Två år senare och ungefär 4 års erfarenheter rikare

Så känns det i alla fall! Det har nu hunnit gå två år sedan jag blev yrkesaktiv på heltid. Vad tiden går fort! Jag hade i och för sig jobbat några veckor under sommaren 2009 både åt Gotlands museum och Norrbottens museum men i april 2010 fick jag min första hela säsong. Glädjen var enorm när jag fick beskedet att jag skulle få arbeta hela säsongen åt Riksantikvarieämbetet UV Mitt! Ämbetet liksom!

Hela säsongen skulle jag få spendera med att slutundersöka en lokal med lämningar från huvudsakligen bronsålder och yngre järnålder, lönen var knappast det man tänkte på, snarare var man bara tacksam och oerhört glad över att ha fått arbete direkt efter examen. Jag menar man hade ju fått höra en hel del berättelser om arkeologer som gått i flera år utan att få något jobb och under utbildningens början var det första vi fick höra ”det finns inga jobb” så ni kan ju tänka er känslan av att sitta där på UV-kontoret i Uppsala som nybakad arkeolog och få den första genomgången.

Men allt som ofta så har ju livet en tendens att ställa en inför vägskäl och val vilket kom någon månad in på min anställning på UV. Jag hade ju som alla andra sökt i princip på alla annonser som låg ute för säsongen, det första erbjudandet var relativt lätt att tacka nej till, 6 veckors anställning på Jönköpings museum. En månad tidigare hade man gladeligen tackat ja men nu hade man ju redan fått hela säsongen! Tänk vad snabbt ens referensramar kan förändras…

Det andra erbjudandet ställde mig däremot inför ett svårt val, åtminstone vid valtillfället. Jag fick ett erbjudande från Norrbottens museum om anställning för hela säsongen. Skulle jag säga upp mig från den arbetsgivare som gett mig mitt första helsäsongsjobb? Lämna bekantskapskretsen i Uppsala och flytta hem igen? Rent karriärmässigt var det utifrån sett kanske ett självklart val, möjlighet till projektledarerfarenhet med tillhörande erfarenhet av upprättande av arbetsplaner och kostnadsberäkningar, rapportförfattande, bättre lön och på många sätt en kortare väg till de erfarenheter man behöver för att kunna ”övervintra” som arkeolog än om jag fortsatt på UV och bott kvar i Uppsala.

Jag trivdes däremot väldigt bra på Björkgärdet och med mina kollegor på UV och utan tvivel hade det varit en väldigt bra erfarenhet att arbeta kvar.

Valet föll dock på Norrbotten, museet och familjen. Det var dock en omställning att vara tillbaka efter de tre åren på Gotland och året i Uppsala. Mycket har hunnit hända med en själv och hemstaden på fyra år, kanske mest med en själv.

Nu har jag dock planat ut och ”landat” i yrkeslivet. Såhär två år senare så är jag en rad erfarenheter rikare, i allt från kontakten med Länsstyrelsen, handläggning av ärenden, för- och efterarbete, projektledning etc. Resan från att ha stått som relativt grön med fyllhammaren i hand i Rasbo till att ansvara för egna uppdrag har gått fort och jag har lärt mig otroligt mycket, det kan jag tacka mina kollegor och min arbetsplats. Bara det att få möjlighet att bedriva forskning på arbetstid! Att få backning av en institution för ansökningar och tillgång till ett helt fantastiskt bibliotek, att få skriva artiklar, driva pedagogiska projekt och att få arbeta med alla typer av arkeologiska uppdrag är en ynnest som jag verkligen sätter högt värde på.

Nu har jag fått fortsättning i ytterligare två år, undrar om min personliga utveckling kommer att rasa på i lika snabb takt som de två år som nu passerat? Jag vet att jag i sommar kommer att få hålla i min första utredning, jag håller på att arbeta på en arbetsplan för min första forskningsundersökning och arbetet med en kulturhistorisk utställning ligger också på lut. Jag känner ett driv och stort engagemang för arkeologin i vår norra landsända, Norrbotten, så jag misstänker att de här två åren kommer vara späckade med lika många erfarenheter och att de kommer att gå precis lika fort.

Mitt tips till alla andra som nu kanske läser arkeologi är att ta tillvara de chanser som ges, ligg på. När jag fick mitt första jobb på Gotlands museum, en månad på en slutundersökning den medeltida stadskärnan i Visby, var det för att jag frågade Leif Zerpe på Fornsalen ifall det fanns några jobb. Han sade då till mig att det var en undersökning på gång. Han sade också att det var första gången som en student från högskolan, högskolan med en av de största arkeologiutbildningarna i Sverige, frågade honom om grävjobb på museet.

När ni får chansen se då till att visa framfötterna, visa upp det ni kan och att ni är duktiga. Det finns ingen anledning att hålla tillbaka, arbetsmarknaden är tuff och det finns många som har en magister eller master i arkeologi, det som särskiljer er från mängden kan vara att ni funkar bra i ett arbetslag eller att ni har drivkraft och energi.

Nu ser jag fram emot ytterligare två år av stimulerande uppdrag, forskning och förmedling av Norrbottens kulturarv, ska bli spännande att se vad de åren kan ge mig!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s