Vision 2050 Norrbotten

År 2042. Året då Kiruna kommun nådde befolkningssiffran 25 000 invånare igen. Efter många årtionden av svikande befolkningsunderlag, en utveckling som för många av kommunpolitikerna närmast verkade oundviklig under en period, hade man nu lyckats bryta förbannelsen och vänt utvecklingen. Inte sedan 1975 hade befolkningen i kommunen legat på denna nivå, inte sedan 1970-tal hade befolkningen ökat i den takt som den gjorde nu.

Bakgrunden till den här positiva utvecklingen låg inte, som många glesbygdspolitiker vid tiden för 2010-talets början ansåg, i kommunsammanslagningar. Eller lösning och lösning, många beslutsfattare såg det som den enda vägen att välja inom de då existerande strukturerna. Inte så mycket till val då. Den viktiga vändpunkten för Kirunas och Norrbottens utveckling, från negativ till positiv, var den regionreform som regeringen godkände 2014. Med regionreformen övertogs de så viktiga regionala utvecklingsfrågorna i sin helhet av det folkvalda regionparlamentet från länsstyrelsen och den av staten utsedda landshövdingen.

Regionreformen kom att bli en av de i särklass viktigaste demokratiska reformerna i Norrbottens historia ända sedan den kommunala självstyrelsen infördes 1862. Nu kunde regionens politiker på allvar börja formulera sina tankar och visioner om vilken framtid Norrbotten skulle gå till mötes och norrbottningarna i allmänhet fick ett mycket större inflytande inte bara över sin vardag i kommunerna utan för regionen i stort. Den norrbottniska identiteten blev starkare och den politiska medvetenheten högre när man för första gången upplevde att kontrollen över den gemensamma framtiden faktiskt låg i regionen och inte hos riksdag och regering i samma utsträckning som tidigare.

Efter regionreformen 2014 gick utvecklingen snabbt. 2018 restes krav från kommunerna på att regionen skulle driva krav på en skattereform på nationellt plan. Reformens syfte och innehåll var till en början enkla, regionens tillgångar och de inkomster de genererar skall beskattas inomregionalt i likhet med det norska skattesystemet. Kraven fick även gehör hos de övriga tre nordligaste regionerna och länen i Norrland. Beslutsfattare och den allmänna opinionen såg en skattereform som nödvändig för att kunna nå en långsiktigt hållbar regional utveckling. Efter en hård kampanj gick reformen igenom 2026.

Skattereformen som genomfördes innebar att kommuner som Jokkmokk, Kiruna och Gällivare nu fick ett helt annat skatteunderlag i och med att skogsbrukets, gruvindustrins och vattenkraftens intäkter likväl som deras fastigheter kunde beskattas inom regionen och att de därmed tillföll kommunerna. Reformen innehöll även en förändring i hur arbete beskattades, skatten från förvärvsarbete tillföll genom reformen kommunen där arbetet utfördes vilket tog udden av fly-in-fly-out-praxisen som genererade stora kostnader för kommunerna men inga inkomster. De kraftigt växande skatteintäkterna möjliggjorde satsningar på andra näringar som t.ex. besöksnäringen, kulturella och kreativa näringar och ett ökat entreprenörskap, bostadsbyggandet ökade och framtidstron återkom. För första gången var framtidstron kopplad till något annat än utvinnandet av regionens naturresurser. Skattereformen gav en frihet, en självständighet från naturresursindustrin som tidigare inte funnits, nu var det regionens folkvalda och människorna som satte agendan och inte naturresursindustrin.

Regionen behövde inte längre förlita sig på de stora exportföretagens goda vilja, man behövde inte längre förlita sig i lika stor grad på att värna det kommunala utjämningssystemet, att lägga energi på att staten skulle komma med särskilda satsningar. I och med skattereformen kunde regionen på egna ben, tillsammans med regionens näringsliv och EU-stöd, uppföra Norrbotnia-banan vilken invigdes 2040. Skattereformen medförde också möjligheten för regionen att avsätta medel till en för regionen särskild fond, en fond vilken syftade till att genom placering ge en god avkastning för framtida investeringar, en fond som i folkmun kallas för Norrbottens oljefond. Fonden har fram till idag genererat stora summor och varit en viktig del i att säkerställa regionens klimatomställning samt utveckling av ett från naturresursindustrin självständigt näringsliv. Fonden har även aktivt kunnat delta med riskkapital i att kommersialisera innovationer och därmed blivit en viktig faktor i regionens framväxt som ett innovativt centrum i Sverige.

