Globalisering och urbanisering – en utmaning på väg mot en hållbar utveckling?

Som förespråkare för en starkare regional utveckling och en förnyad regionalpolitik baserad på oberoende forskning så ska jag börja med att understryka att jag ser behovet av åtminstone en större stad i en region. Forskning vid bl.a. Cerum (Centrum för regionalvetenskap) påvisar att många människor söker sig idag till stadsmiljöer av en storlek som idag saknas i t.ex. regioner som Norrbotten. Att marknadsföra, lyfta fram och stärka Luleå-regionen med sina omkring 170 000 invånare är i det perspektivet därför av stor vikt för att säkra en sund befolkningsutveckling. Men det är minst lika viktigt, vilket forskningen är noggrann med att poängtera, ett få till stånd en ortsstruktur som uppvisar en mångfald av landsbygder, mellanstora och större städer. Detta för att få till stånd en mer robust och allsidig region.

Med denna åsiktsförklaring vill jag trycka på vikten av att inte enbart stirra sig blind på ensidiga satsningar på en stadsregions tillväxt. Ja, det är viktigt men i dagens debatt om samhällsplanering har staden fått ett oproportionerligt stort fokus. Landsbygden har i det närmaste reducerats till en kuliss till staden, ett diffust omland där bara få personer bor och verkar och där råvaror produceras.

Sverige har idag den i särklass snabbaste urbaniseringen inom EU. Det finns en rad utmaningar förknippade med såväl globaliseringen och den nu pågående och mycket kraftiga urbaniseringen. Framför allt för att det i många fall sker på bekostnad av en folkminskning på landsbygden.

Att allt mer fokus ställs på städerna och städernas tillväxt medför att skattemedel centreras. Effekten av urbaniseringen förstärks då de offentliga satsningarna på landsbygden i allt högre grad uteblir. Detta är något som Christel Gustafsson, landsbygdsstrateg på Jordbruksverket, behandlar i en artikel i Svenska Dagbladet under titeln Stadens motor behöver landsbygdens bränsle. Hon konstaterar bl.a. följande:

Ytterst kommer uteblivna satsningar på landsbygden att bidra till att vi monterar ner stora delar av Sverige. Delar som kan bidra inom områden som är avgörande för samhället som helhet.

Men, om vi vid varje investering vill ha ut mest effekt, mätt i användning, kommer alla investeringar att hamna där det bor flest människor. Just på den punkten kommer landsbygden aldrig att kunna mäta sig med staden.

Globaliseringen och urbaniseringen har även medfört en kraftig distansering från i princip all produktion. Vi vet inte under vilka förhållanden som vår mat, våra kläder och andra konsumtionsvaror produceras. Vi vet inte heller vilka transporter som ligger bakom dels produktionen av varan eller för den delen dess väg fram till varuhyllan. Anledningen till att vi rasar över att vi inte vet vad vi äter, att vi blir upprörda över att arbetare från Kamerun blir utnyttjade i skogsbruket, att thailändare utnyttjas i bärskogen, förargas över att vi inte kan äta fisk från Östersjön och en rad andra mediestormar beror i mångt och mycket på denna distansering.

Om vi ska nå en hållbar utveckling måste vi se effekterna av vår levnadsstandard. Det är lätt att tro att bara för att man åker kollektivt, cyklar och släcker lamporna på Earth Hour att det räcker. Men alla metaller som vi använder kommer ju någonstans ifrån, jordartsmetallerna i våra telefoner t.ex. bryts under en fruktansvärd miljöpåverkan i Kina. Alla transporter av bränsle till stadens motor påverkar miljön. En stad är inte en självförsörjande enhet. Konsumtionen och livet i städerna leder till ett stort ekologiskt fotavtryck men som pga. globalisering och urbanisering är svårt att se. Relationerna mellan konsumtionen av t.ex. smartphones i vårt samhälle och miljöpåverkningar i Kina och de förhållanden som arbetarna tillverkar dem under är både svåra att se och lätt att förbise.

För att vi ska nå en hållbar utveckling krävs alltså en mycket större medvetenhet om de utmaningar som globaliseringen och urbaniseringen skapar och en faktisk vilja att förändra vår livsstil. Det krävs fler studier om hur offentliga medel investeras för att kunna svara på frågan om vad som driver utveckling, det krävs regionala kunskapsunderlag framtagna av oberoende analysenheter som t.ex. ACANALYS i Västerbotten och det krävs att vi på allvar ser landsbygden, bekräftar den och faktiskt utformar en konkret politik inte bara för staden utan även för landsbygden.

Långt från målen. Ett faktum är däremot att vi är långt ifrån att nå våra nationella miljömål något som uppmärksammades i en artikel med titeln Varför brister politikerna när det gäller miljömålen? i DN strax innan årskiftet 2012-2013. Där påvisade en stark uppslutning av forskare att Sverige bara nått två utav våra sexton nationella miljömål – efter femton år.

