Kampen för jämlikhet är kampen mot högerextremism

Vi är många som reagerat starkt på att rasistiska, fascistiska, nazistiska och nationalistiska rörelser och partier gått framåt i Europaparlamentsvalet. Vi är många som vänt och vridit på varför. Många har velat förklara det genom okunskap hos väljarna, andra genom missnöje gentemot EU, en del genom ett missnöje med de etablerade partierna, missnöje med invandringspolitiken… Okunskap och missnöje. Många är de som också moraliserat över de som röstat på dessa främlingsfientliga krafter.

Vi måste gå längre i vår analys än så. Varifrån kommer denna okunskap och missnöje? Den antirasistiska rörelse som idag vuxit fram på en bred front är ett friskhetstecken i samhället men det räcker inte att bara peka ut, fördöma och moralisera över de väljare som faktiskt valt att lägga sin röst på dessa partier. Vi måste veta deras motiv, deras innersta, vi måste känna till deras vardag och vad som faktiskt ligger bakom.

Min analys är att det beror på att vi i Sverige idag lever i ett allt mer segregerat samhälle. Ett samhälle som dras isär av växande klyftor. OECD visar i en rapport att Sverige är det land där den ekonomiska ojämlikheten ökat allra snabbast. Inkomsterna för de med lägst inkomst i Sverige har stått mer eller mindre stilla de senaste 20 åren. Däremot har de med högst inkomst dragit ifrån. Parallellt har andra klyftor vuxit, bl.a. hälsoklyftan. I Vetenskapens värld illustrerades detta av en resa efter tunnelbanan i Stockholm. För varje station på resan söderut sjunker livslängden. Framme i Vårby har livslängden sjunkit med mellan 4 och 5 år.

Lägre inkomst, arbetslöshet och utbildningsnivå är de faktorer som bidrar till att man i Vårby kan förvänta sig kortare livslängd, sämre psykisk hälsa och färre friskare år än i Danderyd. Koppla på till detta att vi idag har en allt mer ojämlik skola där det fria skolvalet har skapat ett A- och ett B-lag där elever varken möts över klassgränser eller etniska gränser, en skola med betygsinflation, dalande kunskapsnivåer och där lärarna har blivit betjänter och eleverna kunder.

Lägg till att Alliansen sänkt skatterna med drygt 100 miljarder och därmed urholkat välfärdens finansiering och att de samtidigt försämrat våra gemensamma försäkringar, framför allt sjukförsäkringen och arbetslöshetsförsäkringen. Lägg till att Alliansen försämrat anställningstryggheten och skurit ned anslagen till arbetsmiljöforskning. Lägg till att Alliansen försämrat skatteutjämningssystemet så att fattiga kommuner förlorar och rika kommuner som Danderyd och Solna vinner. Lägg till att Alliansen inte har någon som helst regionalpolitik att tala om.

Allt detta gör att vi alla, till 99 %, är förlorare. Detta oavsett hudfärg, kön eller ålder. De stora vinnarna har, precis som OECD:s studie visar, varit den rikaste procenten. Vi kan alla räkna med att våra barn generellt får sämre kunskaper med sig från skolan, att de därmed kommer sämre rustade till ett arbetsliv som präglas av otrygga anställningsformer med dåliga samhällsförsäkringar ifall de blir arbetslösa eller sjuka. Vi kan också räkna med våra barn kommer att växa upp i ett samhälle där de kommer att få det svårt att flytta hemifrån på grund av bostadsbristen och de osäkra anställningsförhållandena, det senare gör det i princip omöjligt att få banklån.

De flesta av oss får också räkna med att den kommun vi bor i kommer att få kämpa med en allt sämre ekonomi på grund av ett försämrat skatteutjämningssystem som tar från de fattiga kommunerna och ger till de rika. En allt sämre ekonomi på grund av den ojämna kampen med storstadsregioner om arbetskraften och därmed skatteintäkterna. De allt mer ekonomiskt urholkade gles- och landsbygdskommunerna kommer att ensamma få möta det stigande missnöjet från medborgarna när budgeten inte går ihop, när äldreomsorgen blir allt sämre, skolor läggs ned och servicen försämras. Ett missnöje som utgår ifrån statens ovilja att säkra en likvärdighet i skola, vård och omsorg i hela Sverige, en stat som inte vill att hela Sverige ska leva.  En stat som åtminstone uppvisar ett enormt ointresse av den regionala utvecklingen och skär ned på statsbidragen.

