Hur gick det då? Rapport från repskapet

För mig är det självklart att i så hög grad som möjligt återkoppla till de som följer mitt politiska arbete, detta oavsett om det är i fikarummet, vid köksbordet eller sociala medier. Som förtroendevald politiker idag är det oerhört viktigt att vara klar, tydlig och snabb med information om det politiska arbete som man bedriver. Dels förväntar sig alla medborgare idag snabb respons, öppenhet och delaktighet och dels är det få som faktiskt känner eller har någon kontakt med politiker i vardagen på grund av att antalet förtroendevalda kontinuerligt har minskat över tid.

Att vara transparent och öppen med sitt påverkansarbete är alltså i grund och botten en förtroendefråga och i slutändan en demokratifråga.

I måndags (9/12) var det som bekant representantskap i Luleå arbetarekommun. Representantskapet, eller ”repskapet”, är arbetarekommunens högsta beslutande organ och fattar beslut t.ex. om nomineringar till styrelser och nämnder och om motioner. Jag bloggade förra söndagen om de motioner som jag varit huvudförfattare till i inlägget Engagemang, motioner och demokratiDe bägge motionerna behandlade civilsamhällets svaga ställning i relation till gruvnäringen något som regleras av Sveriges mycket liberala och exploateringsvänliga minerallagstiftning samt behovet av en annan, hållbar, regional utveckling i Norrbotten.

Tyvärr bifölls ingen av motionerna i sin helhet  men följande förslag ställde sig arbetarekommunen bakom:

  • verka för en höjning av mineralavgiften
  • verka för en skälig avgiftsbeläggning av SGU:s geologiska information och borrkärnearkiv
  • verka för att civilsamhället får ett större inflytande i frågor som rör markanvändning
  • verka för en kommunal vetorätt gällande prospektering av samtliga mineraliska ämnen som anges i minerallagens portalparagraf
  • att en arbetsgrupp tillsätts av partidistriktet Norrbotten som utifrån aktuell och oberoende forskning formulerar ett progressivt regionalpolitiskt program för en hållbar regional utveckling i Norrbotten
  • att partidistriktet och dess riksdagsledamöter verkar för inrättandet av en miljöfond som ska säkerställa att medel finns för att sanera och återställa nedlagda eller konkursade gruvor i syfte att undvika situationer som den som uppstod när Blaikengruvan i Västerbotten konkursade. Fonden bör finansieras av delar av vinsterna från utvinningen.

Jag tog debatt för att repskapet skulle bifalla motionen om civilsamhället och minerallagen i sin helhet men tyvärr föll det på en knapp majoritet till fördel för arbetarekommunens styrelses förslag till beslut. Anledningen var att det inte gick att få en majoritet kring förslaget i min motion om att distriktet ska verka för att ratificera ILO 169 samt att verka för en ny minerallagstiftning. Motionerna kommer dock bägge att gå vidare som enskilda till vårens distriktskongress, där kommer den verkliga prövningen för vilken riktning som partidistriktet i Norrbotten kommer att ta gällande den regionala utvecklingen.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s