Gruva eller inte gruva?

Det är titeln på en debattartikel de socialdemokratiska kommunalråden i Jönköping, Elin Rydberg och Ilan de Basso, publicerade i Jönköpingsposten den sista februari. Deras uttalande är starkt och progressivt och förtjänar att citeras i sin helhet:

Vi socialdemokrater har efter moget övervägande kommit fram till att det i dagsläget inte finns skäl att säga ja till ett dagbrott i Norra Kärr. Företaget Tasman Metals har inte kunnat visa på ett övertygande sätt att Vättern dricksvatten kan tryggas i framtiden. Samtidigt är vi kritiska till dagens utformning av svensk lagstiftning rörande gruvdrift. Om en damm skulle brista och förorenat vatten läckte ut, hur ser då de ekonomiska konsekvenserna ut. Vem får stå för saneringskostnaderna. Vi menar att företag inte i tillräckligt hög utsträckning är skyldiga att innan driftstart avsätta pengar till detta.

Dock kan det i framtiden av moraliska och etiska skäl finnas anledning att ompröva beslutet. Vi kan inte ha en livsstil som förutsätter jordartsmetaller och samtidigt säga att gruvbrytning är så farligt att det inte ska ske i Sverige utan hellst långt bort i fattigare länder. Dock förutsätter vi att man främst återvinner redan ur jordskorpan upptagna jordartsmetaller.

Om vi någon gång i framtiden ska bryta dessa metaller i vår kommun förutsätter vi att följande uppfylls som att nödvändiga opartiska miljökonsekvensbeskrivningar redovisas som visar att vårt dricksvatten och miljö tryggas och att vår lagstiftning ändras så att den som ansvarar för gruvdriften åläggs att innan start betala in en större garanti som kan användas för återställning av naturen om företaget går i konkurs.

Eftersom ovanstånde punkter inte är uppfyllda säger vi i dagsläget nej till gruvbrytning i Norra Kärr.

Sedan tidigare har även Miljöpartiet och Centerpartiet i Jönköping sagt nej till gruvbrytningen i Norra Kärr.

Grundproblemet med den planerade gruvan är dess nära placering invid Vättern. Vättern som är norra Europas största vattentäkt och försörjer omkring 450 000 svenskar med dricksvatten. Debatten har gått het kring gruvplanerna och följer precis samma mönster som debatterna kring gruvplanerna vid Ojnare på Gotland eller Kallak utanför Jokkmokk. Huvudsakligen har den drivits ideella grupper i lösa nätverk, vid Norra Kärr framför allt kanske i form av Aktion Rädda Vättern, och andra etablerade organisationer inom civilsamhället som exempelvis Naturskyddsföreningen.

Norra Kärr-fyndigheten ägs av det kanadensiska bolaget Tasman Metals som via sitt svenska dotterbolag har fått bearbetningskoncession av Bergsstaten. Företaget har precis som sin brittiska parallell vid Kallak försökt att vinna över lokalpolitiker och det lokala samhället med löften om sysselsättning, behovet av gruvan för regionens utveckling och om sitt ansvarstagande för miljön.

Problemet är bara att bolaget inte spelat med öppna kort. I miljökonsekvensbeskrivningen utelämnade företaget information om att det i berggrunden, förutom de sällsynta jordartsmetallerna, också finns halter av radioaktiva ämnen som torium, radium och uran. Bitvis är halterna väldigt höga. Det har inte heller hjälpt att bolaget lämnat avvikande uppgifter till länsstyrelsen och på sin svenska respektive kanadensiska hemsida. I den preliminära ekonomiska studien för gruvprojektet anger bolaget dessutom en avsevärt högre koncentration av uran än i uppgifterna de lämnat till länsstyrelsen eller för den delen som de angett på de bägge hemsidorna.

Vid sidan av företagets vilseledande och felaktiga uppgifter angående de radioaktiva ämnena innehåller berggrunden dessutom fem gånger högre blyhalt än i jämförelsematerial. Till detta kommer att det vid anrikningen av malmen kommer att krävas en mängd kemikalier, däribland svavelsyra.

Tyvärr finns det få oberoende studier över vilka miljöeffekter brytning av sällsynta jordartsmetaller (som inte egentligen är sällsynta utan vanligt förekommande, sällsynt syftar på deras låga koncentration i berggrunden) leder till. En fingervisning får man dock av att till och med kinesiska myndigheter uttrycker en oro över miljöeffekterna. Kina är världens största producent av sällsynta jordartsmetaller och i en rapport från en kinesisk myndighet konstaterar man att utvinningen leder ”till allt mer betydande” miljöproblem. Effekter som nämns är skador på markvegetation, markerosion, försurning och minskade skördar. Man konstaterade också att anläggningarna där metallerna separeras i normalfallet ger upphov till avloppsvatten med ”höga halter” av radioaktiva restprodukter.