Idag är din framtid beroende på var du bor, var du kommer ifrån och vilka föräldrar du har. Klassamhället är tillbaka med full kraft.

Faktum är att Sverige var som mest jämlikt omkring 1980. Därefter har det allt mer gått isär. Fördelningspolitiken, dvs. strävan att omfördela inkomst, är idag näst intill obefintlig i något av partierna som sitter i riksdagen.

Det sägs att Marie Antoinette ska ha utbrustit ”Varför äter de inte bakelser?” på rapporterna om att de fattiga inte hade något bröd att äta. 1700-talets Frankrike var då ett land där klyftorna sedan länge hade separerat folket från den rika aristokratin som kontrollerade såväl den politiska som ekonomiska makten. Eliten levde sina liv i överflöd, avskilda från folket. Deras samhälle var inte det som majoriteten av befolkningen levde i, folkets samhälle kännetecknades av fattigdom, armod, svält och orättvisor. 1789 kom revolutionen.

1700-talets Frankrike skildrar vad stora klyftor och ojämlikhet i ett samhälle leder till. I januari 2014 visade organisationen Oxfam att 1 % av världens befolkning kontrollerar hälften av världens ekonomiska tillgångar medan vi övriga delar på andra halvan. Rapporten visar också att 70 % av oss lever i ett land där inkomstklyftorna ökat under de senast 30 åren och där den rikaste procenten ökat sin andel av de ekonomiska tillgångarna. Oxfam visar också att förmögenhetskoncentrationen leder till att den politiska agendan formas av denna elits snäva intressen.

De ekonomiska klyftorna skapar alltså inte bara ekonomisk ojämlikhet utan även politisk. Forskningen visar även att ökade ekonomiska klyftor leder till negativa effekter inom en rad andra områden, bl.a. jämställdhet, högre barnadödlighet och en eftersatt miljö- och klimatpolitik. Resultaten av en undersökning i sex länder visar att en majoritet i dessa länder anser att lagar utformas för de rika.

En annan parallell är 1930-talets Europa då samhället precis som nu präglades av ekonomisk kris. Arbetslösheten var hög, klyftorna avgrundsdjupa och breda och otryggheten stor. I tider av osäkerhet inför framtiden har vi alla en tendens och vilja att blicka bakåt. Det förflutna har då en klarhet och trygghet som kan projiceras på den osäkra framtiden. I 1930-talets Tyskland utnyttjade Hitler detta för att komma till makten. Samma tendenser ser vi idag i exempelvis SD:s retorik som vill återföra Sverige till en sorts förvriden nationalromantisk bild av ett etniskt rent folkhem. I Tyskland var det judarna som stod i vägen för en bättre framtid, i dagens Sverige och Europa är det invandrarna i allmänhet och muslimerna i synnerhet.

Vår historia kan lära oss mycket, framför allt att inte upprepa tidigare misstag och att se mönster i samhällsutvecklingen vilket i sin tur kan göra att vi kan bryta osunda strukturer som t.ex. försvårar eller omöjliggör jämställdhet eller jämlikhet. Vår historia är därför allt för viktig för att utlämnas till högerextrema folkhemsnostalgiker som vill utnyttja och förvanska vårt kollektiva minne.

Allt detta måste vi förstå för att kunna inse varför partier som Sverigedemokraterna, Front National, Jobbik och andra vinner mark. Vi måste förstå mekanismerna som driver de högerextrema krafterna.

Viktigast att förstå är att det för många väljare är ett uttryck för vanmakt och oförmåga att påverka sin situation att lägga sin röst på ett sådant parti och ett missnöje med just hur de etablerade partierna hanterar utvecklingen. Det är också ett uttryck för att man valt att klä sitt missnöje i främlingsfientlighet och att man projicerar sin situation på invandringen. En invandring som av OECD bevisats vara lönsam, något som bekräftas av en nysläppt och unik rapport för norrlandskommunen Sandviken. Rapporten visar att kommunen årligen får ett överskott på 511 miljoner kronor för de utrikesfödda som bor i kommunen.

