Exemplet Resele och levande landsbygd

Jag var idag på Norrbottens läns landstings Morgonrock på Stadshotellet i Luleå. Morgonrock är en seminarieserie om och för regional utveckling som nu är inne på sitt nionde år. Dagens seminarie handlade om hur en liten by i Ångermanland, Resele, tack vare ideellt engagemang och en vilja att påverka sin vardag lyckats vända bilden av bygden från en som präglats av avfolkning och avveckling till en som präglas av inflyttning och utveckling. Emelie Kårén berättade ingående och tankeväckande om hur man tillsammans lyckats skapa framtidstro i byn på nytt.

Utgångspunkten för den positiva utvecklingen i Resele har varit det starka engagemanget och föreningslivet, i hjärtat av detta har byalaget varit. Byalaget som historist sett utgjort ett forum där byborna avhandlade gemensamma angelägenheter som t.ex. frågor om vägunderhåll, gemensamma fiskevatten, valet av representanter till sockenstämman (föregångaren till kommunfullmäktige) men som idag många gånger bara fyller en rent social funktion som anordnare av midsommarfester eller pubkvällar. I Resele har alltså byalaget återigen fyllts med liv och funktion bortom det rent sociala, man har skapat arbetsgrupper för inflyttning, välkomnandet av asylsökande och skolan.

Det viktiga har varit att fånga allas engagemang och att man får delta med vad man kan, när man kan och utifrån sina intressen. Såhär beskriver man det själv:

Resele i hjärtat av Ångermanland har 600 invånare, 100 företag, ett byalag med tre undergrupper och en framtidsvision som ligger 7 år fram i tiden. Målmedvetet arbete, gott värdskap och ett brinnande engagemang är nyckeln.

Reseles Inflyttningsgrupp har skapat en vision och ett utvecklingsarbete som både genererat vinst av Stora Landpriset 2013 samt nominering till Norrmejerier stipendiet i Västernorrland. Arbetet, som fokuserar mycket på positiv marknadsföring, har resulterat i ökad inflyttning, framtidstro och en långsiktig plan för hur bland annat samhällsservicen kan utvecklas. Även om beslutsfattare på höga positioner kan skapa förutsättningar för landsbygden och dess invånare så anser Reseles befolkning att det hänger minst lika mycket på hur man som landsbygdsboende tänker och agerar. Hur ser man på sin egen framtid och på sin bys framtid? Väljer man att fokusera på fördelar, positiva mervärden och utvecklingspotentialen i byn? Människorna i ett samhälle kan skapa så mycket tillsammans när viljan, drivet och glädjen finns. För kan det finnas något mer givande än att få jobba tillsammans, ha ett gemensamt mål – en gemensam framtidsvision?

Det exempel som Resele utgör är viktigt, det visar att det är fullt möjligt att vända utvecklingen på landsbygden och i avfolkningsbygder om det finns ett lokalt engagemang. Det är fullt möjligt att gemensamt skapa framtidstro eller som Emelie Kårén själv uttryckte det i sin presentation:

Alla är värdefulla och kan bidra med viktig kompetens till arbetet. Tillsammans kan man åstadkomma underverk. Man måste jobba med bredd, variation och nytänk. Landsbygden behöver utvecklas. Vi kan skapa vår egen framtid.

Men det är klart att detta också då kräver en landsbygds- och regionalpolitik värd att tala om. En politik som stödjer, matchar och möter det lokala engagemanget. En politik som ser bortom de fördomar och traditionella bilder som finns av landsbygden och istället är lyhörd till vad man faktiskt efterfrågar.

Detta var något som också Emelie Kårén behandlade i slutet av sin presentation. Hon såg ett antal utmaningar för Resele och Sveriges landsbygd i stort, frågor som helt eller delvis skulle kunna tas in i politiska program för landsbygds- och regional utveckling. Bl.a. lyfte hon behovet av utveckling, nyskapande och utbyggnad av informationsteknik inom skolan på landsbygden och att hitta samverkansformer för detta. Hon lyfte också behovet av att lösa frågan om framtidens kollektivtrafik på landsbygden, hur ska den se ut? Vidare uttryckte hon behovet av ett forum för människor som vill flytta ut på landsbygden där de kan träffa landsbygd som önskar inflyttare, ett stort och viktigt behov då man i kommunsammanhang ofta gärna lyfter fram centralorter och deras utbud av service och bostäder men alltför sällan gör detsamma för landsbygden.

