Är Kallak på väg att bli Sveriges Alta-konflikt?

Swedish police scuffle with activists protesting mining plans on indigenous Sami land – Washington Post, 21/8 2013

Alta-konflikten var för den som inte vet en av de största konflikterna rörande storskalig exploatering inom ett av hävd samiskt område. Konflikten utspelade sig kring norska statens planer och sedermera beslut om utbyggnad av vattenkraft i Alta-älven i Finnmark. Samerna såg exploateringen som ett övergrepp mot dem som minoritet och protesterna växte allt mer och kom att bli ett uppvaknande och brännpunkt för den samiska kampen för större fri- och rättigheter.

Inom stora delar av det samiska samhället uppfattade man den norska statens agerande som diskriminerande, ett agerande som staten inte hade kunnat utföra gentemot fullvärdiga medborgare. Man kände sig åsidosatta, mindre värda och maktlösa. Där började kampen. Alta-konflikten kom med tiden att uppfattas som en kamp mellan intressen, mellan rent ekonomiska och starka statliga intressen och mellan miljö- och medborgarrättsliga intressen och även miljörörelsen kom att uppfatta den som en viktig symbolfråga. Kampen blev mer än en exklusivt samisk fråga, den spände över etnicitet och nationalitet. När motståndet var som störst var en landsomfattande aktion som organiserade ca 20 000 människor i Norge och tusentals fler internationellt, framför allt de andra skandinaviska länderna. För den som vill lära sig mer om händelserna  som utgjorde konflikten finns det en alldeles utmärkt P3-dokumentär från 2012 med just titeln Alta-konflikten.

Alta-konflikten sträckte sig över hela 1970-talet fram till att norska högsta domstolen, Høyesterett, fattade dom i målet 1982 till norska Stortingets fördel. Den långa kampen slutade till synes i ett nederlag då motståndet föll samman och vattenkraftverket byggdes.

Till synes säger jag. För vad konflikten i själva verket beredde väg för var bl.a. att den norska samerätten tydliggjordes i grundlagen, skapandet av norska Sametinget med säte i Karasjok, att Norge som första land ratificerade ILO-konvention 169 som gav de norska samerna internationell urfolkstatus och Finnmarkslagen som Stortinget antog 2005 som ger samer och icke-samer större möjligheter att bestämma över naturresurserna i Finnmarks fylke. En lag som arbetades fram i samverkan med både samer och länet Finnmark.

Kanske är det vi ser utanför Jokkmokk och som uppenbarligen börjar göra sig uppmärksamhet även i internationell press Sveriges Alta-konflikt som är under uppsegling? Oavsett om det blir en gruva eller inte utanför Jokkmokk tror jag att våra svenska samer har nått till en gräns för vad man accepterar. Jag tror att dagens ”gruvboom” är droppen eller åtminstone några av de sista dropparna som får bägaren att rinna över. Den samiska befolkningen har i Sverige varit under press av andra konkurrerande intressen ända sedan 1600-talet. Successivt har deras av sedvanerätt hävdade områden krympt i takt med att skogsbruk, gruvnäring, vattenkraft och på senare tid vindkraft med tillhörande infrastruktur och bebyggelse kringränt, avskurit och förstört markerna inte bara renbetesmarker och flyttleder utan även jaktmarker och fiskevatten.

Även om det blir en gruva utanför Jokkmokk ser jag med tillförsikt an framtiden. Sverige har fortfarande inte ratificerat ILO169, bevisligen har vi inte heller någon motsvarighet till Finnmarkslagen. Jag tror nog att det finns många svenskar och i synnerhet norrlänningar och norrbottningar som kan känna igen sig i den samiska situationen, att man med närmast maktlöshet tvingas acceptera genomgripande och hårda ingrepp i livsmiljön som t.ex. gruvor och industriellt skogsbruk mot vaga löften om arbetstillfällen. För precis som inför byggnationen av vattenkraftverket i Alta-älven så utlovades många arbetstillfällen inför utbyggnaden av Norrlandsälvarna. Och visst blev det många arbetstillfällen under uppbyggnadsfasen, men precis som i Alta så blev besvikelsen stor i Norrland när kraftverken stod klara och sysselsättningen försvann.

Vilken norrbottning eller norrlänning skulle säga nej till en Norrbottens- eller Norrlandslag som tillät oss att tillsammans med samerna ha större inflytande över exploateringen av vårt ekosystem och våra livsmiljöer? Få skulle jag tro. Därför är jag inte rädd för konflikten i Kallak, för även om det i det fallet leder till att ett utländskt bolag får etablera en gruva så kommer det att komma ett nytt Kallak, det går inte att pressa den samiska befolkning längre. Aktionerna där, uttalandena från Sametinget och Sametingets ungdomsråd och det faktum att händelserna som sker utanför Jokkmokk diskuteras i nationell, internationell media, i Norge av norska Sametinget på nationell nivå visar att exploateringen har kommit till en gräns.

För svenska regeringen och staten gäller det nu att antingen börja ta ansvar och genomföra reformer som att ratificera ILO169 eller arbeta fram en lag liknande Finnmarkslagen eller se en situation som eskalerar och som kommer att bli en pinsam, kostsam och mycket dålig PR-förlust för Sverige internationellt och som i slutändan likafullt kommer att leda till reformer som i Norge.

Imorgon (22/8) kommer näringsdepartementet att förmedla Allians-regeringens beslut rörande avvägningen mellan riksintresset rennäringen och riksintresseförklarade mineralfyndigheter. Vilket riksintresse ska få företräde? Ska miljö- och människovärden få företräde eller kortsiktiga ekonomiska intressen? Ansvar eller egen-nytta?

Annonser

4 thoughts on “Är Kallak på väg att bli Sveriges Alta-konflikt?

  1. Nils for president in Luleå.
    Du och Lennart Åström (c) är de klokaste politiker jag träffat i Luleå – och jag har träffat många

  2. Bra skrivet igen…

    Jag har varit där ute idag. På Kallak. Det som jag fått se och uppleva trodde jag inte var möjligt under 2013. Civilgarde som eskorteras in på området av polisen. Poliser som inte är helt reko mot aktivister. Poliser som hotar om bötfällning för att man går i skogen (jag var långt utanför området). Samma område som man släppt in civilgardet i…

    Det gör ont att se.
    Alla som har en möjlighet. Kom till Kallak och visa ert stöd. Kom och stå sida vid sida. Jag är inte same, jag är bara en vanlig människa som valt Jokkmokk till mitt livsrum.

    Jag får uppleva ett förtryck av den samiska befolkningen som får mig att må dåligt. Mycket dåligt.
    Detta handlar inte bara om Kallak. Detta handlar om hur vi behandlar och respekterar varandra. Det handlar om mineralstrategier och exploatering av Norrland. Utländska bolags exploatering.

    Jag är berörd. Frustrerad. Ledsen.
    Detta är Sverige 2013…inte Afrika eller Nordkorea…

    • Men nu vänder det! Det är jag fullständigt övertygad om. Nu har Sametinget äntligen tagit steget fullt ut och formulerat en tydlig ståndpunkt i frågan. Då finns det en klart definierad motpart från samiskt håll att bemöta och föra samtal med. Staten kan inte fortsätta försöka göra ”gruvboomen” till en icke-fråga.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s