För mig som socialdemokrat blir det allt mer tydligt att vi inom partiet måste släppa vår ensidiga strävan in mot mitten. Vi måste våga återta retoriken och sätta agendan för debatten, återta värdefrågorna som vi står för; frihet, jämlikhet och solidaritet. Vi står för allas lika värde, vi kämpar för att minska klyftorna, för rättvisa villkor på arbetsmarknaden, för progressiv beskattning och en aktiv fördelningspolitik, för en ökad jämställdhet, för en likvärdig skola för alla. Vi står för att alla ska kunna ha samma möjligheter och utgångspunkter i livet, att man ska utrustas med kunskap och kritiskt tänkande och ges lika stor möjlighet att delta i samhället och demokratin oavsett vilken samhällsklass du tillhör.

Olof Palme höll ett radiotal på juldagen 1965 som är väldigt aktuellt idag:

”En människas hudfärg, ras, språk och födelseort har ju ingenting med mänskliga kvalitéer att göra. Att gradera människor med sådan måttstock står i bjärt kontrast till principen om människors lika värde. Men den är skamligt enkel att ta till för den som känner sig underlägsen – på arbetsplatsen, i sällskapslivet, i konkurrensen om flickan eller pojken.

Därför ligger fördomen alltid på lur, även i ett upplyst samhälle. Den kan blossa ut i ett stickord, en obetänksam replik, en nedrighet i det lilla. Kanske menar den som handlar inte så illa. Men för den som träffas kan det riva upp sår som aldrig läks. De flesta av oss människor har ett behov att hävda oss gentemot andra. Och då står fördomen mot den avvikande – utlänningen, främlingen – till förfogande som en sista skans.”

Idag finns det många människor i Sverige och Europa som är tillbakapressade, kämpar i arbetslöshet eller otrygga och lågavlönade yrken, får se sina barn gå en osäker framtid till mötes och ser ett politiskt etablissemang som är slående likt över hela linjen. På grund av detta väljer man antingen att gå till vänster eller höger. För mig är det definitivt ett av socialdemokratins stora misstag att vi inte fångat upp dessa strömningar och känslor, fångat upp dem och kanaliserat dem. Istället har vi låtit främlingsfientliga krafter under alldeles för lång tid fått arbeta i fred med att utmåla invandrare och islam, främlingen, som den som bär på anledningen.

I ett annat tal av Olof Palme berör han kampen för jämlikhet:

Jämlikheten är en utopi som ännu är långt ifrån förverkligad i det svenska samhället där så mycket av gamla klassfördomar och reella klasskillnader lever kvar. Och det är en utopi som ständigt måste formuleras på nytt och ständigt erövras på nytt.”

Detsamma gäller även demokratin. Kampen för jämlikhet och demokrati är ständigt pågående och i rörelse. Det kommer alltid att finnas motkrafter, motkrafter som kämpar för det motsatta.

Jag kan konstatera att SD bara har en lösning, en slutgiltig lösning på allt. På 30-talet fanns det som bekant ett parti i Tyskland som också de ansåg sig ha en enda slutgiltig lösning på samhällets utmaningar. 1945 hade den lösningen lett till miljontals mördade judar, romer, homosexuella, fackliga ledare, socialister och andra som inte passade in i det nazistiska samhället. Hitler kom till makten via demokratiska val. SD är sprunget ur nazismen och dessa s.k. ”sverigevänner” har liksom många andra högerextrema bara ställt in stövlarna och brunskjortan i garderoben.

EU-valet var en kraftig väckarklocka för oss socialdemokrater och alla andra som tror på demokrati och frihet att något allvarligt håller på att ske och att vi inte gör tillräckligt för att mota utvecklingen. Ekot från stöveltrampen från 1930-talets Europa hörs fortfarande, vi måste kämpa än mer nu för att det helt ska kunna förpassas till historieböckerna. Den 14 september kan vi alla ta ställning för allas lika värde, solidaritet och demokrati och mot rasism och främlingsfientlighet. Till dess har vi en lång valrörelse, en av de viktigaste i vår tid. Kampen för jämlikhet och ett återtagande av demokratin har bara börjat.

Här kan du se Vetenskapens värld om de ökande klyftorna:

http://www.svtplay.se/video/2040485/avsnitt-16

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s