Varför bry sig? Vilka nya ingångar finns det till politiken?

Varför engagerar man sig? Vad får en att vilja lägga ned energi på att åstadkomma förändring? Det spelar ingen roll om det är i den lilla föreningen för arkeologer på dåvarande Högskolan på Gotland (nuvarande Campus Gotland) där jag började min bana, klacken, hyresgästföreningen, partipolitiskt, välgörenhet, fackligt eller något annat ideellt sammanhang; det intressanta är varför? Eller i och för sig så kan formen också vara intressant, varför är det just från vissa delar av samhället, typ ABF, facket etc. som de förtroendevalda kommer ifrån?

Låt mig sammanfatta min egen väg. Innan jag började studera var jag aldrig ideellt engagerad. Jag var samhällsintresserad och jag hade spelat såväl fotboll som basket och provat på andra aktiviteter anordnade i föreningsform men jag hade aldrig tagit på mig något ansvar, det fanns nog inte ens i min tankevärld då. Det här var alltså upp till ca 20 års ålder.

Vändpunkten för min egen del i samband med mina studier till arkeolog på Gotland, tidigt kom jag in i kår- och föreningsaktiviteter och relativt snart efter ”nollningen” började jag bl.a. att arbeta i baren på kåren och som suppleant i styrelsen till GotArk (Gotlands arkeologiska studentförening). På sikt tog jag på mig mer ansvar, blev bl.a. ordförande i GotArk, aktiv i studentfullmäktige, invald i högskolans disciplinnämnd, representant i högskolans samverkansorgan mellan elever och lärare…engagemang födde mer engagemang.

Det som dock hela tiden fanns i bakgrunden var gemenskapen, det sociala perspektivet och inflytandet över sin vardag. Det var helt enkelt ett sätt att lära känna andra studenter, att anordna innehållsrika och roliga arrangemang för sina medstudenter och att faktiskt kunna påverka sin situation som student på Högskolan på Gotland.

När jag sedan flyttade till Uppsala för att ta min masterexamen i arkeologi fanns alla de här erfarenheterna med mig naturligtvis. Jag blev snabbt med i sociala föreningar på Norrlands nation, jag blev studieortskontakt för mitt fackförbund DIK, sedermera dess ordförande och helt plötsligt en röst för 2000 andra studentmedlemmar. Som ordförande blev jag dessutom del av förbundsstyrelsen i DIK och dess arbete, representant i Saco studentråd och engagerad i Projekt Athena, ett projekt som syftar till upprättelse för humanioraämnena. Under Uppsala-tiden gick jag även med i socialdemokraterna.

Från att ha haft ett relativt begränsat synfält till det omedelbara, det påtagliga, det vardagliga så fick jag nu upp ögonen för det större sammanhanget. Det samhällsintresse som alltid funnits med mig hade nu blivit mer än ett intresse och övergått till ett aktivt engagemang och ställningstagande.

Men självklart har de val jag gjort ofta haft en grund i de personliga erfarenheterna och upplevelserna, som t.ex. det faktum att jag gick med i facket. Jag gick med för att jag började närma mig examen, jag visste att arbetsmarknaden var och är tuff för arkeologer, jag visste också att facket är viktigt men inte så att jag då kunde specificera på vilka punkter. En annan erfarenhet som kan ha spelat in i just detta val kan ha varit att både min mor och morfar, är i det förra och var i det senare, fackligt förtroendevalda av sina kollegor.

Sedan har intresseområdena och förståelsen breddats över hela linjen, såväl fackligt som politiskt. Men det är ytterst viktigt att uppnå självinsikten att det som kanske sporrar mig till att engagera mig i förstone kan vara självupplevda erfarenheter men att ingen person kan uppleva eller få erfarenhet av allt som sker. Ska man bli en duktig politiker, facklig representant eller förtroendevald generellt måste man vara väldigt bra på att inhämta information, erfarenhet och kunskap från medlemmar, familj, vänner, ovänner, grannar, okända människor…kort sagt från alla delar av samhället. Blir man låst vid sina egna personliga erfarenheter och intressen utan att ta intryck av omvärlden så blir man per definition också en rätt begränsad människa i förståelsen av samhället runt omkring.

Det skulle vara intressant att höra varför många andra väljer, respektive inte väljer, att engagera sig. Att bry sig. För min del har det som sagt varit en blandning av egna, personliga, erfarenheter och erfarenheter och värderingar som jag fått med mig hemifrån och de breddade erfarenheter och vyer som mitt engagemang som förtroendevald i olika sammanhang, allt från GotArk till DIK till partipolitik, fört med sig. Det här tillsammans har gjort att utvecklat en stor vilja att faktiskt vara med och forma det samhälle som jag lever och verkar i till det bättre. Det går att påverka.

