Museet – mötesplatsen mellan civilsamhället och det offentliga?

Kombinationen med en nyliberal ideologi som fått allt mer inflytande i politiken och en socialdemokrati som tappat tilltron till sin egen har gjort att staten tagit allt längre avstånd från det samhälle som den styr över. Misslyckade avregleringar och urholkade socialförsäkringar har gjort att allt fler misstror samhället, man ser istället till sig själv och sina närmaste i första hand. Den sociala gemenskapen och tilltron för politiken eroderas i en allt snabbare takt och allt mer av samhällets ansvar vältras över på den enskilde individen.

Det är i ett sådant klimat som motsättningar föds, segregation ökar och främlingsfientlighet växer sig starkare.

För att kunna möta den här utvecklingen krävs det politisk vilja, en strävan efter social gemenskap och full sysselsättning, en stark folkrörelse och tron på att politiken kan och ska leda.

Var kommer museerna in i detta då? Jag vill mena på att kommunala och regionala museer har en ytterst viktig roll i att lindra och möta den negativa utvecklingen som nu pågår i samhället. Museerna kan och bör vara mötesplatser för civilsamhället, ett forum där människor med olika bakgrund, social, etnisk eller annan, kan mötas och samtala, se och lära sig om forna och samtida kulturer och få en förståelse för dessa.

Kulturarvsinstitutioner med dess bredd av kompetenser bär på en enorm kunskap om forna identits- och etnicitetsprocesser, samhällsförändring och ekonomisk historia.

I Norrbotten ser vi t.ex. idag pågående identitets- och etnicitetsprocesser med politiska övertoner. Den samiska ställningen i samhället har orsakat en motreaktion och ”etnisk mobilisering” bland de finskspråkiga minoriteterna. Genomgående missbrukas, förenklas och fabriceras kulturarv för att förstärka de egna rättigheterna och ”hävden” till landområden.

I en sådan situation anser jag att museerna aktivt bör gå in i debatten, belysa felaktigheter i argumentationen, inbjuda till samtal och ge perspektiv på etnicitetsbegreppet. Precis som att vi inte heller bör överge vår förhistoria och historia att missbrukas av högerextrema krafter som Sverigedemokraterna.

Jag anser att museerna i landet generellt måste bli mycket bättre på ta plats i och fylla en mer aktiv roll i samhällsdebatten, vi har ett ansvar gentemot allmänheten att möta dem som försöker späda på motsättningar och öka segregationen. Vi har också ett ansvar att sprida kunskap om vår gemensamma förhistoria och historia, att öka förståelsen för de komplexa processer som ligger bakom etnicitet och identitet.

Framför allt anser jag att vår viktigaste funktion är att fungera som mötesplatser och forum med högt i tak och en tillåtande atmosfär för samtliga i samhället, en plats där alla kan och får komma till tals, där inga frågor är för enkla och där lärandet är givet. Kan vi uppnå det målet, att bli både en fysisk och teoretisk mötesplats, tror jag att vi har nått långt.

Annonser

2 thoughts on “Museet – mötesplatsen mellan civilsamhället och det offentliga?

  1. Du har så rätt Nils. Denna situation är pågående och har eskalerat de senaste fem åren. I grunden är det nog så att folkbildningen måste återerövra mark, för att höja den allmänna kompetensen hos var och en.

    • Folkbildning är ju mer aktuellt än någonsin som sagt, men tyvärr är det väl så att ingen har någon koppling till begreppet längre. Kanske måste uppfinna ett nytt begrepp istället för folkbildning? Hur som helst jag håller med dig fullständigt och jag tror att museerna kan vinna mycket mark och trovärdighet om vi kan vara ”neutral” mark vid möten mellan samhällsgrupper och vara en bas för kunskapsspridning.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s