Ett skrämmande exempel på hur företagen kan agera är Talvivaara-gruvan i Finland. Vid sidan av att gruvdriften och de dammhaverier som skett där har lett till vad som kallas Finlands värsta miljöolycka passade man också på att där skapa en uran-gruva. I en av få nyhetskrönikor som faktiskt belyst detta med titeln Så kan man öppna en urangruva i all tysthet kan man utläsa följande:

Kanadensiska gruvföretag knyter stora förhoppningar till att Finland ska börja bryta och exportera uran. Det heter att Talvivaara producerar nickel, men man har samtidigt i all tysthet öppnat Europas största urangruva. Hur gick det till?

I mars fick man rätt att tillvara­ta det uran som uppkommer som biprodukt. Förevändningen var att det är bättre för miljön att ta hand om uranet än att lämna det i slambassängerna: ”Med en produktion på 350–500 ton uran per år blir Talvivaara, som genom ett trollslag, Europas största urangruva – utan att någonsin ha behövt redovisa för eller debattera uranets miljöpåverkan.”

Uranmalm finns på flera platser men diskuteras inte vid gruvprospektering för andra mineraler. Oulanka nationalpark, norra Kuusamo och södra Salla tillhör de oersättliga naturområden som riskerar att förorenas av uran, som i de lappländska vattensystemen kan spridas snabbt över stora områden redan vid normal drift.

Uran är ett vattenlösligt radioaktivt grundämne. Utvinningen kräver starka kemikalier. Varje ton uranoxid som utvinns skapar 27 ton koldioxidutsläpp och 2 400 ton radioaktivt slagg.

I dag ger turistnäringen i Finlands malmförande trakter fler jobb än gruvindustrin. Men näringen för ett evigt krig mot gruvprospekteringen.

Mot bakgrund av Talvivaara förstår jag mycket väl den skepsis som finns mot gruvföretagets trixande med uppgifterna om koncentrationen av radioaktiva ämnen, framför allt gällande uranet.

Allt detta kan man också läsa mer om i Arne Müllers kritiska granskning av gruvnäringen; Smutsiga miljarder – den svenska gruvboomens baksida. Müllers granskning är unik i att det är den första i sitt slag. I avsnittet som berör Norra Kärr-projektet avslutar Müller med att uttrycka en oro över länsstyrelsernas kompetens vad gäller att hantera de nya gruvprojekten, framför allt utanför de traditionella gruvlänen, vilket medför en risk att man blir beroende av eller tvingas lita till den information som företagen lämnar och att man får svårt att bedöma den kritiskt. Kopplat till detta lyfter han problematiken med avsaknaden av oberoende forskning och expertis vad gäller miljöprövningen av verksamheterna. De allra flesta bolag eller konsulter som finns att vända sig till har vuxit fram i kölvattnet av gruvbranschens expansion och har snarare haft för vana att tona ned eller förminska miljöproblem i konsultrapporter.

Jönköpings socialdemokrater har visat vägen för oss andra och att det faktiskt går att säga nej till gruvor, nej till den minerallag vi har idag och nej till att samhället ska bära alla risker. Kanske kan detta leda till andra tankar gällande Kallak-gruvan? Kallak-gruvan som kommer att ligga på en halvö mitt i Luleälven, Luleälven som är Norrbottens största vattentäkt och som försörjer drygt 60 000 norrbottningar med dricksvatten och även Sunderby sjukhus, SSAB och Norrmejerier.

Socialdemokraterna i Jönköping väljer en ren Vättern och därför säger de nej till en gruva i Norra Kärr. De väljer rent vatten till sina invånare framför en potentiell miljöolycka som Talvivaara, de väljer en hållbar utveckling framför det motsatta. Starkt!

Här kan den som för övrigt vill se lite mer om vilka miljökonsekvenser som brytningen av sällsynta jordartsmetaller leder till i Kina:

Annonser

3 thoughts on “Gruva eller inte gruva?

  1. Reblogga detta på SAVE THE BALTIC och kommenterade:
    Det är titeln på en debattartikel de socialdemokratiska kommunalråden i Jönköping, Elin Rydberg och Ilan de Basso, publicerade i Jönköpingsposten den sista februari. Deras uttalande är starkt och progressivt och förtjänar att citeras i sin helhet:

    Vi socialdemokrater har efter moget övervägande kommit fram till att det i dagsläget inte finns skäl att säga ja till ett dagbrott i Norra Kärr. Företaget Tasman Metals har inte kunnat visa på ett övertygande sätt att Vättern dricksvatten kan tryggas i framtiden. Samtidigt är vi kritiska till dagens utformning av svensk lagstiftning rörande gruvdrift. Om en damm skulle brista och förorenat vatten läckte ut, hur ser då de ekonomiska konsekvenserna ut. Vem får stå för saneringskostnaderna. Vi menar att företag inte i tillräckligt hög utsträckning är skyldiga att innan driftstart avsätta pengar till detta.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s