Region Norrbotten – en demokratireform som får vänta

I tisdags meddelade regeringen sitt beslut rörande Norrbottens ansökan om att från 1 januari 2015 överta det regionala utvecklingsansvaret och bilda en regionkommun. Ett, åtminstone för Norrbottens län, stort, viktigt och efterlängtat beslut. Hur meddelade regeringen det? Man meddelade det i form av en debattartikel i DN.

Det är dock inte första gången som Allians-regeringen meddelar beslut via media om det nu skulle göra det hela lättare att acceptera. Om det beror på konflikträdsla eller arrogans att regeringen väljer att meddela obekväma beslut via DN är oklart, det är dock ett faktum att man med tisdagens beslut slängt ut Sverige djupare i det träsk som svensk regionalpolitik och administration blivit.

Beslutet är närmast som ett slag i ansiktet på Norrbottens folkvalda församlingar. För regeringens icke-förklaring i debattartikeln i DN, för en icke-förklaring är det, att man inte vill driva igenom en regionbildning om det inte finns ett brett stöd underifrån håller inte. Samtliga Norrbottens 14 kommuner och alla partier, förutom moderaterna, stod bakom ansökningen.

Vad är då betydelsen av regionalt självstyre? Det är för det första en demokratisk reform, en reform som hade gett norrbottningarna möjlighet att ställa de ansvariga till svars för beslut rörande den regionala utvecklingen. Det hade gett oss här i Norrbotten ett mycket skarpare verktyg för att påverka länets utveckling. Saker som fördelningspolitik, minerallagstiftning, infrastruktursatsningar och många andra hade genom bildandet av en regionkommun blivit naturliga ämnen för politisk diskussion i en folkvald regional församling. Idag saknas det forumet, idag har vi blivit förnekade det forumet. I debattartikeln försöker Attefall driva tesen om att det är staten i själva verket som skulle kunna göra detta bäst men det är en tes som rimmar illa med den utveckling som vi ser inom EU och globalt där regionerna blir allt viktigare aktörer och nationalstaterna blir en allt mindre spelare.

Kanske är det just därför vi ser att regeringen nu gör än mer slarvsylta av Ansvarskommitténs försök till att komma till rätta med den regionala obalansen och fragmenteringen i Sverige. Med regeringens beslut har nu snarare fragmenteringen ökat. Vi har nu med ett enda beslut kommit allt längre från den likvärdighetstanke som Ansvarskommittén utgick i sitt förslag. Attefall och regeringen stänger dessutom dörren till ytterligare ansökningar under denna mandatperiod.

Varför regeringen inte är beredd på att låta alla regioner få utvecklas utifrån sina egna förutsättningar och vägrar genomföra kanske en av de största demokratiska reformerna sedan införandet av det kommunala självstyret är ett mysterium. Kanske handlar det om makt? Kanske handlar det om att Allians-regeringen är rädd att släppa ifrån sig makten över strukturfonderna och den regionala utvecklingen till allt för många län. Kanske handlar det om vissa län är viktiga att kontrollera av centralstyret? Stockholms län med Sveriges största väljarbas kontrolleras direkt av staten. Norrbotten, en av Sveriges största råvarubaser, kontrolleras nu även i fortsättningen av staten.

Vi kan bara spekulera varför vi blivit nekade men faktum är att med Alliansens beslut så kommer de regionala klyftorna öka och nu kommer de än mer att ske bl.a. på Norrbottens, Västmanlands och Västernorrlands län bekostnad. Vi lever inte längre i en nationalstat som eftersträvar likvärdighet, snarare lever vi i den konkurrensstat som bl.a. beskrivs Norstedts band om Sveriges historia som behandlar perioden från 1965-2012. En av konkurrensstatens paradoxer är att den betonar den regionala nivåns avgörande betydelse samtidigt som den låter den närmast falla sönder.

Det regionala Sverige år 2013 är ett lapptäcke av olösta problem, halvfärdiga lösningar, försöksverksamhet och färdiga konstruktioner. Man kan kanske också beskriva det som ett av konkurrensstatens sista konvulsioner där man försöker undvika det oundvikliga; regionalt självstyre. För Norrbottens del kan vi bara konstatera att vi får ta sikte på 2019 istället och att vi får nyttja tiden fram till dess som tid att förankra vår regions självstyre och dess demokratiska betydelse än mer hos norrbottningarna.

Regeringen går stick i stäv mot utvecklingen mot regionalt självstyre skriver Birgitta Losman, regionråd i Västra Götaland. Vi är många norrbottningar och norrbottniska politiker som nu kräver en ordentlig förklaring av regeringen till varför vi, Västmanland och Västernorrland förnekas samma demokratiska rättigheter som andra delar av Sverige.

Slutligen kan jag bara konstatera att moderaterna i Norrbotten noga bör fundera på vem de egentligen representerar i denna fråga, norrbottningarna eller regeringen? Arbetet måste nu fortsätta än hårdare för en regionkommun, första steget i den riktningen är ett regeringsskifte 2014.

Annonser

One thought on “Region Norrbotten – en demokratireform som får vänta

  1. Pingback: Om den svenska kommunala självstyrelsen | Arbetsbok

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s