Europaforum och tankar om EU

Efter att ha hört Annika Ström Melins presentation om EU:s bakgrund och den kritiska period som samarbetet står inför nu under gårdagens invigning av Europaforum XIX Norra Sverige och efter att ha hört dagens föredrag och seminarier om strukturfonderna, om EU:s kriser, regionala och lokala företrädares idéer kring utvecklingspolitik. Efter att ha hört om arbetet med att positionera de regioner som ingår i NSPA-samarbetet och driva deras intressen gentemot EU, EU-kommissionens syn på den regionala utvecklingen, OECD:s syn på densamma, EU-parlamentets syn…

Ja, listan kan göras ännu längre på intressanta föredrag, diskussioner och samtal men, efter att ha hört alla dess röster om, för och av EU, blir bilden ändå densamma. EU är en process. En process som, på gott och ont, ingen riktigt vet var den kommer att landa. Annika Ström Melin illustrerade samarbetet som stående på två ben, ett ben som började med Europarådet och den vilja som fanns efter 2:a världskriget att behålla freden i Europa, att värna om mänskliga fri- och rättigheter och demokrati. Det andra benet bildades av det som kom att bli den inre marknaden, att rent konkret bygga fred genom att binda ihop nationerna med handel, fri rörlighet av varor, tjänster och människor.

Men Melin illustrerade också väldigt tydligt på att frigörandet av marknaden också medförde att det snabbt kom att behövas politiska förändringar för att hinna med den svårförutsägbara process som kom att igångsättas med kol- och stålgemenskapen.

Idag står mycket och väger i det europeiska samarbetet i samband med kanske framför allt krisen inom euro-området. Jonas Eriksson, nationalekonom vid Svenska Institutet för Europapolitiska studier, menade att en gemensam valuta är näst intill ogörlig utan en mycket mer långtgående central styrning av den ekonomiska politiken. Att vi rör oss, eller åtminstone delar av Europa, mot en federation.

Samtidigt ser vi att spänningar uppstår. Katalonien börjar på allvar prata om självständighet från Spanien, unionen har svårt att bemöta den odemokratiska utveckling som sker i Ungern är bara några sådana exempel. Regionerna har fått större betydelse i takt med att EU byggt ut en struktur som delvis är överstatlig, mellanstatlig och som delvis också åsidosätter de nationalstatliga regeringarna. En fråga man kan ställa sig i denna process är om detta i sin tur gett grogrund till exempelvis strävandena i Katalonien?

En annan föreläsare menade också att man inom det europeiska samarbetet varit alltför dålig på att ta tillvara på diversiteten och mångfalden inom EU, något som man initialt menade var en konkurrensfördel och en nödvändigheten för att klara den globala konkurrensen. Kanske är det en bidragande anledning till att populistiska och rentav högerextrema partier vunnit mark? Självklart är den ekonomiska krisen i länder som Grekland bidragande till detta, något som den återhämtningspolitik som Tyskland företrätt inte bidragit till att avhjälpa.

Samtidigt har samarbetet lett till mycket positivt. EU har kunnat ställa krav på demokratisering hos de stater som ansöker om medlemskap och har åstadkommit väldigt mycket med krav, stöd och andra påtryckningar så att t.ex. stater som på Balkan bara för 20 år sedan skakades av krig nu är på god väg mot en etablerad demokrati.

Det europeiska samarbetet har också lett till att regioner som Norrbotten, finska Lappland, Österbotten, kort och gott de regioner som omfattas i NSPA-samarbetet, har fått ett mycket större genomslag för sina och sina medborgares behov än vad de tillsammans fått ensamma inom sina respektive stater. Att t.ex. den Bottniska korridoren nu inkluderats i det europeiska stamnätet gör att ”the missing link” som Norrbotniabanan utgör kan få 50% av planeringskostnaderna och upp till 30% av byggkostnaderna finansierade är möjligt tack vare EU-samarbetet.

EU:s sektorsprogram Kreativa Europa kommer att avsätta 1,3 miljarder euro till de kulturella och kreativa näringarna, av de kommer dessutom 184 miljoner euro att avsättas till en lånegaranti som kommer att möjliggöra att långivare kommer att våga satsa mer på entreprenörer och innovatörer inom detta dessa områden. En stor möjlighet att nyttja för regioner som exempelvis Norrbotten och Västerbotten som redan nu satsar mycket på dessa näringar.

Att ha överblick på var beslut fattas och var policy formas är svårt för att inte säga omöjligt. Att vår egen regering dessutom gjort den regionala nivå i Sverige till en ”regional röra” med ett otal varianter på regional administration gör det inte lättare.

Mitt i allt detta är man lätt överväldigad av information och kunskap men för mig har bilden av EU klarnat, EU är en process och det krävs närvaro och engagemang för att den ska formas i rätt riktning. Det krävs engagemang av regionerna, kommunerna, politiker och medborgare för att unionen ska vara en sådan gemenskap som man i efterdyningarna av 2:a världskriget hade visionen om.

Annonser
Postat i EU

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s