Norrbotniabanan + Botniska korridoren + Alliansen = ?

I dagarna har debatten om Norrbotniabanan återigen blossat upp med anledning av att Trafikverket presenterade sin trafikplan för 2014-2025. I denna finns inte Norrbotniabanan med, den nämns inte överhuvudtaget.

För de som inte vet vad Norrbotniabanan är så avser det den sista länken i en ny norrländsk kustjärnväg, den sista länken som knyter samman Umeå och Luleå. Denna kustjärnväg är en del av det som kallas för den Botniska korridoren som är strategiskt viktig för kommunikationerna norrut och österut i Barentsområdet samt söderut i landet. En järnvägssträckning som på grund av sin betydelse pekats ut av EU som en del av stomnätet i det europeiska transportsystemet. Det formella beslutet tas av Europaparlamentet i oktober men stödet och statusen på sträckan finns de facto redan. TEN-T-statusen, inkorporerandet av Botniska korridoren i det europeiska stomnätet, kommer troligen att tvinga regeringen att ta in Norrbotniabanan i den nationella trafikplanen. Det ger åtminstone en större tyngd för banans byggande i argumentationen med regeringen.

Kostnaden för Norrbotniabanan är beräknat till mellan 20-26 miljarder kronor. Detta är dock avsevärt mindre än t.ex. skandalprojektet Förbifart Stockholm där staten plöjer ned, i nuläget, 61 miljarder på ett ur miljösynpunkt vansinnigt motorvägsprojekt. Förbifart Stockholm ska finansieras med trängselavgifter men detta står på en svajig grund då själva beräkningen är baserad på en kraftig ökning av biltrafiken. Även finansieringen är vansinnig med andra ord då vi idag vet att biltrafiken måste minska för att möta klimatmål och bättre stadsmiljöer.

Med denna syn på vad staten ska satsa infrastrukturmedlen på så är det i och för sig förståeligt att Alliansen inte väljer att satsa på ett miljövänligt infrastruktur-alternativ som är samhällsekonomiskt lönsamt, om än, som med alla infrastrukturprojekt och i synnerhet järnväg, i ett längre tidsperspektiv.

För Norrbotniabanan är inte bara miljövänlig, Trafikverket räknar på att en omflyttning av godstrafik som idag går med långtradare på landsväg skulle minska koldioxidutsläppen med 80 000 ton per år, utan den skulle också minska företagens transportkostnader med 30% samt halvera restiderna för persontrafiken. Det senare skulle möjliggöra studie- och arbetspendling mellan Umeå- och Luleå-regionerna som med sina ca 149 000 respektive 173 000 invånare skulle utgöra en mycket starkare motor i de två nordligaste länen.

Att Allians-regeringen i detta perspektiv väljer att färga Norrbotniabanan i partipolitiska färger är obegripligt. Som ”regeringsbärande” parti bör även de kunna se svart på vitt att banan är samhällsekonomiskt motiverad. Vi måste idag komma ifrån låsningen som blivit mellan blocken där Alliansen, i synnerhet moderaterna, är emot banan medan socialdemokraterna, miljöpartiet och vänstern är för. I synnerhet är detta idioti när EU är beredd att finansiera upp till 40%, omkring till 10 miljarder, för att få igång satsningen. Förbifart Stockholm kommer aldrig att få ett sådant stöd…

Samtidigt är man dock beredd att satsa på infrastruktur för gruvnäringen:

Däremot föreslår Trafikverket satsningar som ska gynna gruvnäringen i Norrbotten. Eventuellt blir det en ny järnväg mellan Pajalagruvan och Svappavaara. Malmbanan ska upprustas, liksom stambanan Boden–Umeå. Även vad gäller gruvnäringen i Bergslagen ska Trafikverket utreda behoven.

I exemplet med järnvägen mellan Northlands gruva utanför Pajala och Svappavaara är regeringen alltså fullt beredd att gå in med flera miljarder för att bygga en järnväg som under drift endast gynnar ett företags lönsamhet och som när gruvan gått i konkurs eller när malmen är utvunnen är samhällsekonomiskt värdelös. Man har bokstavligen då plöjt ned miljarder i infrastruktur som efter en generation är fullständigt oanvändbar. Detta istället för att bygga Norrbotniabanan som inte bara gynnar ett företag eller en näringsgren utan hela samhället och hela näringslivet och miljön. Enligt kommunallagen är det förbjudet att gynna enskilda näringsidkare, samma princip gäller uppenbarligen inte staten.

I övrigt så tycker jag debatten om Norrbotniabanan på många sätt är rätt lik den som fördes när stambanorna skulle dras norrut (från artikel i Norrbottensakademien 2004-2005 av Staffan Hansson). Tidigt i debatten yttrade sig en riksdagsledamot för bondeståndet på följande vis:

Norrland kunde väl aldrig tänka att få något godt af järnvägarna.

Vidare skildrade debatten också en stor okunskap och fördomsfullhet gentemot de norrländska länen, motståndare hävdade att det inte fanns annat att frakta från Norrland än ”smör och ripor, renstekar, lin och väfnader”:

…Och icke tjänar det till något att lägga järnvägar tvärs öfver dessa berg och floder upp och utför höga   backar och öfver stora, dyrbara broar för att erhålla några lass smör och ripor (sagt av godsägaren och friherren D.T Schulzenheim i 1862-1863 års riksdagsdebatt).

Motståndarna menade även att Norrland dessutom hade sin stambana i form av Östersjön.

Som tur var segrade inte den fördomsfulla och trångsynta linjen utan det fanns en majoritet som tog ansvar och såg långsiktigheten i satsningen på norra stambanan, inte minst av dåvarande regeringschefen Arvid Posse. Denne påminde om att statens utgifter för järnväg inte var avsedda att på kortast möjliga tid  återbetala sig och nå lönsamhet, han framhöll även att Sveriges export och import hade tredubblats under de första 20 järnvägsåren. Det var med andra ord en satsning för framtiden man stod inför.Eller som Jonas Alströmer något mer poetiskt uttryckte det i en motion till 1847-1848 års riksdag:

….kostnaden vore ett i landet nedlagdt kapital. Som om det ej genast lämnade skördar af vinstgifvande penningräntor, en gång skulle bära rika frukter i form av ökad uppodling, lifvad industri, lättad afsättning och kapitalomsättning med ökadt välstånd, fördubblad befolkning och förmåga att hålla jämna steg med utlandet. Det blir vårt utsäde för kommande tider. På så sätt skola vi betala våra fäders mödor och uppoffringar för oss med våra kommande generationer…

Något romantiserat som sagt, men faktum kvarstår att Norrbotniabanan är en framtidssatsning. En framtidssatsning inte bara för Norrbotten, Norrland eller Sverige utan även för EU. Nu är det bara att få vår Alliansregering att inse det också. Annars blir ju väntan inte särskilt lång då vi kan se fram emot regeringsskiftet i september 2014…

Bygg sista länken i Botniska korridoren, bygg Norrbotniabanan!

Sista länken fattas...

Sista länken fattas…

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s