”Varje förslösad skattekrona är…

…en stöld från folket”. Det finns ett stort antal blogginlägg och artiklar som redan använt sig av Gustav Möllers uttryck men va fan, det är det jäkligt bra uttryck och spot on så jag använder det jag också!

Självklart skriver jag med anledning av Tillväxtverkets slöseri med skattepengar och som ledde till att dess generaldirektör Christina Lugnet ”entledigades”. Rätt åtgärd naturligtvis men snarare är väl det det absolut minsta man kan göra.

För i likhet med den korruption som uppdagades av Uppdrag Granskning i Göteborg där korruptionen fanns ända ned på handläggarnivå så måste nog hela myndigheten granskas. Christina Lugnet är bara toppen av isberget, det slöseri som nu uppdagats kan inte enbart klandras henne, det måste vara djupt rotat i organisationskulturen som sådan och därför krävs det betydligt hårdare åtgärder för att faktiskt komma till botten med problemet.

Att strama upp interna riktlinjer som redan förbigåtts av okunskap eller, än värre, medvetet är inte en lösning. Snarare skulle det bara vara ett enkelt sätt att släta över problemet. Problemet ligger djupare, det ligger i organisationskulturen, i människors mentalitet och inställning till det allmänna och deras förståelse för verksamheten och användningen av skattemedel. Frågan är om regeringen är beredd eller ens förmögen att ta på sig en sådan översyn och de djupgående åtgärder som krävs?

Som det står att läsa i DN:s huvudledare idag:

Men det vore för enkelt att begränsa frågan om omdömeslös statlig representation till Christina Lugnet. DN:s granskning denna sommar har visat att flera myndigheter och statliga bolag använder skattebetalarnas pengar på ett vidlyftigt sätt. Förmodligen vittnar detta om ett större kulturellt problem i verksamheter som kontrolleras av det allmänna.

Å ena sidan finns äldreboenden, skolor och museer där personalen tvingas vända på varje krona och sällan bjuds på något utöver det vanliga. Å andra sidan finns delar av den offentliga sektorn – framför allt verksamheter som gränsar till näringslivet – där löner och mjuka ersättningar befinner sig på en helt annan nivå.

För mig verkar det rätt tydligt att man på Tillväxtverket varit medveten om att man gjort fel då man försökt att dölja sitt slöseri i bokföringen under kontot för seminarier.

Hur har den här kulturen och mentaliteten uppstått undrar jag? Hur rättfärdigar man inför sig själv att man kan nyttja enorma summor skattepengar, som skulle ha gått till det gemensamma bästa, till att berika sig själv? Hur har de strukturerna kunnat passera på sidan av de interna riktlinjerna som ändå skall vara den gemensamma värdegrunden?

Är det att man helt enkelt inte har förståelse för att den säck med pengar som med en gemensam beteckning kallas för skattemedel faktiskt inte är oändlig? Att man tror att om pengarna tar slut så kan man alltid fråga efter mer? Onekligen får man ju intrycket av det från turerna kring Tillväxtverket då man äskade om större anslag när man festat över sina tillgångar…

I tider då allt fler slås ut ur samhället, den sociala välfärden försämras (på ideologisk grund) och kakan med skattemedel krymper så sticker det nåt fruktansvärt i ögonen när byråkrati och politik slösar bort de värdefulla skattepengarna. Likadant så sticker det i ögonen att man låter skattemedel dräneras ut ur skola, vård och omsorg, att pengar som vi betalat på vår skattesedel oavkortat går ned i fickorna på riskkapitalister utan att göra någon som helst skillnad för elever, sjuka och äldre.

Hur utbrett är slöseriet/korruptionen?  Det jag vill se är en ordentlig kartläggning av problemet, dess drivkrafter och ursprung och sedan se kraftfulla åtgärder för att rensa ut den här kulturen/mentaliteten som på något sätt rotat sig i förvaltningar, myndigheter samt kommunala och statliga bolag. En kultur och mentalitet som dränerar skattepengar och föder tjänstemäns drömmar om ett lyxliv.

Sedan kan jag tycka att det är märkligt att man inte kan sätta en generaldirektör på bar backe som vilken annan arbetstagare som helst som har misskött sin tjänst. Jag skulle inte vilja kalla det att bli ”sparkad” om man blir inskickad till näringsdepartementet med tre års full lön och kontor. Tyvärr är det väl så att Annie Lööf, Reinfeldt och alla andra toppolitiker kan se sig själva som generaldirektörer i en framtid då den politiska karriären är över…då är det nog bäst att behålla systemet som det är, man vill ju inte sänka båten man själv sitter i… Får väl se om Lugnet ens får några böter.

Annonser

One thought on “”Varje förslösad skattekrona är…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s