Skattereformen har inte enbart inneburit att regionen blivit mer självständig, den har också medfört att en av de starka drivkrafterna bakom urbaniseringen försvunnit. Människor är inte längre det enskilt viktigaste skatteunderlaget i kommunerna. Därmed avstannade avfolkningen från inlandskommunerna för att i takt med satsningarna som sedan följde kraftigt öka. Framtidstron och den kraftiga befolkningsökningen  som det medfört i hela regionen har däremot inte missgynnat städernas tillväxt,  Luleå är 2050 regionens enskilt största stad och kommun  med 110 000 innevånare. Staden har starkt gynnas av satsningarna på innovationer, kulturella och kreativa näringar och entreprenörskap och den nybyggda Norrbotnia-banan. Luleå Science Parks kraftiga tillväxt under tidigt 2010-tal var bara en försmak av det som kom senare. Luleå är år 2050 en kunskapsstad med en ung och välutbildad befolkning med regionens hela kunskapscentrum som nav i form av Norrbottens Universitet, f.d. Luleå Tekniska Universitet. Namnbytet genomfördes efter ett enhälligt beslut av regionparlamentet 2030 för att bättre illustrera universtitets betydelse för hela regionen.

Efter skattereformen 2026 genomfördes andra viktiga reformer vilket stärkte såväl Norrbotten som andra regioner. Minerallagstiftningen reviderades så att den kom att underordnas miljöbalken, prospekteringsprocessen kom att ändras så att miljöprövningen och andra konsekvensprövningar nu genomförs innan projekteringen i övrigt har igångsatts, kommunerna och regionen har fått vetorätt i samtliga prospekteringssituationer och rätten att överklaga har utökats till att omfatta hela lokalsamhället.

Överproduktionen av el i regionen ledde till att de nordliga regionerna och länen år 2038 gjorde gemensam sak. Man lyckades då driva igenom en lagförändring så att kommunerna och regionerna där elektricitet produceras fritt får förfoga över en del av produktionen i likhet med lagstiftningen i Norge. Elen man förfogar över får nu säljas eller användas som kommun och region själva vill. Likaledes fick de nordliga regionerna igenom att arbetsgivaravgifterna skulle sänkas i relation till befolkning, ju lägre befolkningstal desto lägre arbetsgivaravgift, parallellt infördes även ett fördelaktigt avskrivningssystem för de som har studielån och som bor på landet. Allt detta i  syfte att ytterligare motverka avfolkningen på landsbygden.

År 2050 är Norrbotten en expanderande region som utvecklat en självständig, varierad och resilient ekonomi som inte är kopplad till de internationella råvarupriserna. Klimatomställningen har drivits på tack vare skattereformen från 2026 och Norrbotten ligger i framkant med innovationer inom bl.a. miljöteknik. Norrbotten har tack vare skattereformen kunnat fondera medel från naturresursindustrins utvinning för att kunna hantera klimatomställningen och kunnat använda medlen för att återinvestera i andra näringar och som riskkapital i kommersialiseringen av innovationer. Demokratin har fått ett stort uppsving tack vare regionbildningen. Den starka befolkningsökningen, som primärt kommit från invandring, har gjort Norrbotten mångkulturellt vilket gynnat regionen i den allt mer globaliserade ekonomin där språkkunskaper, förståelse för andra kulturer och en variation av etnisk bakgrund med en mångfald av personliga nätverk är en konkurrensfördel.

Mångfald karakteriserar Norrbotten i alla aspekter av samhället. Regionen har också tack vare skattereformen och andra viktiga reformer utvecklat en stark landsbygdspolitik och hela regionen har gynnats av befolkningsökningen. Luleå som är regionens kunskapscentrum och största stad, har inte vuxit på bekostnad av resten av regionen. Regionen har framgångsrikt drivit frågor i regionförbundet Norrland, ett samarbetsorgan för regionerna och länen i Norrland, vilket har lett till den starka framtidstro som nu finns i Norrbotten. Regionen är år 2050 ett föredöme i klimatomställningen, Norrbotten är ett kunskapssamhälle som förvaltar sina tillgångar på ett effektivt sätt och sinnebilden för en hållbar regional utveckling.

Min vision, vad är er? Dags för vägval Norrbotten

Det här är min politiska vision för Norrbotten. Det är så här som jag som politiker vill se Norrbotten 2050. I min dystopi beskrev jag den andra vägen som regionen kan ta och som jag anser att vi långsamt är på väg in på för att vi saknar inflytande över vår utveckling i nuläget. Vi driver med strömmen. Jag ser naturligtvis hellre att vi når min vision om Norrbotten 2050 än den dystopiska framtid som går länet till mötes om vi väljer att följa den andra vägen.  För att vi ska nå den visionen krävs det dock politisk vilja och kraftig opinionsbildning, vi kan påverka vår framtid, inget är förutbestämt, det krävs däremot gemensamma ansträngningar och att vi vågar ställa krav på våra beslutsfattare.

Vad är våra folkvaldas visioner för Norrbotten? Hur ser de på länets utveckling?  Jag har åtminstone min vision klar för mig, jag vet vilken väg jag vill välja för Norrbotten.

Annonser

One thought on “Vision 2050 Norrbotten

  1. Pingback: Vem är Nils Harnesk? | En humanist i arbetslivet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s