Våga vara fristad!

Det är titeln på en krönika författad av Ola Larsmo. Larsmo är ordförande för svenska PEN, världens äldsta människorätts- och litterära organisation som bl.a. kämpar för yttrandefriheten och försvarar skribenter som förtrycks, fängslas och ibland mördas för sina åsikter. Det Larsmo går till försvar för är fristadssystemet och det angrepp på detta som Gävlemoderaterna har hängett sig till efter att kommunfullmäktige i Gävle beslutat sig för att bli fristad för en hotad och förföljd bildkonstnär.

Vill man verkligen förstå varför fristadssystemet behövs kan man besöka och ta in utställningen Action in Art i Uppsalas nyöppnade kulturhus. Utställningen visar upp politisk konst och bland utställarna finns bland annat en av medlemmarna i Pussy Riot. Det är Lusine Djanyan som ställer ut sitt verk White Circle, ett verk med 500 pappfigurer som visar plakat från demonstrationer i Ryssland från 2007 fram till presidentvalet 2012. Utställningen har bara visats en gång tidigare och det var i Kiev 2012, då hann den bara stå i några timmar innan den censurerades.

I en intervju inför vernissagen av utställningen av beskriver Lusine Djanyan för Kulturnyheterna hur situationen blir allt sämre för konst- och kulturutövare i Ryssland. Den konstnärliga friheten och därmed yttrandefriheten begränsas allt mer. Priset som hon själv fått betala är högt. Förutom det ständigt överhängande hotet om att bli gripen har hon förlorat sitt jobb på konsthögskolan i Krasnodar och blev misshandlad av kossacker i Sotji under OS. Dagens kossacker ska inte förväxlas med de från historieböckerna, de som idag kallar sig för kossacker kan snarast betecknas som en paramilitär gren av de ryska säkerhetsstyrkorna. Många av dem har nationalistiska, rasistiska eller nynazistiska åsikter.

Den konstnärliga friheten är intimt sammankopplad med yttrandefriheten. Utvecklingen i Ryssland är inte unik, det sker hela tiden politiska förändringar och rörelser i samhället som strävar efter att begränsa, kontrollera eller helt strypa konstnärlig samhällskritik och granskande journalistik. Ett annat samtida exempel vid sidan av utvecklingen i Ryssland är situationen för journalister i Mexiko. Mexiko är utan tvekan det farligaste landet att verka i som journalist idag tätt följt av de konflikthärjade länderna Aghanistan och Syrien. I Mexiko försvinner eller mördas ofta journalister som försöker granska knarksyndikaten något som bl.a. uppmärksammats av svenska PEN.

Det var mot bakgrund av denna utsatthet som fristadssystemet kom till i början av 1990-talet. Initiativet togs av International Parliament of Writers (IPW). Syftet med fristäderna var att kunna erbjuda skydd till förföljda journalister och författare. Initiativet ledde till att den första samarbetsorganisationen för dessa fristäder skapades, en samarbetsorganisation kopplad till Europarådet.

Först ut var Strasbourg som i samband med att samarbetsorganisationen bildades utropade sig till ‘City of Asylum’ och då erbjöd Salman Rushdie en permanent fristad. I dagsläget finns det omkring 40 fristäder i hela världen, åtta av dessa finns i Sverige. Nu har rörelsen breddats till att omfatta även bild-, scen och musikkonstnärer utöver författare och journalister. Gävle var 2013 först ut i Sverige att bli fristad och beskyddare för en bildkonstnär.

Göteborg var däremot den allra första fristaden i Sverige och har sedan 1997 erbjudit och välkomnat hotade och utsatta författare från Nigeria, Burma, Tjetjenien, Vitryssland, Georgien, forna Sovjeunionen samt Palestina. Det är dock inte bara stora befolkningscentra som Göteborg, Stockholm och Malmö som är fristäder, även kommuner i samma storlek som Luleå eller mindre har tagit sig an ansvaret av att vara en fristadskommun, däribland Skellefteå, Sigtuna och Växjö.

Fristäderna är mycket viktiga för att värna såväl den konstnärliga friheten som yttrandefriheten och är väl rotade i Sverige sedan 15 år tillbaka. Det är alltså detta som moderaterna i Gävle nu ifrågasätter och som enligt svenska PEN ställer partiets trovärdighet på spel.

För mig som politiker som brinner för kultur är fristadssystemet oantastligt och i många fall är fristäderna av livsavgörande betydelse. Men fristäderna är också symboler och uttryck för vårt demokratiska samhälles värderingar, ett samhälle som visar internationell solidaritet med konst- och kulturutövare i länder där yttrandefrihet, demokrati och andra fri- och rättigheter inte är lika självklara som de är hos oss. Detta är något som inte går att betona tillräckligt i tider då främlingsfientliga krafter strävar efter att underminera dem. Fristäderna är självklara för att försvara och manifestera dessa värden såväl inåt som utåt.

Att Gävlemoderaterna därför väljer att angripa systemet är därför också på sätt och vis ett angrepp på yttrandefriheten, allra minst skildrar det en passiv och inskränkt bild av vad som ligger i kommunernas uppdrag. En bild färgad av okunskap.

Kulturrådet, vår nationella myndighet med uppgift att verka för kulturens utveckling och delaktighet, har uppdrag från regeringen att verka för tillkomsten av fler fristäder för förföljda konstnärer. För mig känns det som en självklarhet att det även ska finnas en fristad i Norrbotten. 

Luleå kommun profilerar sig exempelvis som en kulturkommun och har satsat mycket på kulturutveckling. Uppförandet av Kulturens hus, satsningen på Resurscentrum för konst och stödet till arrangemang som Minus 30, Musikens makt, stödet till romernas nationaldag, det kurdiska och persiska nyåret och en rad andra arrangemang visar på viljan att stärka, bredda och tillgängliggöra kultur för alla oavsett kön, ålder och etnicitet. Att ansöka om att Luleå blir en fristad skulle därför kunna vara det naturliga steget i utvecklingen av kulturen i kommunen, en utveckling som inte bara skulle komma kommunen till del utan även länet i övrigt. Det är en utveckling jag kommer att kämpa för.

Tänk om Luleå skulle kunna säga att man av hänsyn till läget i Ryssland valde att erbjuda Pussy Riot-medlemmen Lusine Djanyan en fristad här? Det skulle vara en stark handling för den konstnärliga friheten och yttrandefriheten!

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s