Det mångkulturella Norrbotten och behovet av positiv antirasism

De nordligaste delarna av Norge, Sverige, Finland och Ryssland, känd som Barentsområdet eller Nordkalotten, har en lång historia, eller snarare förhistoria, gemensam. Faktiskt mycket längre än vad de enskilda nationella regionerna har inom sina respektive länders gränser.

För Norrbottens del kan vi det arkeologiska materialet se en lång tradition av kommunikation och kontakter i framför allt en öst-västlig riktning. Många av de kulturella influenser vi kan observera i det arkeologiska materialet har sitt ursprung i dagens Ryssland, Finland och Norge.

Regionen kan sägas ha etablerat sina första kontakter med de andra arktiska regionerna redan så tidigt som 10 600 år sedan när de första människorna kom till området vid Aareavaara, ett litet samhälle strax norr om Pajala. De första invandrarna kom mest troligtvis från de nordligaste delarna av nuvarande Norge eller österifrån från dagens Finland och Ryssland. De här människorna var riktiga pionjärer och överlevnadskonstnärer då de kunde försörja sig i den tuffa miljön precis vid kanten av den retirerande inlandsisen.

Genom hela förhistorien återspeglas de här öst-västliga kontakterna i det arkeologiska materialet. I Överkalix kommun finns en ca 6000 år gammal boplats som uppvisar stora likheter med boplatser från samma tid i Finland, östra Östersjöområdet och Karelen. Den har för den kamkeramiska traditionen typiska kännetecken, bland annat den keramik som gett traditionen dess namn, rysk flinta, bärnsten och kopparfynd. Bosättningen är den västligaste utposten av den kamkeramiska traditionen på Nordkalotten.

Även under järnåldern kan vi se de omfattande östliga kontakterna i det arkeologiska materialet. I närheten av Sangis, omkring 3 mil från den finska gränsen, har vi bevis för en tidig och avancerad ståltillverkning och produktion som otvivelaktigt härrör österifrån. För detta talar själva tillverkningsmetoden av järnet samt fyndet av ett bronsspänne av östligt ursprung. Spännet har klara paralleller till Volga-Kama-området i nuvarande Ryssland där liknande föremål har hittats och som dateras till järnålder.

Det finns även arkeologiska fynd från senare perioder som visar på upprätthållandet av dessa omfattande kulturella nätverk, ett exempel på detta är det medeltida skattfyndet från Töre. Fyndet omfattade fyra  dräktspännen av silver varav ett var guldpläterat, ett guldpläterat hänge i silver, fyra dräkthäktor av guldpläterat silver och en silversked. Det mest fascinerande med fyndet är däremot inte guldet och silvret eller ens föremålen i sig utan deras ursprung. Förutom att delar av fyndet härrör från norra Norge, sydöstra Finland och nordvästra Ryssland finns nu även ett starkare inslag av föremål från södra Sverige. De gamla, traditionella, kontaktvägarna upprätthålls men den allt starkare nord-sydliga orienteringen som kommer att börja prägla regionen från 1300-tal och framåt i samband med området införlivas i det framväxande svenska riket har nu börjat ge avtryck i det arkeologiska materialet.

Fortsätter vi ännu en bit fram i tid, närmare bestämt 1500-tal, möter vi en av de tidigaste skriftliga återgivningarna av de multikulturella och vidsträckta kommunikationer som karakteriserade befolkningen här i Norrbotten och på Nordkalotten fram till skapandet av nationalstaterna i Olaus Magnus Historia om de nordiska folken. Nationalstaterna som i sin formeringsprocess under 1800-talet slutligen bröt upp dessa uråldriga relationer. I verket beskriver Olaus Magnus bland annat marknaden i Torne och hur handelsmän från Stockholm, Åbo, Raumo och Öregrund färdades till Torne samt de ryska handelsmännens ankomst till marknaden. Han beskriver hur dessa anlände via inlandets vattenvägar med små och lätta båtar som kunde bäras över land mellan de farbara vattenlederna.

