Vilken framtid ger egentligen gruvnäringen?

En något kortad version av detta inlägg publicerades som en debattartikel i NSD i fredags (4/7), kortad på grund av teckenbegränsningen som krävs för publicering, här kommer dock ”fullängdaren”.

Man ska ju inte sparka på den som ligger, men i kölvattnet på Northlands konvulsioner måste vi som medborgare ändå ställa frågan om det är på en så konjunkturkänslig bransch som vi ska bygga vår framtid?

För ett tag sedan släpptes rapporten Mineralriket – en tillväxtmotor för Norrbotten, rapporten är ett resultat av samverkan mellan de kommunala näringslivsbolagen i Luleå, Gällivare och Kiruna. I rapporten påstår man att om gruvnäringen får expandera som den vill, en tredubbling på 10 år, kommer det att ge Norrbotten 50 000 jobb fram till 2025.

Detta blir något förvirrande då Mineralriket är förvillande lik en tidigare rapport framtagen av SveMin, branschföreningen för gruvnäringen i Sverige; Gruvbranschen – en tillväxtmotor för Sverige. I rapporten konstateras att gruvnäringen har möjlighet att ”trefaldigas” vilket förväntas ”skapa 50 000 jobb fram till 2025”. Detta gäller för hela Sverige, inte enbart Norrbotten.

I en intervju med Lennart Gustavsson, ordförande i gruvbranschens intresseorganisation Georange, kommenterar denne SveMins sysselsättningsprognos till 2025:

– Min personliga bedömning är att den är överdriven. Vi kommer att basera svensk gruvindustri på effektivisering, rationalisering och automatisering. Sysselsättningseffekten blir störst i ringarna runt ekonomin, för konsultföretag i Umeå eller andra företag i Stockholm kopplade till svensk basindustri, säger Lennart Gustavsson.

Faktum är att sysselsättningen sjunkit över tid. Sedan 1950- och 1960-talet har antalet sysselsatta inom gruvnäringen minskat från nära 18 000 till knappa 6000 idag. Produktionen har dock ökat över tid och nu produceras volymer som för 50 år sedan var omöjliga. Effektivisering, rationalisering och automatisering har möjliggjort detta.

I länsstyrelserapporten 41 000 anställningar till 2025 redovisas en annan bild än SveMins. Där bedömer man att rekryteringsbehovet i Norrbotten fram till 2025 är just 41 000 personer. Detta är en prognos för samtliga branscher och sektorer. Det största rekryteringsbehovet återfinns inom vård och omsorg. För gruvnäringen beräknas rekryteringsbehovet som mest vara 4384 personer.

I en debattartikel publicerad på SvD Brännpunkt kritiserar oberoende forskare från en rad universitet regeringens mineralpolitik och att man förlitar sig på SveMins sysselsättningsprognoser, bl.a. konstaterar man följande:

Regeringen borde också vara bekymrad över att gruvindustrin är en av de sektorer där flest jobb beräknas försvinna genom robotisering och datorisering. Enligt stiftelsen för strategisk forskning är sannolikheten att gruv- och bergarbetare blir av med jobbet inom en 20-årsperiod mer än 70 procent. Tre av fyra jobb rationaliseras bort eller kommer aldrig att skapas.

I Australien är fjärrstyrda gruvor redan ett faktum. I tidskriften Fokus (nr. 7/2014) beskrivs den alltmer avancerade automatiserings- och distansöverbryggande teknik som tas fram för gruvnäringen. I artikeln kan man bl.a. läsa om gruvarbetaren Dave som tillsammans med sina kollegor styr en gruva från miljonstaden Perth, 150 mil från själva gruvan. Företaget valde att lägga kontrollrummet där p.g.a. svårigheterna att rekrytera till de avlägset belägna gruvorna.

Frågan är var svenska gruvarbetare kommer att sitta i en inte alltför avlägsen framtid? Detta är nämligen teknik som redan nu finns och utvecklas även i Sverige, bl.a. vid LTU i samverkan med LKAB. I en intervju med Jan Johansson, professor i arbetsvetenskap vid LTU, uttryckte han det som att ”jag skulle tro att LKAB har det mest avancerade systemet i världen just nu” om bolagets framåtskridande med robotisering och fjärrstyrning. Det var 2012.

Det finns all anledning att ifrågasätta gruvbranschens storslagna löften om sysselsättning och skatteintäkter till det offentliga. Oberoende forskning, rapporter och journalistik visar på en motsatt utveckling för sysselsättningen inom gruvnäringen. Att endast basera politiska beslut för den regionala utvecklingen på branschens s.k. ”fakta” vilka de har egenintresse att skönmåla är oansvarigt.

Det finns därför all anledning att ifrågasätta en framtid baserad på gruvnäringens visioner, den blir troligen tämligen kort och konjunkturkänslig, åtminstone för Norrbottens del. En långsiktigt hållbar utveckling kräver istället arbete för att öka återinvestering av vinsterna från utvinningen i gruvlänen, en skattelagstiftning som tar hänsyn till fly-in fly-out, nationell fondering för miljö och framtida generationer…kort sagt en socialdemokratisk fördelningspolitik för att nå ett grönt folkhem.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s