Socialdemokraterna i Skåne visar vägen mot hållbarhet

Det har nu varit kongresstider i de socialdemokratiska partidistrikten. Miljö- och klimatpolitiken och behovet av att nå en hållbar utveckling har diskuterats i en eller annan form på samtliga kongresser, den svenska mineralpolitiken har ur det perspektivet lyfts till debatt i ett flertal distrikt. Tyvärr så inte i mitt eget, där uteblev debatten om min och Marianne Viitas motion om behovet av en annan mineralpolitik. Jag valde då istället att uttrycka våra argument via min blogg som i sin tur ledde till en intervju i NSD.

Mineralpolitiken och minerallagen och dess tillämpning är komplex, tillståndsprocessen är svår att förstå, de ekonomiska intressena bakom är starka…jag har följt dessa frågor i mer än ett år och kan långt ifrån allt.

Jag kan däremot tillräckligt mycket för att se problematiken och den strukturella obalansen som finns till fördel för exploatering av mark och vatten och kortsiktiga vinster på bekostnad av den ekologiska och sociala hållbarheten. Jag ser att politiken är den enda kraft som kan och måste komma till rätta med denna obalans och att det måste finnas en politisk vilja och ett politiskt mod för att åstadkomma denna förändring.

Mot bakgrund av det här blev jag naturligtvis väldigt glad över att socialdemokraterna i Skåne biföll en motion från Lunds arbetarekommun om behovet av en revidering av minerallagen (motion nummer 105). Det är nämligen inte bara Norrbotten och Västerbotten som berörs av ”gruvboomen”, i Skåne har debatten framför allt berört den planerade skiffergasutvinningen s.k. ‘fracking’ eller ‘hydraulisk spräckning’. Ett oerhört miljöförstörande sätt att utvinna mer fossila bränslen i en tid då vi behöver hejda oss och ställa om till ett fossilfritt samhälle. Motionen innehöll 9 punkter som omfattade:

1. En utvidgning av sakägarbegreppet i minerallagen så att det även omfattar den berörda allmänheten. Rent konkret innebär det att det kommer vara omöjligt för bolag att gå vidare med gruvetableringar utan att delge de närboende arbetsplaner och annan information inför den tilltänkta gruvan. Det innebär också att närboende och allmänhet har möjlighet att föra en rättslig talan i dessa tillståndsprocesser. I dagsläget är det alltså så att närboende och berörd allmänhet inte är sakägare, sakägare definieras dessutom på olika sätt i minerallagen respektive miljöbalken med en betydligt snävare definition i minerallagen vilket gör att rättsläget är högst tvivelaktigt då närboende och allmänheten i högsta grad berörs av exploateringarna men inte ges rätten till en rättslig talan enligt lagen.

2. Att informationsplikten bör omfatta samtliga mineraler, det gör den inte idag vilket i Skåne ledde till att fastighetsägare inte fick någon som helst information om pågående arbete innan beslut om provborrning hade tagits.

3. Att prövningen inför prospektering (undersökningstillstånd) behöver förstärkas.

4. Krav på miljökonsekvensbeskrivning redan i ansökningsskedet. I Skåne genomförde exempelvis Shell provborrningar utan att ha genomfört en miljökonsekvensbeskrivning innan vilket gjorde det omöjligt för allmänheten att bilda sig en uppfattning om miljökonsekvenserna och därmed kunna föra en konstruktiv diskussion om dem.

5. Att bolagen ska beskriva konsekvenserna för den långsiktiga hållbarheten ur ett kommunal och regionalt perspektiv. Det vill säga vad innebär exploateringen för kommunens och regionens förutsättningar och möjligheter att skapa ett långsiktigt hållbart samhälle, ekologiskt, socialt och ekonomiskt. Denna konsekvensbeskrivning ska utgöra underlag för beslut samt att berörda regioner och kommuner ska ha möjlighet att sedan yttra sig över den.

