Ska hela Sverige leva?

Nej. Åtminstone inte enligt Stockholms moderater. I en artikel i SvD i lördags med rubriken Vi tar strid mot S när det gäller t-banan argumenterar en rad M-politiker, bl.a. kommunstyrelsernas ordförande i Nacka, Solna och Järfälla, för att S hotar utbyggnaden av tunnelbanan och bostäder i Stockholm med ”en kraftig höjning av utjämningsskatten”.  Det man avser med ”utjämningsskatt” eller ”Robin Hood-skatten” är det svenska skatteutjämningsystemet. Ett system avsett att utjämna regionala och kommunala skillnader och upprätthålla en trygg och bra service över hela landet. Systemet är komplext och jag ska inte ge sken av att jag förstår alla dess delar men syftet är alltså att trygga en likvärdighet för alla medborgare oavsett om du bor i Arjeplog eller Solna.

Jag tycker att Stockholmsmoderaternas debattartikel är beklämmande på flera nivåer. Dels vrider de och vänder på retoriken, försöker förvilla Stockholms stad och läns invånare att det är en särskild utjämningsskatt som pålagts dem och som missgynnar dem. Det värsta är däremot inte retoriken utan att de har i grunden fel. De använder sig av en föråldrad och felaktig syn på att det är Stockholm som missgynnas av systemet, snarare har statliga utredningar och analyser av systemet visat det motsatta. Den senaste utredningen av skatteutjämningssystemet delgav sitt betänkande 2011 och konstaterade att inkomstutjämningen inte var tillväxthämmande för storstadsregioner som Stockholm, något som man påstår i debattartikeln. I en intervju med SVT konstaterar Björn Sundström, huvudsekreterare i utredningen, följande:

– Det finns att en myt om att Stockholm skickar en massa pengar till gles- och landsbygdskommuner, det stämmer inte, säger Björn Sundström som varit huvudsekreterare i skatteutjämningsutredningen.

Den så kallade Robin Hoodskatten, där fattiga kommuner ska få hjälp av rika har sedan 90-talets början förändrats och enligt Björn Sundström är det glesbygden som är förlorare. Orsaken är att landsbygdkommuner fått kraftigt ökade kostnader för barnomsorg och socialtjänst.

– Storstäder och förortskommuner är överkompenserade i dag och gles- och landsbygdskommuner kraftigt underkompenserade, säger Björn Sundström till Rapport.

Förutom att man alltså går ut med rent felaktiga uppgifter är det absolut värsta med artikeln att man ställer delar av landet mot varandra. Läs bara det avslutande stycket i artikeln:

Det är hög tid att syna Socialdemokraternas Stockholmsfientliga politik. Inte minst är det dags att rikta frågan till socialdemokrater i Stockholmsregionen om de till hundra procent står bakom sin partilednings planer. Frågan är tydlig, ska ställas och förtjänar ett svar: Varför ska stockholmarna straffbeskattas på miljarder i höjd utjämningsskatt? Detta för att bekosta bidragspolitik och projekt som Norrbottniabanan? För oss kommer utbyggd tunnelbana alltid att gå före höjd utjämningsskatt.

”Stockholmsfientlig”, ”straffbeskattning”, ”bidragspolitik” och ”projekt som Norrbotniabanan”. Svart och vitt, stad mot land, människor mot människor. Moderaterna i Stockholm kanske är desperata? Kanske är skrämseltaktik och försöket till att få stockholmarna att välja mellan att värna sitt eget eller försakas framför andra s.k. ”bidragstagare” det sista halmstrået man har? För som sagt är det en konstruerad och högst felaktig verklighetsbeskrivning de målar upp. I en granskning publicerad i Dagens Samhälle illustreras skatteutjämningssystemets missgynnande av landsbygd genom utjämningen av kostnader för förskola:

Debatten brukar handla om att Stockholmskommuner förlorar på utjämningssystemet. Men Dagens Samhälles granskning av förskoleutjämningen visar hur ett systemfel gynnar dem — på glesbygdens bekostnad.

Utjämningen av kostnaderna i förskolan mellan landets kommuner har spårat ur. Beräkningsgrunderna är föråldrade och leder till orättvisor.

De inkomststarkaste kommunerna runt Stockholm överkompenseras med stora pengar. I Täby och Sollentuna handlar det om vardera över 100 miljoner kronor per år.

Orsaken är att utjämningen i förskolan inte bygger på hur stor andel av barnen som faktiskt nyttjar den. Utan på en kalkylerad uppskattning av utnyttjandet. Och den beräkningen leder alldeles fel.