Norrbotten – en kulturell mötesplats

Norrbottens förhistoria och historia är alltså en som präglats av invandring, kommunikation och kulturellt utbyte ända in i sen tid. Långa avstånd och tuffa förhållanden har inte avskräckt eller avhållit invånarna i området från att etablera och upprätthålla långväga sociala nätverk. Upprepade invandringar och de långväga kontakterna gjorde att blivande Norrbotten utvecklades till en kulturell mötesplats där man samexisterade trots skilda kulturella identiteter. Regionen var inte en periferi utan en strategiskt belägen region i skärningspunkterna mellan de viktiga kommunikationslederna såväl sommar som vinter; älvarna och havet.

Dagens Norrbotten har alltså en historia av öppenhet och tolerans för andra kulturer och nya influenser. Det är något vi behöver dra lärdom av inför framtiden. Detta särskilt med tanke på att vi behöver bli fler norrbottningar för att kunna möta framtiden och nå en långsiktigt hållbar utveckling för regionen.

Vad händer egentligen i Norrbotten?

Det är frågan som professor Nils-Gustav Lundgren försöker svara på artikeln med titeln Hur ”bra” går det egentligen för Norrbotten?, en artikel som jag bloggat om under samma titel. Lundgren konstaterar att det finns ett flertal indikatorer som uppvisar motsägande drag i länets utveckling. Å ena sidan ligger den ekonomiska aktiviteten på en hög nivå medan länet kämpar med en negativ befolkningsutveckling sedan 1970-tal och med en mycket kraftig nedgång sedan tidigt 1990-tal.

Den minskade befolkningen medför ett stadigt minskande underlag för offentlig- och privat tjänsteproduktion, t.ex. inom de basala tjänsterna som vård, skola och omsorg. Konkurrensutsättning inom dessa områden medför att det dessutom skapas en än större regional obalans, en överetablering av privata vårdcentraler i attraktiva områden med större befolkningskoncentration kan t.ex. leda till att det offentliga dräneras på skattemedel och tvingas lägga ned vårdcentraler i glesbebodda områden. Lundgren är väldigt noga med att påpeka att det finns flera Norrbotten, olika delar av länet möter väldigt olika förutsättningar idag.

En minskande befolkning innebär dock i korthet att länet tappar i attraktivitet.

Betraktar vi bruttoregionproduktens totala utveckling i Norrbotten får vi en helt annan bild av utvecklingen i länet än den så vanliga BRP per capita-redovisningen (som jag för övrigt diskuterat mer ingående i inlägget Hur ”bra går det egentligen för Norrbotten?). Då kan man t.ex. se att Stockholms bruttotillväxt fortfarande ter sig stark, mycket starkare än övriga delar av landet, därefter följer Västerbotten, övriga riket och sedan Norrbotten. Norrbottens utveckling är helt plötsligt inte så ”exceptionell” som när BRP per capita redovisas, det verkar helt plötsligt inte gå så ”bra”, snarare får vi en bild av ett län som släpar efter övriga delar av landet.

Detta beror enligt Lundgren helt enkelt på den svaga befolkningsutvecklingen i Norrbotten. Ett samhälles ekonomi består av så oändligt mycket mer än några få, om än extremt lönsamma, råvaruföretag. Den består till största delen av offentlig och privat service som i sin tur nästan helt är relaterad till storleken på den folkmängd som finns lokal och regionalt.

Sedan 1980 har länets befolkning minskat med närmare 7% från 267 000 till 248 000, Västernorrland har minskat med hela 10% från 268 000 till 243 000, Jämtland i sin tur har sett en befolkningsminskning på motsvarande 6%, från 134 800 till 126 300. Det enda av de fyra nordligaste länen som ökat sin befolkning från 1980 är Västerbotten vars folkmängd ökat med 7%. Under samma period har rikets befolkning som helhet ökat med 14%.

Framtiden?

Idag bor knappt 880 000 människor i de fyra nordligaste länen. 9% procent av landets samlade befolkning. En andel som stadigt kommer att minska i förhållande till övriga rikets befolkning baserat på den utveckling som vi ser i nuläget. Vi behöver i såväl Norrbotten som Norrland i allmänhet alltså vända minus till plus och dessutom ett ganska kraftigt plus. Hur ska vi lyckas?

