Godheten – mitt i debatten för ett jämlikt samhälle

Godheten – Om förlusten av det gemensamma. Stefan Jarls dokumentär ligger i tiden. I måndags handlade Vetenskapens värld om sociala klyftor och hur olikheterna påverkar vår hälsa, skolgång och liv. Man visade med forskning på skadorna för ett samhälle med ökande ekonomiska och sociala klyftor. Startskottet för årets debatt gick dock redan i januari då Oxfam presenterade sin rapport Working for the Few vilken jag bloggade om. I rapporten visar man att 1% av världens befolkning äger hälften av världens ekonomiska tillgångar medan vi övriga 99% delar på andra halvan. Rapporten visar också att 70% av oss lever i ett land där inkomstklyftorna ökat under de senast 30 åren och att den rikaste procenten ökat sin andel av de ekonomiska tillgångarna under samma period. Oxfam visar i rapporten att inkomstklyftorna och koncentrationen av förmögenhet leder till att den politiska agendan formas av denna 1%-iga elit.

De ekonomiska klyftorna genererar alltså inte bara ekonomisk ojämlikhet utan även politisk. Det leder även till negativa effekter inom en rad andra områden, exempelvis påverkar det jämställdheten i fel riktning, bidrar till högre barnadödlighet och en eftersatt miljö- och klimatpolitik. Resultaten av en undersökning i sex länder (Spanien, Brasilien, Indien, Storbritannien, Sydafrika och USA) visar att en majoritet i dessa länder, i Spanien hela 80%, anser att lagar och föreskrifter utformas för de rika.

Det sägs att Marie Antoinette ska ha utbrustit ”Varför äter de inte bakelser?” på rapporterna om att de fattiga inte hade något bröd att äta. Oavsett om det är myt eller sanning skildrar det precis samma problematik som vi ser idag med en elit som inte lever i samma samhälle som oss övriga. Vi är våra upplevelser, vi är vår vardag, om man är medveten om detta kan man också ta in att det finns andra verkligheter än sin egen. Problemet är bara att vi inte bara lever i ett allt mer ekonomiskt ojämlikt samhälle utan även ett rumsligt ojämlikt samhälle. Vi bor i våra klasser, vi rör oss i våra klasser, vi arbetar i våra klasser.

Debatten fortsatte i februari då IMF presenterade en studie om omfördelning, ojämlikhet och tillväxt. I studien kom man fram till att länder med små inkomstskillnader har en mer hållbar tillväxt. Författarna Jonathan David Ostry, Andrew Berg och Charalambos G. Tsangarides hade i studien jämfört den sociala och ekonomiska utvecklingen i valutafondens 188 medlemsländer och kommit fram till att det inte går att särskilja tillväxt och stabilitet från jämlikhet.

Tapio Salonen, professor i socialt arbete vid Malmö högskola kommenterade rapporten med att ”den 30-åriga nyliberala eran håller på och brytas upp.”

I mars presenterade OECD i sin tur en studie, Society at a Glance. I Dagens Arena skrev man angående studien:

Rubriken i pressmeddelandet är övertydlig: ”Brådskande åtgärder krävs för att motverka ökande ojämlikhet och sociala klyftor” säger OECD angående utvecklingen i de 34 medlemsländerna. Det är anmärkningsvärt att ännu en tung institution – OECD – återigen och i starka ordalag varnar för den ojämlikhet och de klyftor som nedskärningspolitiken (”austerity”) har skapat. Situationen för medmänniskorna i många av OECD:s medlemsländer – inte minst i södra Europa – är värre än vad den svenska debatten vanligen ger sken av. OECD:s kalla statistik blir än mer alarmerande eftersom högerextrema krafter vinner mark i många medlemsländer. Sverige har klarat krisen förhållandevis bra, men på fel sätt. Stora skattesänkningar har gett högre genomsnittliga inkomster, men till priset av ökad ojämlikhet och bristande investeringar i bland annat utbildning (vilket OECD framhåller).