Jämför exempelvis jämtländska Berg och Sollentuna intill Stockholm. Barnen har liknande ålderssammansättning. Det ger en så kallad åldersersättning som räknas till 58 699 kronor per barn i åldern 1 till 9 år i Berg. Sollentunas landar på 59 347 kronor per barn. Sedan lägger systemet på 26 procent på Sollentunas peng, eftersom barnen där förmodas använda förskolan så mycket mer än snittkommunen.

I Berg däremot reduceras ersättningen med 21 procent. Systemet antar att utnyttjandet är lågt. I slutänden får Sollentuna 75 014 kronor per inskrivet barn medan Berg får 46 549 kronor per barn.

I praktiken går båda kommunernas barn i förskola exakt lika mycket: inskrivningsgraden är 87 procent. De borde få samma pengar, på någon procentenhet när. Men Sollentuna får 60 procent mer.

— Det här är ett strålande exempel på att en kommun är överkompenserad, säger Björn Sundström, huvudsekreterare i den senaste utjämningsutredningen.

Det finns alltså inga belägg för deras argumentation, det enda som Stockholmsmoderaternas retorik bidrar till är splittring och att man fortsätter underblåsa fördomar och felaktigheter rörande relationen mellan stad och landsbygd.

Vad gäller moderaternas underförstådda påstående om att Norrbotniabanan är ett bidragspolitiskt projekt är det också naturligtvis helt felaktigt. Den är samhällsekonomiskt lönsam, något som påvisats av en utredning av Banverket. Den skulle minska utsläppen av växthusgaser med 80 000 ton per år. Den skulle möjliggöra en kraftigt ökad godskapacitet, något som efterfrågas av den för hela Sverige, och EU, viktiga industrin som finns här i norra Sverige. Det skulle halvera restiderna mellan städerna i regionen och ge ökad tillgång till kultur, utbildning och samhällsservice samt ge möjlighet för arbetspendling och därmed större arbetsmarknader. Norrbotniabanan är dessutom utpekad av EU som en strategiskt viktig sträcka i det europeiska stomnätet och utgör den sista pusselbiten i den Botniska korridoren. Norrbotniabanan skulle ansluta det svenska järnvägsnätet med det finska och därmed bli den sista länken som knöt ihop Europa och Barentsregionen:

– EU-s beslut innebär rent konkret att de är beredda att stå för upp till 30 procent av kostnaden för bygget av Norrbotniabanan, vilket i praktiken innebär drygt sju miljarder kronor, säger Gusten Granström, VD för Norrbotniabanan AB. Det fattade beslutet innebär också att NBBAB på nytt kommer att gå in med en ansökan om EU-finansiering och för regeringen blir det ännu viktigare att tillsätta en förhandlingsperson för projektet.

– Tillsammans med regionens erbjudande till finansiering är detta ett gyllene tillfälle att sätta spaden i jorden för det efterlängtade projektet, fortsätter han.

Tyvärr är det Alliansen med moderaterna i spetsen som hittills har satt stopp för denna utbyggnad. För mig skildrar Stockholmsmoderaternas utspel i SvD snarare den återvändsgränd som Alliansens skattesänkarpolitik fört oss in i.

Riksdagsvalet 2014 kommer att stå mellan en fortsatt vandring in i konkurrensstatens värld där stad ställs mot land, där regioner och kommuner tvingas konkurrera med varandra om befolkning och satsningar och där politiken endast gynnar de befolkningstäta, dvs. väljartäta, områdena framför andra. En röst på Alliansen är en röst för konkurrensstaten och splittring.

Moderaternas syn på den nationella utvecklingen kan belysas med vad man egentligen säger i den sista meningen i deras debattartikel:

För oss kommer utbyggd tunnelbana alltid att gå före höjd utjämningsskatt.

För moderaterna och Alliansen kommer alltid de stora väljarbasernas intressen att gå före en hållbar och likvärdig regional utveckling nationellt.

 

Men, vi kan också välja en väg för likvärdighet och solidaritet och en positiv regional utveckling i hela landet. En väg som kräver förändringar i skatteutjämningssystemet och ett slut på fortsatta skattesänkningar. En väg som gör det möjligt för utbyggnad av såväl tunnelbanan i Stockholm som Norrbotniabanan. En väg som inte ställer land mot stad, människa mot människa utan en politik för att hela Sverige ska leva. En röst på socialdemokraterna är en röst för denna väg.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s