Att vara kritisk mot ”gruvboomen” och socialdemokrat?

Det är en vanlig fråga jag får. Egentligen är det en ganska märklig fråga. Visst, jag förstår den, partiet associeras starkt med industrin, kanske i synnerhet i Norrbotten, och starkt med gynnandet av industrin. Men, och det är inget litet men, den är märklig med tanke på vad som står i Framtidskontraktet, som innehåller socialdemokratins viktigaste prioriteringar för kommande mandatperiod. I kapitlet med titeln Ansvar för morgondagen med en bättre miljö idag kan man läsa det här:

Klimatfrågan är vår tids ödesfråga. Om temperaturen fortsätter att stiga i samma takt som nu
kommer det att leda till allvarliga konsekvenser för livet på jorden. Vi ser dessutom en pågående
global kris för den biologiska mångfalden, där en av de största artutrotningarna i planetens
historia pågår. Nätet av arter som bygger våra ekosystem är förutsättningen för vår existens
eftersom de producerar all vår mat, allt vårt rena vatten och allt det syre vi andas. Nu krävs ett
sammanhållet globalt och nationellt politiskt arbete för att säkra en god miljö även i framtiden.

Glappet mellan vad klimatforskningen säger att vi ska göra och de politiska åtgärder som sker
internationellt växer. Vi är på väg mot en värld med kraftigt stigande temperaturer och där
förutsättningarna för mänskligt liv kraftigt försämras.

Vårt vägval är odiskutabelt. Ökningen av växthusgaser i atmosfären måste upphöra. Vi står inför
en omställning. Från ett samhälle som bygger på fossila bränslen, till ett som bygger på det
förnybara.

För oss socialdemokrater är det uppenbart att politiken är helt nödvändig för att klara
klimatomställningen. Marknaden klarar inte omställningen själv.

I de här inledande styckena signalerar partiet alltså klart vilken inriktning och vikt som ska gälla för miljöpolitiken. Läser man vidare och kommer till prioriteringarna för en socialdemokratisk miljöpolitik kan man bl.a. läsa detta:

  • Minska utsläppen av växthusgaser. Sverige ska år 2050 vara ett land utan fossila bränslen. För att ge tydliga långsiktiga signaler vill vi införa ett klimatpolitiskt ramverk som leder till att utsläppen minskar med minst 90 % till år 2050 jämfört med 1990. Delmål för år 2030 och 2040 liksom sektorsvisa mål ska finnas med och årliga avstämningar av klimatmålen ska göras. 
  • Effektivisera transportsektorn och minska utsläppen. Kollektivtrafiken utökas, järnväg blir det naturliga valet mellan våra storstäder och mer av godset ska transporteras på järnväg och fartyg. Styrmedel ska användas för att ställa om fordonsflottan så att den blir fri från fossila utsläpp. Vi vill se en miljöbilsbonus för bilar med liten klimatpåverkan som betalas av en registreringsavgift för bilar med stora utsläpp.

Mot den bakgrunden är det alltså snarare märkligare att man som socialdemokrat inte ifrågasätter den kraftiga gruvexpansionen och under vilka former den sker.

För den som inte läst Arne Müllers bok Smutsiga miljarder – den svenska gruvboomens baksida kan jag verkligen rekommendera den. Särskilt till de partikamrater som inte gjort det. För hur kan någon socialdemokrat inte vara kritisk till t.ex. 200 000-800 000 nya färska ton växthustgasutsläpp per år som den planerade gruvan i Rönnbäcken förväntas generera eftersom elförbrukningen kommer att uppgå till hela 1% av den totala svenska energiförbrukningen. 1% motsvarar 1300 gigawattimmar eller ungefär 65 000 eluppvärmda villor. Eller hur kan man inte vara kritisk till att transporterna av malmen från gruvan kommer att ske med lastbil vilket tillsammans med fordonsutsläppen i själva gruvan kommer ett orsaka ytterligare ca 20 000 ton koldioxidutsläpp.  Hur kan man inte vara kritisk när vi som parti har ambitionen att minska utsläppen med 90% fram till 2050, när vi som parti har ambitionen att minska utsläppen via transporter?

Så min motfråga är väl snarare varför inte fler socialdemokrater är kritiska mot ”gruvboomen”?Framtidskontraktets prioriteringar är klara på detta område, ändå ser man snarare det motsatta, många partikamrater står bakom den negativa utvecklingen, står bakom projekt som gruvan i Rönnbäcken och Kallak, det senare ett projekt även det med omfattande energibehov och tillhörande utsläpp och även det med en lastbilslösning för utförseln av malmen som förutom utsläppen leder till tung, intensiv och farlig trafik rakt genom samhällen.

Det handlar väl snarare i slutändan om vilka delar av Framtidskontraktet vi prioriterar. För mig är dock formuleringen Klimatfrågan är vår tids ödesfråga glasklar: klimatfrågan och arbetet med att nå en hållbar utveckling är överordnad alla andra prioriteringar, inklusive sysselsättningen. Målet om att nå en hållbar utveckling måste vara utgångspunkten för en modern politik idag, det måste vara utgångspunkten även när vi diskuterar sysselsättning. Detta är särskilt aktuellt idag den 20 augusti då vi nått Overshoot day, den dag på året då vi förbrukat naturens resurser för året. Vi har överskrivit naturens budget kan man säga. Denna gång har dagen infallit två dagar tidigare än förra året men vi har inte lyckats hålla oss inom budget sedan mitten av 1970-talet. I praktiken har vi sedan dess lånat från framtida generationer, tärt på deras möjligheter till ett gott liv, utan några som helst tankar om att betala tillbaka det.

Att i detta perspektiv ytterligare bejaka och driva på den ”gruvboom” som vi ser idag är lite som att intala en redan svårt skuldsatt person om att fler lån är lösningen. Det behövs fler kritiska röster, det behövs fler politiker som inser vikten av att nå en hållbar utveckling.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s