Nyligen släpptes även boken Capital in the Twenty-First Century, skriven av Thomas Piketty, en nationalekonom som studerat ojämlikhet under lång tid och använt material från 1700-tal fram till idag. Han för fram en teori som säger att när avkastningen på kapital överstiger produktivitetsökningen och den ekonomiska tillväxten lägger det grunden för en alltmer ojämlik fördelning av förmögenhet, där de rikaste lägger beslag på allt mer. Piketty ska för övrigt delta vid två seminarium i Almedalen i år, ett anordnat av LO och ett av Socialdemokraterna. Piketty och hans forskning har starkt bidragit till den kraftiga omsvängning vi idag ser i den ekonomiska debatten.

Såväl OECD och Thomas Piketty återfinns för övrigt i intervjuer om ojämlikhetens negativa effekter i ovan nämnda avsnitt av Vetenskapens värld.

Debatten har dock pågått över en längre tid, exempelvis släppte OECD en första rapport om den ekonomiska ojämlikheten redan 2011, den intensifierades dock under 2013-2014. Mitt i denna debatt kom alltså Stefan Jarls dokumentär Godheten.

Godheten – en dokumentär om förlusten av det gemensamma

Dokumentären inleds med att presentatören, Thommy Berggren, sitter och lyssnar på Palmes tal om människovärde från partikongressen 1975:

”För oss är demokratin en fråga om människovärde. Och människovärde, det är de politiska friheterna, rätten att fritt få uttrycka sin mening, rätten att få kritisera och bilda opinion. Människovärde – det är rätten till hälsa och arbete, utbildning och social trygghet. Människovärde – det är rätten och den praktiska möjligheten att tillsammans med andra forma framtiden. Dessa rättigheter, demokratins rättigheter, kan inte få vara förbehållna ett visst skikt av samhället. De måste vara hela folkets egendom.”

Demokratins rättigheter, får inte vara förbehållna ett visst skikt i samhället. Den politiska demokratin är ett värde i sig.

Därefter följer tidningsklipp från vår samtid som kontrasterar mot Palmes tal om demokratin och människovärdet:

– ”Mot en ny kapitalism”, ”Den liberala revolutionen”, ”Storbankerna tjänar storkovan”

Detta mönster är återkommande i hela filmen och är en del i dess berättarteknik. Ett annat exempel är när Berggren pratar om dagens samhälle. Han menar att det samhälle socialdemokratin byggde upp var ganska bra. Trots alla försämringar av det samhällsbygget idag så har vi det inte så dåligt om man jämför med andra länder. Det finns de som har det sämre. Men, vilket Berggren poängterar, vi kan inte resonera så, vi måste utgå från våra förutsättningar, vad vi anser är anständigt. Även om det naturligtvis finns de som har det värre är det ändå en katastrof! Palme sade att varje människa har rätten till ett värdigt liv. Det har inte alla i Sverige idag.

Detta utlägg följs därefter av bilder av hemlösa och gatumusikanter som ignoreras av de förbipasserande. Tysta bevis på den allt större ojämlikheten.

Han fortsätter: Det fanns en solidaritet förr. Man hjälpte varandra. Men det är ju lätt att den känslan försvinner. Särskilt när vi omges av de snabba klippen, girighet och individen i centrum.

Fler tidningsklipp: ”Sveriges rika drar ifrån”, ”Utdelningsregn”, ”Deras bonus 1,8 miljarder”

Dessa kontrasteras mot bilder av soppkök och matutdelning med långa köer av utsatta människor. Samhället klarar inte, eller snarare väljer, att inte ta hand om dem. De förbipasserande människorna som inte bryr sig finns även där.

Det andra segmentet i filmen utgörs av intervjuer med tre journalister och författare. Det inleds dock med en kort intervju med Stefan De Vylder, nationalekonom. Denne konstaterar att det är de allra rikaste som dragit ifrån resten av oss. Sverige hade den jämnaste inkomstfördelningen i början av 80-talet, sen dess har klyftorna dragit iväg. Detta följer ett mönster som går igen internationellt och kan sägas ha inletts med avregleringen av finanssektorn. Därefter följer ett klipp med Andreas Cervenka, ekonomisk journalist och författare på SvD:

”Man kan nog säga att man börjat ifrågasätta hela den moderna kapitalismen. Det som skulle leverera så mycket bra saker har inte levererat det riktigt. Den fria marknadsekonomin finns för två saker; ett effektivare samhälle och bidra till att öka välståndet i samhället. Där kan man ifrågasätta om den faktiskt lyckats med det.”

