Klimatångest och regional utveckling

Jag vill gärna tro att jag lyckats förmedla grunden till mitt ställningstagande i debatten rörande hållbar utveckling och gruvexpansionen. Men med tanke på att en del jag möter och för den delen debatterar med inte verkar förstå mitt ställningstagande och en del till och med ifrågasätter varför jag överhuvudtaget är socialdemokrat så känns det som att det finns en grund för att utveckla grunderna i min argumentation.

I ett inlägg på den socialdemokratiske riksdagsledamoten Sara Karlssons blogg med titeln Handlingskraft eller förtvivlan utvecklar hon sina tankar och känslor kring det man närmast kan kalla ett uppvaknande inför de utmaningar som mänskligheten står inför på grund av de klimatförändringar som vi själva orsakat. Hon refererar till David Jonstads beskrivning i boken ”Vår beskärda del”, här är ett citat från inlägget:

Uppvaknandet är så starkt att det inte går att vända ryggen till. Jonstad skriver om de andra två faserna som först förtvivlan och sedan handling. Jag tror i och för sig att tillståndet efter uppvaknandet består av tvära kast mellan handlingskraft och förtvivlan, så upplever åtminstone jag det.

Många människor har gått igenom detta. Tvivlat lite, tänkt att klimatfrågan kan skjutas på framtiden, att det kanske är lite överdrivet, tänkt att ”vad jag gör spelar ändå ingen roll”. Men sedan nåtts av insikten om situationens allvar. Ångest, skuld och skam inför människor som hotas att få sina länder att läggas under vatten, som lever där öknen breder ut sig och förändrar villkoren för deras överlevnad. Och inför framtida generationer. Vad fan håller vi på med egentligen? Särskilt i denna konsumtionens högtid – julen – blir frågorna brännande. Vi frossar i kött, elektronik, plastprylar, allt möjligt. Till vilket pris?

Det Sara Karlsson beskriver, känslan efter uppvaknandet, de tvära kasten mellan handlingskraft och förtvivlan, benämns av många, däribland Karlsson, som klimatångest.

När man väl vaknat och insett var vi är på väg går det inte att bara sluta blicken och somna om och hoppas på att allt var en mardröm. Det funkar inte så. Klimatförändringarna, den allt snabbare artutrotningen, förstörelsen av våra ekosystem, överexploateringen av naturresurser, mark och vatten…ja listan kan göras längre, poängen är att detta inte längre går att blunda för.

Det var detta som hände mig. Jag var tvungen att handla och jag var tvungen att göra det på mitt sätt, på de sätt jag kan. När det här inträffade, mitt uppvaknande, hade jag varit medlem i socialdemokraterna under ett par år, jag gick med i partiet efter att under min studietid ha landat i mina värderingar vilket var strax efter valet 2010. Att driva en debatt om hållbar utveckling, miljö och regional utveckling som socialdemokrat kändes självklart.

Efter att ha läst tillgänglig forskning, rapporter, artiklar från LTU, Umeå Universitet, branschmöten, Norrbottensakademien, STF, arkiv och bibliotek, debatten i media i allmänhet och sociala medier…kort sagt så försökte jag dammsuga allt som hade skrivits i ämnet hållbar och regional utveckling för att kunna bilda mig en ordentlig uppfattning om det.

Mina slutsatser var då och är fortfarande att den gruvexpansion i den form den sker nu varken gynnar en hållbar regional utveckling eller en hållbar utveckling nationellt, detta trots Sveriges starka miljölagstiftning och tack vare minerallagen. En hållbar utveckling definieras som en social, kulturell, ekonomisk och ekologisk utveckling som kännetecknas av att ett samhälles tillgångar ökar eller åtminstone inte minskar över tiden. Den definitionen följer Bruntlandrapportens definition från 1987. Det finns omfattande miljöproblem kopplade till modern gruvdrift som kan generera stora kostnader för samhället, inte bara ekologiskt utan även socialt, kulturellt och ekonomiskt.

