och arkeologiska material. Vi var rörande överens om att när man började jobba som arkeolog upplevde vi att alla var öppna och trevliga och tillmötesgående med sina erfarenheter och kunskaper, att det fanns en kollegialitet mellan arkeologer trots att vi ofta befinner oss i konkurrens om samma anställningar, forskningsmedel eller uppdrag.

Sedan gled vi över till att diskutera den upplevda skillnaden mellan ”akademisk” arkeologi och fält-/uppdragsarkeologin. Jag valde nu att sätta citationstecken kring begreppet akademisk då det på ett sätt antyder att motsatsen inte är vetenskaplig eller forskningsinriktad vilket i sådana fall ger ett högst felaktigt intryck. Den uppdragsarkeologiska sidan av det arkeologiska myntet håller idag en hög vetenskaplig kvalitet i de allra flesta fallen och ligger långt framme i bl.a. metodutveckling.

Åter till ämnet. Den upplevda skillnaden. Mina egna erfarenheter nu efter ett par år på arbetsmarknaden, ett antal forskningsansökningar, en doktorandansökan och dessa kontakter som de medfört har gjort mig många erfarenheter rikare. Däribland har det gett mig insyn i att den upplevda skillnaden inte är alls så stor som jag och andra kanske upplevt men att kollegialiteten i betydligt större mån är sämre inom den ”akademiska” arkeologin.

Vad menar jag med det då? Efter ha haft kontakt med ett flertal som arbetat på lärosäten och aktivt levt på arkeologisk forskning är bilden jag många gånger fått den av hård konkurrens om forskningsmedel, rigida hierkier, revirtänkande och ett synsätt på arkeologi som är mig fullständigt främmande, nämligen den att man anser sig ”äga” ett fyndmaterial eller rentav ett forskningsområde…

Detta synsätt råkade bl.a. jag ut för då jag via indirekta vägar fick reda på att en etablerad forskare ansåg att jag inkräktat på dennes forskningsområde. Detta trots att den kunskap jag använt i ansökningar är sedan länge etablerad och känd och de frågeställningar jag valt att fokusera på varit formulerade i en forskningsöversikt som kunskapsluckor för området. Vad föranleder ett sådant märkligt revirhävdande? Okej, att man inte inkräktar på material som någon arbetar med innan det publicerats kan jag hålla med om, det är bara god ton, men att försöka hävda förtursrätt till en hel tidsålder och ett geografiskt område? Hur kan man ens tro att man kan göra det?

För mig är arkeologisk forskning en ständig dialog och utbyte, en diskussion där erfarenheterna ständigt leder till nya frågor och där man som forskarsamhälle för kunskapen framåt.

Arkeologisk forskning är inte, åtminstone inte för mig, att enstaka institutioner eller en eller ett fåtal personer försöker monopolisera material, forskningsområden, tidsperioder och så att säga ”sitta på” material och kunskap. En sådan forskning blir bara likriktad, fattig och ensidig. Är en sådan bild av förhistorien något som är särskilt representativt för förhistorien som formats av en myriad individer och personligheter med olika tankar och idéer?

Naturligtvis har jag även fått en positivare bild också, den av en stimulerande diskussionsmiljö, utbyte av idéer och erfarenheter där samtalet existerar men det är slående att den ovan beskrivna situationen i många fall just återfinns på forskningsinstitutioner och inte i lika stor utsträckning på ”grävande” institutioner.

Kom med synpunkter, gärna avvikande, jag tycker det här ämnet ofta känns som ”the elephant in the room” men det finns inget bättre än att faktiskt diskutera elefantens närvaro i rummet, hur den kom in den där och hur fan vi får ut den.

Annonser

One thought on “Kan man äga en fornlämning, ett material, en tidsperiod?

  1. Det är väl iofs en elefant i rummet, men den är döende. Jag skulle nog påstå att nya krav på forskningsmedel och transparent hantering av material från t ex utgrävningar kommer att förändra möjligheterna att ”sitta” på information framöver. Med omedelbar publicering av informationen står det vem som helst fritt att tolka den som hon eller han vill, och det blir de goda argumenten som avgör, inte vem som har bäst koll på källmaterialet (oavsett om källmaterialet är inlåst eller inte). M a o: LOD tar kål på tolkningsföreträde, frågeformuleringsförmåner och kunskapshegemoni.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s