Ett inslag med Mikael Nyberg, författare och journalist tar vid:

”Kapitalismen är i kris. Eftertänksamma borgare, som man hittar i Financial Times exempelvis, diskuterar kapitalismens kris. Bankerna har blivit så stora att de inte kan tillåtas att gå omkull.”

Därefter följer en indirekt dialog mellan Cervenka och Nyberg om bankerna, finanssektorn, ojämlikhet, pensioner och industrialiseringen av välfärden genom en bra klippning och smidiga övergångar. En dialog som sedermera Jacob Bursell, även han ekonomisk journalist på SvD, kommer in i.

Tillsammans konstaterar de att bankerna fortsatt gör stora vinster medan risken burits och fortsättningsvis bärs av oss skattebetalare. Räddningspaketen har gjort att bankerna tagit än större risker. Man kritiserar och konstaterar att pensionerna är ett tomt löfte. Staten kan inte leverera pensionen. De är direkt kopplade till finansmarknaden och beroende av konjunkturen. Du kan jobba ett helt liv, betala skatt men du är inte garanterad pension.

Angående bankväsendet lyfter Nyberg åsikten att det idag till stora delar är förstatligat genom de stödpaket man gått in med och genom att staten implicit garanterar de svenska bankernas existens. Eftersom bankerna vet om detta kan de ta större och större risker. Staten överlåter därtill stora belopp till bankerna att förvalta, offentliga medel, våra medel. Ett ansvar de långt ifrån alltid kan leva upp till.

Man diskuterar även eliten i samhället, den procent som tjänat mest på skattesänkningarna och som tillförskansat sig störst andel av tillväxten efter finanskrisen. Ju starkare eliten är, desto större blir sönderfallet. Transportsystemet, järnvägen, får förfalla, skolan blir eftersatt. Varför gör kapitalägarna såhär? Varför undergräver man det ekonomiska systemet? Varför undergräver man samhället? Fenomenet kallas för Elite Separation och innebär att de förmögna allt mer, tack vare de ökade klyftorna, har allt mindre med oss övriga i samhället att göra och därför fjärmar sig från samhället. I USA har detta exempelvis lett till uppkomsten av s.k. Gated Communities. Det har gjorts möjligt tack vare att kapitalägarna inte längre är utmanade av en lika stark arbetarrörelse som tidigare.

När Jacob Bursell, ekonomisk journalist på SvD, släpps in går samtalet över till välfärden:

”Ansatsen bakom friskolereformen och vårdvalet var att göra det möjligt för enskilda att driva företag i dessa branscher. Konsekvensen har blivit att man går till förskolan med sitt barn ovetande om förskolan ligger längst ned i en kedja av sex olika bolag varav två finns registrerade på ett företagshotell utanför Schiphols flygplats i Amsterdam och där det översta är ett advokatkontor på Guernsey som i sin tur styrs av ett konsultbolag i Stockholm. En central del, en väsentlig del, har blivit att maximera nyttan genom att utnyttja koncerninterna lån för att undvika bolagsskatt. Så barnen har på något sätt blivit en råvara i en industri som på ett skickligt sätt industrialiserar välfärden.”

Nyberg flikar in att detta har blivit en slags legaliserad korruption. Ingen gör något för någon eller några andra utan att förvänta sig att få något i fickan för det. Det kan vara i form av bonusar, förskoleföreståndare som får köpa loss förskolan för priset på inventarierna och som sen säljer den och blir miljonär.

Cervenka tar sedan upp ett exempel på systemet som vuxit fram inom dagens välfärd. Det är en fiktiv upphandling av ett äldreboende:

”Förutsättningarna är att lägsta pris vinner och att entreprenören får en fast ersättning av det offentliga. Företaget som vinner anger i sin affärsplan att man planerar för en avkastning på 20% per år och kanske försäljning om 5-7 år. Hur ska man nå detta? Det handlar självklart om att sänka kostnaderna i verksamheten. Intäkten från det offentliga, våra skattemedel, är fast, det är klart att det för att företaget ska kunna göra den här vinsten måste de sänka kostnaderna. Då behöver man ju inte vara Einstein för att förstå att det kan drabba kvaliteten i verksamheten.”

