”En slags koloni inom landets egna gränser”

Det var vad journalisten och författaren Po Tidholm bl.a. sade på ett föredrag han höll tidigare idag på Littfest, Umeås internationella litteraturfestival, på Folkets hus i Umeå. Föredraget baserades på Tidholms bok Norrland. Essäer och reportage som jag kan rekommendera varmt för alla som är intresserade av Norrlandsfrågan och denna på många sätt idealiserade och marginaliserade landsända. Göran Greider skrev en utmärkt recension av boken i DN för den som tvivlar på mitt ord.

Po Tidholm beskriver i föredraget en landsände som inte får finnas för sin egen skull utan en landsända som finns för resten av landet skull. Han beskriver Norrland som en koloni. Kanske låter dramatiskt men det var och är så man betraktat Norrland och alla norrlandslänen sedan 1600-tal. Man slutade inte använda begreppet koloni förrän under 1920-tal. Tidholm menar att staten fortfarande för en kolonial politik i vår landsända vilket jag kan instämma i efter att i min profession satt mig in i synnerhet Norrbottens historia men även Norrlands i stort.

Vi äger ytterst lite av våra regioners naturtillgångar, utvinningen av dem generar ytterst lite i form av arbetstillfällen och samhälleliga vinster på orten, i synnerhet gäller detta skogsindustrin men även den övriga naturresursindustrin.

Tidholm gjorde liknelsen med att bo i Norrlands inland är som att bo i ett industriområde utan att ha någon utkomst där längre.

Han underströk också att när fördelningspolitiken inte längre fungerar, när arbetstillfällena blir allt färre trots att produktion och vinster ökar och livsmiljö och utkomst på hemorten hotas kommer de gamla konflikthärdarna upp till ytan, det handlar om skogen, malmen, vattnet men även nya konflikthärdar.  Norrlandsfrågan vaknar till liv när Sverige, syftande på Norrland, beskrivs som Klondyke och när regeringen på fullaste allvar avser att lokalsamhället ska finna sig i att dels bära kostnaderna för den industriella exploateringen men utan kompensation och utan hänsyn till en förstörd livsmiljö och förlorade alternativa näringar.

Po Tidholm illustrerade vansinnet i dagens gruvnäring med dess koloniala förtecken i Sverige med Pajala. Där kommunen står med 380 miljoner kronor i investeringskostnader men där befolkningsunderlaget saknas för att göra dessa investeringar. Arbetstillfällena som utlovades till bygden har till stora delar försvunnit eftersom gästarbetare från Baltikum huvudsakligen anställts i produktionen.

Se föredraget i sin helhet på bambuser: Norrland – bilden av provinsen.

Jag hoppas vi norrlänningar kan vakna nån gång och inse att vi inte behöver stå med mössan i hand. Med en annan fördelningspolitik skulle utvecklingen kunna se helt annorlunda ut.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s