6. Stärkande av frilufts-, jordbruks- och besöksnäringens inflytande vid beslut som rör eventuell prospektering och utvinning av mineraler då prospektering och utvinning kan få uppenbart negativa konsekvenser för dessa näringar och lägga en ”död hand” över områden och därmed hämma investeringsviljan. Tydliga paralleller kan göras till Norrbotten där företag aktiva inom exempelvis besöksnäringen tvingats lägga ned sin verksamhet pga. exploateringar av deras verksamhetsområde.

7. Ett stärkande av kommuners och länsstyrelsers kompetens. Erfarenheterna från Shells provborrningar i Skåne avskräcker. Behovet av att lokalsamhället ges större tyngd när minerallagen ska tillämpas är viktig och nödvändig, både ur ett demokratiskt och miljömässigt perspektiv. Idag har varken kommuner eller länsstyrelser vetorätt trots att dessa institutioner känner närmiljön bäst. Gäller även i Norrbotten, visserligen har länsstyrelsen här större kompetens i frågorna men saknar vetorätt. Ett stort kompetensbehov finns dock i alla kommuner likväl som behovet av en vetorätt.

8. Krav på en förändrad process där den rättsliga prövningen sker först, därefter den eventuella prospekteringen. I Skåne har exemplet med Shells provborrningar satt stora avtryck. Eftersom allmänheten hölls ovetande om Shells ansökan var det bara ett fåtal överklaganden av tillståndsbeslutet, desto fler överklaganden av kommunernas och länsstyrelsens efterföljande beslut om de enskilda provborrningarna. Undersökningarna genomfördes dessutom innan rättsprocesserna kring dem var avslutade. En situation som underminerar förtroendet för lagstiftningen och utgör ett demokratiskt problem. Minerallagen behöver upplevas som rättvis och legitim något som kräver en bättre balans mellan statens, exploatörens och allmänhetens intressen. Idag är allmänhetens intressen definitivt underordnade för att inte säga undanträngda till förmån för statens och exploatörens intressen.

9. Krav på offentlig redovisning av attitydmätningar av exploatören. I Skåne kritiserades Shell för vilseledande information och manipulation av den offentliga opinionen mot bakgrund av detta vill nu socialdemokraterna i Skåne att det ska kunna ställas saklighets- och öppenhetskrav på exploatörernas opinions- och attitydmätningar, exploatörer som ofta har starka ekonomiska resurser bakom sig. Denna typ av mätningar har jag ännu inte sett i Norrbotten men däremot utnyttjar man, inte manipulerar, skickligt den allmänna opinionen till exploateringarnas fördel med grovt uppblåst löften om exempelvis antalet arbetstillfällen. En genomlysning av denna argumentation och krav på saklighet och öppenhet skulle allmänheten tjäna på.

Socialdemokraterna i Skåne ställde sig även bakom en not i Anitas motion om ILO:s konvention nr 169 om Urfolks rättigheter och att vi med grund i vår ideologi, att vi driver frågor kring social rättvisa och solidaritet, ratificerar denna när vi åter befinner oss i regeringsställning. En ratificering av ILO 169 kanske inte är enkel men det är det rätta utifrån vårt partis värderingar och det är fullt möjligt att göra det, det är bara att titta på Norges exempel.

Avslutningsvis beslutade även Socialdemokraterna i Skåne att i sitt regionala partiprogram, Skåneprogrammet, att rangordna prioriteringen av de olika perspektiven av hållbar utveckling. Det socialdemokratiska Skåne prioriterar nu i första hand den ekologiska hållbarheten, därefter den sociala och i tredje och sista hand den ekonomiska. Sammantaget har socialdemokraterna i Skåne tagit ett stort kliv framåt på vägen mot en hållbar utveckling där man accepterar planetens ekologiska gränser, sätter den sociala hållbarheten i första rummet och där ekonomin blir det instrument som detta ska uppnås med.

Det är tydligt att det gröna folkhemmet lever i Skåne.

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s