Hela det här inlägget kom sig huvudsakligen dels beroende pga. en fråga om varför vi engagerat oss politiskt som ställdes inom landstingsinitiativet Politikerakademin, en utbildningssatsning på få unga politiker att stanna kvar i politiken, en unik satsning som jag är mycket glad över att jag får delta i; och dels i en artikel om en undersökning som SCB genomfört som ställt just frågan om varför unga engagerar sig politiskt, bl.a. konstaterade man följande:

Unga folkvalda, 18‑29 år, har i större utsträck­ning än sina äldre kollegor gått med i partiet på eget initiativ, bett om att stå med på valsedeln vid valen och uppger egen­nyttiga skäl till att kandidera.

Vilket stämmer för min egen del rätt bra. Jag hittade min egen bäring och gick med i socialdemokraterna självvalt och kandiderade också utifrån mina intressen och kom då bl.a. med i kulturnämnden i Luleå kommun eftersom jag kände att kulturfrågor låg nära min profession och att jag då bör göra ett bättre arbete som nämndeman. Kanske klassas då som egennyttiga skäl?

En del i denna fråga är också den studie som bl.a. publicerades som artikel i DN under titeln Unga politiskt intresserade engageras inte av partierna. Jag bloggade om denna i inlägget Hur utformar vi framtidens politiska system? Politikerakademin till alla?

Undersökningen visade, vilket är värdefullt, att 46% av de 4000 unga och unga vuxna som till synes tillhörde de ”passiva” var minst lika politiskt intresserade som de som var politiskt aktiva. Denna grupp visar ”politiskt engagemang i hemmet, skolan, bland kompisar och på internet”. Denna grupp unga är förberedda, följer utvecklingen men är nöjd med att tillsvidare ha förtroende för de som nu sköter politiken.

Problemet är däremot att den här gruppen i många fall behövs i politiken, inte minst i Norrbotten och många andra gles- och landsbygslän, där medelåldern bland de aktiva politikerna blir allt högre. Hur får vi dem att kliva fram? ”Våga fråga” är definitivt ett första och viktigt steg, om dessa unga väntar på att få en förfrågan, att det offentliga ska ta initiativet så är det också det vi måste göra. Sen måste partierna också fundera över hur man bäst fångar upp dagens unga och deras engagemang och organisationsformer för:

”Den kritiska frågan är i stället vad responsen blir: Vad har egentligen politikerna och partierna att erbjuda, utöver medlemskapet? Att vitalisera demokratin får inte enbart bli en fråga om att till varje pris aktivera medborgarna innanför en oföränderlig och oemottaglig struktur.

Om politikerna verkligen vill ha unga till något annat än stödtrupper för en politik som de inte får vara med om att utforma, måste partierna och deras ungdomsförbund reflektera över hur de konventionella kanalerna och organisationsformerna kan förändras.

Det är alltså inte de unga som ska skuldbeläggas. Det är rent missvisande att peka ut dem som passiva på det sätt som forskningen ofta gjort. Hos dem finns redan ett latent politiskt engagemang som partierna och ungdomsförbunden uppenbarligen inte förmår att omvandla till aktivitet.”

Samtidigt finns det också en relativt stor grupp unga som inte känner att de kan påverka, som gärna ser en ”stark ledare” som inte nödvändigtvis har utsetts i demokratiska val och som kan tänka sig att sälja sin röst för en mindre summa pengar. Detta visades i studien World Value Survey i Sverige då en undersökning gjordes av 1208 slumpvis utvalda medborgare mellan 18-29 och som skapade stor debatt 2011, det publicerades bl.a. i denna DN-artikel Demokrati inte så viktigt för dagens unga svenskar.

Den här bilden tycker jag visar på att det demokratiska systemet vi har idag behöver moderniseras. Dels är det en stor grupp unga som det nuvarande systemet inte lyckas fånga upp och som man betraktar som passiva, dels är det en stor grupp unga som inte känner tillit och tilltro till att de kan förändra eller påverka samhällsutvecklinge, de kanske inte heller vet hur. Är det systemet som är föråldrat? Är det skolan som inte ger oss unga en tillräckligt god grund att stå på så att vi förstår hur det politiska systemet fungerar?

Var felet ligger vet jag inte, däremot tror jag att man på allvar behöver se över vilka ingångar det finns in i politiken. De traditionella folkrörelserna blir allmer ålderstigna och är inte längre en särskilt bred väg in i politiken och engagemang. Det vi måste ställa oss frågan är var unga engagerar sig idag och i vilka former. Om man får upp ögonen för en fråga idag, nåt som man verkligen brinner för, så är nog inte den första instinkten att starta en förening. Man kanske startar en facebook-grupp och ett nätverk, man slipper allt det formella med organisationsnummer, bokföring, protokoll, styrelse etc. Man kan helt enkelt fokusera på att driva frågan. Sen finns det begränsningar i hur långt man kan komma utan ekonomi men med crowdfunding t.ex. så går det att komma vidare.

Det jag menar är att det är förmätet att tro att samhället skall ändra sig efter systemet, när människorna börjar organisera sig på andra sätt så måste systemet och strukturerna också följa med, annars sker en urholkning av tilliten till demokratiska systemet och en avsnörning av makten till vissa grupper som behärskar de gamla strukturerna.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s