Den sista delen av filmen omfattar intervjuer med forskarna Kate Pickett, professor i epidemiologi, och Richard Wilkinson, professor emeritus vid National Science Learning Centre, University of York.

De har i sin forskning visat att ökade klyftor och minskad jämlikhet leder till skada för samhället. Inkomstskillnader, graden av ojämlikhet, är direkt relaterad till hälsoklyftor, brottslighet, spädbarnsdödlighet, våldsbrott. När klyftorna ökar skadar det naturligtvis hela samhället. Det skapar segregation och motsättningar istället för en gemensamhetskänsla och sammanhållning. Dessa två forskare intervjuades även de i Vetenskapens värld-avsnittet som jag nämnt tidigare.

Godheten är ett friskhetstecken

Dokumentären Godheten är inte ett partipolitiskt inlägg som SVT lite ängsligt verkade anse då de valde att inte visa den innan valet på grund av att man tyckte att filmen var för kontroversiell. Nu kommer den till slut att visas av SVT, men först efter riksdagsvalet. Nej, filmen ska ses för vad den är. Det är ett inlägg i debatten om vår samtid, om vårt samhälle. Ett inlägg som tydligt tar ställning för att ett jämlikt samhälle är bättre än ett ojämlikt. Detta ställningstagande är samhällskritiskt, stöds av forskningen och är en röst mot det nya klassamhälle som håller på att växa fram. Det kommer i alla tider och alla samhällen vara kontroversiellt att kritisera rådande paradigm, idag råder fortfarande ett nyliberalt paradigm med en övertro om att den fria och oreglerade marknaden, sänkta skatter och mer till dem som redan har mest gynnar alla i samhället. Ett nyliberalt paradigm som bejakar ojämlikhet och förringar politikens möjligheter att påverka utvecklingen i någon annan riktning. Ett paradigm som närmast betraktar ojämlikhet och ökade klyftor som en naturlag. Det är det inte.

I Vetenskapens värld visade man att inkomsterna för de med lägst inkomst i Sverige har stått mer eller mindre stilla de senaste 20 åren. Däremot har de med högst inkomst dragit ifrån. OECD påpekar att Sverige är det land där ojämlikheten ökat allra snabbast. Parallellt med de ökade klyftorna har också andra klyftor vuxit, hälsoklyftan har ökat och de sociala klyftorna. I Vetenskapens värld illustrerades detta av en resa efter tunnelbanan i Stockholm. Från Danderyd till Bergshamra sjunker den förväntade livslängden med tre år för att sen stiga igen när de närmade sig Östermalm. För varje station, för varje minut, i den fortsatta resan söderut sjunker livslängden. Framme i Vårby har livslängden sjunkit med mellan 4 och 5 år. Ett typiskt spann för hälsoklyftorna i Stockholm idag.

Lägre inkomst, arbetslöshet och utbildningsnivå är de faktorer som bidrar till att man i Vårby kan förvänta sig kortare livslängd, sämre psykisk hälsa och färre friskare år än i Danderyd. Kopplat till detta är naturligtvis ojämlikhetsreformer som det fria skolvalet som gjort att vi återigen har fått en social splittring och en klasskillnad redan i skolan. Idag finns inte likvärdigheten i utbildningsväsendet som det fanns tidigare. Idag är din framtid beroende på var du bor, var du kommer ifrån och vilka föräldrar du har. Om man lägger på utbildningsfaktorn i relation till hälsoklyftan ökar den än mer. En högutbildad i Danderyd har en förväntad livslängd idag som är 18 år längre än en lågutbildad i Vårby.

Politiken kan förändra. Politiken kan forma ett mer jämlikt samhälle men då krävs också en annan majoritet i Sveriges riksdag. Detta är inte något som Stefan Jarl framför i Godheten, det är dock ett faktum att Alliansen aldrig kommer att föra en politik som strävar efter att utjämna klyftorna i samhället. Godheten är därför ett bra inlägg i debatten om vilket Sverige vi vill ha.

På fredag visar Folkets Bio Godheten på Bio Kronan. Därefter kommer det att hållas ett öppet samtal mellan gruppledarna i kommunfullmäktige i Luleå. Tyvärr är jag på väg hem från Stockholm då men jag uppmanar alla som kan gå dit att göra det, se filmen och delta i samtalet. Det handlar trots allt om vår gemensamma framtid.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s