Det räcker inte, som  Lundgren påpekar, att Umeå och Luleå sätter upp optimistiska men kanske orealistiska befolkningsmålsättningar. Umeå om 200 000 umebor och Luleå med sitt mål om 10 000 nya lulebor. Hur ska vi nå dessa befolkningsmål? Var ska människorna komma ifrån? Ser man till befolkningsutvecklingen i Norrbotten så är det otvivelaktigt så att dessa människor i sådant fall måste komma från invandring, sedan 1980 har länet årligen nämligen förlorat mellan 1000 och 2500 invånare genom inrikes flyttningsrörelser, en siffra som endast lindrats av en hög utrikesinvandring som fluktuerat mellan 500-1000 personer.

Om Luleå och Umeå ska växa måste vi alltså öka invandringen, med den nuvarande utvecklingen är vi inte attraktiva nog för att det ska ske en inrikes flyttning till våra län. Frågorna som då Lundgren ställer sig är hur många av de som invandrar till våra län som har/kan/får möjlighet, och själva väljer, att bli kvar i Norr- eller Västerbotten eller något annat av de fyra nordligaste länen i Sverige och hur många som efter en tid visar sig i det kraftigt negativa inrikes flyttningsnettot?

Framtiden för länet ligger alltså bland annat i en ökad utrikesinvandring och en ökad attraktivitet vilket bland annat omfattar en breddning av näringslivet så att människor kan och vill bo kvar här.

Behovet av positiv antirasism

I detta perspektiv behövs det åtgärder för att motverka rasism. Vi behöver dels mobilisera insikten av att Norrbotten och det norrbottniska samhället i ett historiskt perspektiv formats av olika kulturer och långväga influenser som smält samman och bildat något eget och att det hela tiden skett en kontinuerlig förändring och utveckling. Norrbotten och det norrbottniska samhället har inte på något vis varit något som formats insulärt och isolerat utan i samspel med andra regioner och kulturer och har aldrig varit statiskt och oförändrat.

Att förklara behovet och vikten av invandring för befolkningen i regionen och bemöta de eventuella effekter som detta kommer att generera i form av rasism och intolerans tror jag kommer att vara en av de stora politiska utmaningarna på vägen till en långsiktigt hållbar utveckling i Norrbotten. Där kommer positiv antirasism in i bilden som ett viktigt instrument. Att vara emot rasism är nog något självklart för de allra flesta, men att enbart vara emot något brukar oftast inte leda till annat än konflikt och en polarisering i debatten. Positiv antirasism syftar till att komma med förklaringar och konstruktiva förslag kring t.ex. varför invandring behövs, varför ett mångkulturellt samhälle är mindre sårbart och resilient än det motsatta och hur man på ett rent konkret sätt kan argumentera och verka mot rasism och intolerans utifrån sina egna förutsättningar.

Det här tycker jag att politikerna i såväl Norrbotten som Västerbotten behöver bli bättre på. Vi måste kunna förklara varför vi behöver bli fler, hur vi ska uppnå det och hur det kommer att berika våra län. Där finns det, som tur är, hjälp för oss.

Sensus i Luleå håller nämligen en kurs i positiv antirasism med kursstart den 4:e september i år. Kursen kommer att använda den antirasistiska stiftelsen Expos bok med just titeln Positiv antirasism. Boken är som Expo själva beskriver det ”ett underlag för planering och sjösättande av en lokal folkligt förankrad antirasism”. Tobias Lundeqvist kommer att leda kursen och har lång erfarenhet av antirasistiskt arbete.

Jag väljer att avsluta med Daniel Poohls och Alex Bengtssons, vd respektive utbildningschef på Stiftelsen Expo och deras syn på positiv antirasism:

Vi menar att antirasismen inte bara kan handla om att vara emot saker och ting. Den måste också handla om att vara för något. Med en positiv antirasism kan vi tala om framtiden och vilket samhälle vi vill vara med och bygga. För oss handlar det om att våga drömma om ett samhälle där vi alla klarar av att leva tillsammans. Vi kallar det samexistens på lika villkor. Extremhögern och andra intoleranta grupper hävdar att en sådan samexistens är omöjlig. Men vi vet att det går.

Anmälan görs på www.sensus.se/lulea!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s