Engagemang, motioner och demokrati

Ett av de mest grundläggande sätten att påverka som enskild medlem i idéburna rörelser som föreningar eller politiska partier är genom att skriva förslag, motioner. Motionerna kan behandla allt mellan himmel och jord, allt från konkreta förslag på verksamhet och aktiviteter till stadgeändringar. Många är vi föreningsmänniskor som suttit och suckat och vridit oss i stolarna när till synes obetydliga nyanser i skrivningar i stadgeförslag debatterats med en intensitet och engagemang som att det handlat om liv och död. Säkert är det lika många som suckat och vridit sig när jag grävt ned mig i en debatt eller skrivning.

Men det är i just det här, trots att det ibland upplevs som omständligt och besvärande, som demokratin ligger. Om medlemmar i partier och föreningar slutar att engagera sig, slutar skriva motioner, slutar att gräva ned sig i detaljerna, så finns det inte heller längre någon livskraft i rörelsen. En idéburen verksamhet måste drivas av ett ständigt engagemang och förnyelse. I den stund som detta upphör, i den stund som en styrelse eller organisation medvetet eller omedvetet försöker konsolidera, konservera, så påbörjas en stagnation. Det har hänt ett flertal av de traditionella folkrörelserna som präglat 1900-talet, detta har skett medan nya rörelser växt fram, exempelvis Missing People.

Min mening är att vi måste ta tillvara det engagemang som finns hos medlemmarna oavsett vilken organisation vi tillhör. Jag vet själv hur svårt det kan vara att som ordförande och del av en styrelse inkludera, fånga och behålla engagemanget samtidigt som man som styrelse har sina egna idéer om hur verksamheten bör utvecklas. I det läget gäller det däremot att alltid ha en reflekterande och självkritisk inställning till sin verksamhet, om en idéburen organisation vill överleva måste det finnas utrymme för att släppa fram människor av olika ursprung, kön, utbildningsbakgrund, ålder….kort sagt  måste man våga släppa fram en så stor mångfald som möjligt och på sätt säkerställa att det finns människor i rörelsen som alltid kan beröra, provocera, utveckla och lyfta fram perspektiv som en enda styrelse aldrig kan göra på egen hand.

Imorgon måndag (9/12) ska representantskapet i Luleå arbetarekommun diskutera, debattera och besluta om de motioner som medlemmarna och föreningarna i arbetarekommunen skrivit. Det är många medlemmar som lagt ned möda och energi på att skriva förslag på hur de tycker att partiet ska förändra och förnya sin politik.

Mina egna bidrag består av två motioner med titlarna Det civila samhället och minerallagen samt Hållbar regional utveckling i Norrbotten. Motionerna behandlar vad jag anser vara väldigt angelägna frågor för Norrbotten men även Sverige i allmänhet, exploateringen av våra gemensamma naturresurser och hur detta påverkar den regionala utvecklingen, miljön och folkhälsan.

Här är de konkreta förslagen i motionen Det civila samhället och minerallagen:

att distriktet och dess riksdagsledamöter ska:

– verka för en ny minerallagstiftning som bl.a. beaktar hållbar utveckling samt en översyn och breddning av sakägarbegreppet

– verka för en höjning av mineralavgiften

– verka för en skälig avgiftsbeläggning av SGU:s geologiska information och borrkärnearkiv

– verka för att Sverige ratificerar ILO:s konvention nr 169

– verka för att civilsamhället får ett större inflytande i frågor som rör markanvändning

– verka för en kommunal vetorätt gällande prospektering av samtliga mineraliska ämnen som anges i minerallagens portalparagraf

Samt i motionen Hållbar regional utveckling i Norrbotten:

– att en arbetsgrupp tillsätts av distriktet som utifrån aktuell och oberoende forskning formulerar ett progressivt regionalpolitiskt program för en hållbar regional utveckling i Norrbotten.

– att distriktet och dess riksdagsledamöter verkar för att ett skarpare regelverk för hur mikropartikelutsläpp ska mätas tas fram.

–  att en djupgående folkhälsoundersökning genomförs i Kiruna och Gällivare kommuner med en eller flera referenskommuner där tunga industrier saknas för att därigenom urskilja om det finns skillnader i folkhälsan som kan relateras till mikropartikel- och tungmetallsutsläpp.

– att distriktet och dess riksdagsledamöter verkar för att en miljöfond inrättas som ska säkerställa att medel finns för att sanera och återställa nedlagda eller konkursade gruvor i syfte att undvika att liknande situationer som i Blaiken uppstår. Fonden bör finansieras av delar av vinsterna från utvinningen.

Syftet med bägge motionerna är att lyfta frågan om den regionala utvecklingen till debatt. Att vi i nuläget skänker bort Sveriges gemensamma naturresurser till priset för en kort tids sysselsättning är ohållbart. I den senaste rapporten släppt av ESO-gruppen (Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi, en oberoende forskargrupp kopplad till finansdepartementet) konstaterar två nationalekonomer att det finns utrymme för att höja avgifterna för gruvbrytning i Sverige, att staten kan och bör göra det samt att intäkterna som genereras av utvinningen ska fonderas i en mineralfond i stil med den norska oljefonden.

Debatten rör dock mer än bara de kort- och långsiktiga ekonomiska perspektiven och behovet av återinvestering i regionen och samhället i stort. Det rör civilsamhällets möjligheter till inflytande i processerna inför exploateringar, däribland urfolket samerna, besöksnäringen och privata markägare. Det rör också miljön och värnandet av rent vatten, hållbara och uthålliga ekosystem präglade av mångfald samt säkerställandet av det alltid ska finnas medel för återställande och sanering av gruvområdena. Det rör slutligen också folkhälsan i de områden där gruvindustrin är stark och expanderar, i en granskning av bl.a. Norrbottens Media och Aftonbladet kunde man visa att de 10 ”värsta” industrierna i Norrland släppte ut mer mikropartiklar än Stockholm, Malmö och Göteborg tillsammans. Utsläpp som vi tyvärr har mycket dålig kunskap om var de hamnar och hur de påverkar befolkningen.

Jag har fått höra att förslagen i mina motioner av vissa anses som extrema. Som svar till det kan jag bara säga att det för mig handlar om, som i all opinionsbildning, att flytta och viss mån styra debatten, för att kunna göra det måste man också flytta fram positionerna i den fråga man vill åstadkomma en rörelse inom. Jag har gjort det genom den debatt som jag fört. Här finns motionerna att läsa i sin helhet för den som vill bilda sin egen uppfattning:

Det civila samhället och minerallagen

Hållbar regional utveckling i Norrbotten

Förhoppningsvis kommer vi imorgon att ha flyttat fram positionerna något på väg mot en hållbar regional utveckling.

Annonser

3 thoughts on “Engagemang, motioner och demokrati

  1. Pingback: Hur gick det då? Rapport från repskapet | En humanist i arbetslivet

  2. Pingback: Politik är att vilja. Vad vill jag? | En humanist i arbetslivet

  3. Pingback: Mitt anförande till distriktskongressen | En humanist i arbetslivet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s