Men hon lyfte också ett antal utmaningar där kanske lokalsamhället har ett större ansvar. Bl.a. att vi på något sätt måste kunna bli frigöra oss från de som ”älskar ihjäl sin hembygd”. Jag tror nog att de allra flesta uppvuxna på landsbygd och/eller i avfolkningsbygd känner igen sig i vilka de är, de som flyttat från bygden men som behåller föräldrahem eller köper upp ett hus men som sällan vistas där mer än några veckor om året. Att dessa personer vill ha kvar en koppling till hembygden är förståeligt men då måste vi kunna lösa detta på andra sätt, exempelvis genom uthyrning av fritidshus eller liknande, det är däremot ohållbart för en bygd som vill ha inflyttning att ha hus, villor och gårdar upplåsta av nostalgiker som aldrig kommer att flytta tillbaka.

Slutligen poängterar Emelie Kårén att det är viktigt att sprida budskapet. Att göra exemplet Resele mer spritt, att inspirera andra med deras vision för att på lång sikt stärka landsbygden.

Det lokala engemanget är nyckeln till att skapa framtidstro och positiv utveckling, något som byalaget i Resele tydligt visar. En parallell till detta kan kanske dras till statsvetaren Robert Putnamns forskning rörande de stora skillnaderna i välstånd mellan norra och södra Italien (citat från Wikipedia):

Orter med existerande byalag anses få tillgång till en högre andel socialt kapital, något som många statsvetare anser är avgörande för mindre orters välstånd. Den statsvetare som främst studerat detta fenomen är Robert Putnam, som under 1970-talet gjorde ingående jämförelser mellan byar i norra och södra Italien. Studien resulterade i avhandlingen Den fungerande demokratin. Putnam kom fram till att skillnaden mellan byars välstånd och välmåga över tid, inte berodde på vilka ekonomiska förutsättningar byarna från början hade haft. Skillnaden i välstånd kunde istället beskrivas i hur hög tilliten mellan innevånarna var, och hur väl människor kände varandra i respektive byar. Putnam kallade den rikedom av interaktion, samarbete och tillit han observerade i norra Italien för ”socialt kapital”.

Byarna i södra Italien präglades av misstänksamhet och liten grad av organisering och föreningsliv, medan byar i norra Italien präglades av tillit och hög grad av organisering. Eftersom människor i norra Italien var mer organiserade i gemensamma sammanslutningar, kunde de bland annat utöva politiskt inflytande gentemot myndigheter, där de kunde framföra synpunkter och fungera som kontaktyta. De kunde också samverka i olika former av ekonomiska sammanslutningar, vilket gynnande byarna om någon form av ekonomiska problem uppkom. Byarna i norra Italien präglades också av gemensamt företagande och kooperativa samverkansformer i form av kooperativt drivna mejerier, sjukkassor och försäkringsbolag, vilket fick stora positiva effekter på den lokala ekonomin.

Även om byarna i södra Italien fick tillgång till någon form av ekonomisk fördel, exempelvis en nyetablerad industri eller en nyupptäckt naturtillgång, ledde inte detta till att välståndet eller välmågan över tid ökade. Detta ansågs bero på att tilliten mellan människor var låg, och att innevånarna därför inte förmådde förvalta de resurser de gavs tillgång till. Flera av byarna i södra Italien präglades av avfolkning och utflyttning, samt i värsta fall av ekonomisk brottslighet. Många av de byar som Putnam studerade i södra Italien, t.ex. i Apulien och Kalabrien är idag helt avfolkade.

Jag känner att det finns väldigt mycket att hämta för Norrbottens del i exemplet Resele. Kanske kunde det leda fram till att våra ledande politiker också skulle kunna se lokalsamhällets, människornas, engagemang som den viktigaste delen i att skapa framtidstro och positiv utveckling? Kanske skulle det i sin tur leda till att vår uppfattning om att det är gruvor som ska generera utveckling och framtidstro på landsbygden kan revideras? Att vi befriar oss från teorin om att det är kortsiktiga ekonomiska vinster genererade genom hård exploatering av våra ekosystem och naturresurser som är vägen till en hållbar utveckling för landsbygden?

Resele inspirerar och visar på potentialen i tillit, engagemang och visioner. Låt er också inspireras av Resele! Föredraget kommer att kunna ses på denna sida inom kort.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s