I det sammanhanget är exemplet med Blaiken-gruvan i Västerbotten ett bra men tragiskt exempel. Under den korta tid som som gruvan där var igång gick verksamheten aldrig med vinst, det orsakade stora utsläpp av tungmetaller (vilket det gör ännu i detta nu) och i konkursboet saknades det medel för sanering och återställande av gruvområdet. Detta kommer nu samhället att få betala, en kostnad på omkring 200 miljoner kronor.

Kombinera detta med världens lägsta mineralavgift, 2 promille, möjligheten att undvika bolagsskatten för multinationella bolag genom att omvandla vinster till royalties eller internlån, att vi skänker bort SGU:s geologiska information och borrkärnearkiv som byggts upp under ett sekel med skattemedel, att bolagen använder sig av gästarbetare och det faktum att miljöprövningen av verksamheterna sker i sista led gör att vi samtliga måste ta oss en funderare på exakt hur ”gruvboomen” bidrar till en hållbar utveckling i Norrbotten och Sverige i övrigt. Om vi drar bort intäkterna som LKAB bidrar med varje år till statskassan och lägger till kostnaderna i form av statligt finansierad infrastruktur, miljöskador, utslagna näringar och förstörda livsmiljöer tror jag nog att det långsiktigt skulle visa sig vara en förlustaffär.

Ett tecken på att något kanske är på väg att förändras var den senaste ESO-rapporten Utvinning för allmän vinning. ESO (expertgruppen för studier i offentlig ekonomi), en oberoende expertgrupp knuten till finansdepartementet, öppnar i rapporten dels för att alla skatteintäkter ska fonderas i en mineralfond liknande den norska oljefonden, visar att högre avgifter och skatter inom gruv- och mineralnäringen är möjligt samt att staten via LKAB bör ta ett större utrymme i utvinningen av Sveriges mineraltillgångar.

Ofta verkar det dock vara urfolken som leder kampen och debatten för hållbar utveckling. Något jag ofta reflekterat över, särskilt med tanke på sommarens agerande och unisona uttalande av Sametinget rörande gruvexpansionen på de av hävd samiska markerna. Urfolkens ”ledroll” var något som bl.a. uppmärksammades av Noam Choamsky under ett föredrag i Montréal:

There is resistance: in Canada it’s coming from First Nations. But it’s worth remembering that that’s a world-wide phenomenon. Throughout the world, the indigenous populations are in the lead. They are actually taking the lead in trying to protect the earth. That’s extremely significant.

För mig och många andra är det väldigt tydligt att vi allt snabbare närmar oss en punkt där det blir allt svårare att minimera effekterna av klimatförändringarna. Men tyvärr verkar vi vara rätt få inom socialdemokratin som lyfter frågan till debatt. Det finns däremot en ökad medvetenhet om samt ett växande motstånd i Norrbotten mot den nya gruvexpansionen, framför allt är det många som inser problematiken med de multinationella bolagen. För varken jag, eller för den delen många andra som delar min mening, är emot gruvdrift i sin helhet. Framför allt inte i statlig regi. Det vi vill föra in i debatten är eftertanke och långsiktighet.

Med det sagt så förstår jag att de som inte ”vaknat” kanske betraktar min debatt som extrem, men för mig har uppvaknandet blivit till handlingskraft. Att mot den bakgrunden bl.a. kräva en ny minerallagstiftning, kommunal vetorätt mot all prospektering, att Sverige ratificerar ILO 169, höjning av mineralavgiften, inrättande av en mineralfond och en rad andra åtgärdsförslag är för mig inte extrem, för mig handlar det om att ta ansvar för framtida generationer.

För övrigt kan jag tipsa om att se Aljazeeras dokumentär Power and People – Under Northern Lights, en dokumentär om markanvändningskonflikten mellan gruvnäring, rennäring samt lokal- och urbefolkningen, mellan exploatering och hållbar utveckling. Det är en kort dokumentär inspelad i Sverige och Finland som hade kunnat vara mer djupgående och mer mångfacetterad men den belyser intressekonflikten och situationen rätt väl.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s