I artikeln försöker forskarna svara på varför vi politiker misslyckats:

Ett möjligt svar är att politikerna inte förstår situationens allvar. Få av dem har naturvetenskaplig utbildning utöver grundskolenivå, och även om de får råd av utmärkta experter blir sammanvägningen med ekonomiska intressen respektlös mot verkligheten – man tycks negligera naturlagarnas orubblighet som ”ställer oss alla mot väggen”, för att citera Harry Martinson.

Ett annat svar är att politiker och myndigheter inte klarar att hantera de komplicerade sambanden mellan tekniskt-naturvetenskapliga, sociala och ekonomiska förhållanden. Det finns lovande försök på lokal företags- och kommunnivå, men för att skala upp dem måste redskapen för effektiv politik förstärkas. Då måste politikerna bryta de ideologiska blockeringar som i hög grad lämnar ansvaret för planetens framtid åt aktörerna på marknaden.

För att utvecklingen ska gå vidare i större skala måste det, i större utsträckning än i dag, bli lättare och billigare att värna miljön och vårda de ändliga resurserna, och dyrare att förstöra och förslösa dem. Det kräver mer omfattande nationella och internationella regelverk, och medel för att upprätthålla dem.

En tredje möjlighet är att politikerna inte förmår handla därför att de alltför mycket är beroende av särintressen och starka ekonomiska krafter. Därför måste sådana intressebindningar deklareras, så att det blir tydligare vad som ligger bakom olika beslut och avvägningar.

Det tillväxtevangelium som oreserverat förkunnas tycks vara resultat av sådana bindningar: det är bara sant om inte miljön belastas mer, så att till exempel utsläppen av växthusgaser minskas kraftigt.

Ett fjärde svar är att politikerna inte har förtroende för att väljarna skulle acceptera en omställning mot en hållbar utveckling. Enskilda människors livsstil måste förändras, men politikerna vågar inte lita på att de har väljarnas stöd. Då måste politikerna ändå våga gå i bräschen och uppmuntra den omställningsvilja som finns.

Men det kräver också en rättvis fördelningspolitik så att alla har råd med omställningen, och rättvisa spelregler så att inte samhällets privilegierade tillåts att ta för sig oproportionerligt ur resurskakan.

I socialdemokraternas Framtidskontrakt, våra politiska prioriteringar för de kommande åren, finns viktiga öppningar till dessa frågeställningar som jag kommer att använda mig av i mitt politiska värv:

Klimatfrågan är vår tids ödesfråga. Om temperaturen fortsätter att stiga i samma takt som nu kommer det att leda till allvarliga konsekvenser för livet på jorden. Vi ser dessutom en pågående global kris för den biologiska mångfalden, där en av de största artutrotningarna i planetens historia pågår. Nätet av arter som bygger våra ekosystem är förutsättningen för vår existens eftersom de producerar all vår mat, allt vårt rena vatten och allt det syre vi andas. Nu krävs ett sammanhållet globalt och nationellt politiskt arbete för att säkra en god miljö även i framtiden.

Vi vill använda ekonomiska styrmedel för att stimulera fler människor och företag att ändra
beteende så att alla kan hjälpas åt att skapa en utveckling som både är ekonomiskt, socialt och ekologiskt hållbar. Hit hör miljöskatter, men också lagstiftning, utsläppsrättigheter och certifikat. Styrmedlen ska utformas så att de stimulerar till arbete och företagande, stärker industrins konkurrenskraft och bidrar till en hållbar utveckling.

För oss socialdemokrater är det uppenbart att politiken är helt nödvändig för att klara klimatomställningen. Marknaden klarar inte omställningen själv. Det ligger ett ansvar för oss som politiker och som individer att göra det lönsamt för företagen att agera miljövänligt. Med rätt styrinstrument kan såväl kommuner som marknaden utgöra en positiv kraft i att utveckla ny teknik och bygga ett hållbart samhälle.

Samt:

Tillväxtpotential i hela landet. Den regionala tillväxten är en central fråga och ska tas med i utformningen av närings-, utbildnings-, och arbetsmarknadspolitiken. Vi vill utveckla hela landets tillväxtpotential. En sådan politik måste innehålla åtgärder som förbättrade stöd till näringslivsutveckling, fungerande regional kompetensförsörjning, tillgång till offentlig och kommersiell service liksom riskkapital och investeringar i kommunikationer och infrastruktur.

Med dessa ingångar går det att föra en politik i rätt riktning, nu är det bara se till att omsätta detta i handling. Det är dags att vi politiker går i bräschen för klimatomställningen och slår in på vägen mot en hållbar utveckling.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s