Solidarisk individualism – därför personvalskampanjar jag

Solidarisk individualism speglar för mig vägen framåt för socialdemokratin. Solidarisk individualism handlar om att ge alla möjlighet att nå sin fulla potential. Samhället har förändrats men människorna idag är inte mer egoistiska än förut, stödet för en stark offentligt sektor är oförändrat stort, motståndet mot vinster i välfärden likaså. I en studie som LO presenterade under Almedalsveckan konstateras det att 76% av svenskarna ville ha större satsningar på skola, vård och omsorg även om det skulle innebära höjda skatter. 75% anser att välfärden utvecklas åt fel håll.

I det Sverige som Alliansen skapat ökar klyftorna snabbare än i något annat land i OECD och med ökade inkomstklyftorna ökar även andra klyftor, bl.a. hälsoklyftorna. Trots Alliansens försäkringar om att hålla välfärden intakt har man precis som tidigare borgerliga regeringar talat med dubbla tungor. Man har tagit med den ena och gett med den andra. Man har tagit från vår gemensamma välfärd genom skattesänkningar och gett några hundralappar mer i plånboken med den andra medan huvuddelen getts till höginkomsttagare.

Alliansen har försvagat arbetsrätten och sakta men säkert sprider sig otryggheten på arbetsmarknaden, SEKO:s seger över Veolia var viktig för tillsvidareanställningen som norm men en seger vinner inte det krig som nu pågår på arbetsmarknaden. Det är framför allt unga och kvinnor som får finna sig i otrygga anställningsformer. Det är vi som får vänta på ett sms som inte kommer och en ständigt molande oro över om man ska klara månaden, att se sin anställning uppsagd och ersatt med bemanningsföretag eller gå på en oändlig rad med visstidsanställningar under åratal utan att vara i närheten av att bli fast anställd. Den ökade otryggheten gör det allt svårare, oavsett utbildningsnivå, att skaffa sig en egen bostad, att få det där förstahandskontraktet till en hyresrätt, hyresrätter som i stora delar av Sverige blir allt färre och dyrare. Att köpa en bostad blir för många en omöjlighet. Att bli vuxen och självständig blir för många en omöjlighet.

Detta handlar om klass och ojämlikhet och om en politik för fåtalet på bekostnad av det gemensamma. Det handlar om en återgång till ett klassamhälle där ojämlikheten i livsvillkor hindrar människor från att leva ett rikt och utvecklande liv. Detta klassamhälle finns i de skattesänkningar som Alliansen genomfört som huvudsakligen gynnat höginkomsttagare. Det finns i det faktum att det idag inte finns någon likvärdighet i den svenska skolan, att ett barns framtid bestäms av vilka föräldrar det råkar ha, vilket område det är uppväxt i och vilket kön och hudfärg det har. Det finns i det faktum att din hälsa och livslängd beror på var du bor, skillnaden i livslängd mellan Danderyd och Vårby är 4-5 år, ett typiskt spann för hälsoklyftorna i Stockholm och Sverige idag.

Klassamhället finns i det faktum att en ökande andel unga och kvinnor får finna sig att stå vid sidan av samhället med svårigheter att få tillgång till våra gemensamma trygghetssystem som a-kassa, barnomsorg, sjukförsäkring och en pensionsutsikt att likställa med ättestupan. Det finns i det faktum att Alliansen aktivt underminerar vår gemensamma välfärd, ta bara stupstocken i sjukförsäkringen och försämringarna inom den offentliga vården vilket lett till att allt fler börjat teckna privata sjukförsäkringar som ger en gräddfil till vård och på sikt riskerar hela systemets legitimitet.

För de som behöver samhället som mest finns det där allra minst.

För mig som socialdemokrat är det en självklarhet att kämpa för jämlikhet och individuell valfrihet. Men att som Alliansen föra en retorik som innebär att individuell valfrihet bara kan ske på bekostnad av ett svagare samhälle och en större privat sektor är en omöjlighet. Då blir valfriheten endast till för ett begränsat fåtal och inte för de som idag lever med låga inkomster, ett pressat ekonomiskt läge och svagt stöd av samhället. Valfrihet när det kommer till utbildning, bostad, arbete och fritid kan bara ges till alla om det finns en social och ekonomisk verklighet som tillåter detta, för detta krävs det en utjämning av livsvillkoren. Det krävs ett starkt samhälle som genom utjämning och en aktiv fördelningspolitik frigör människor från sin sociala och ekonomiska bakgrund.

Alliansens politik leder till att man låser fast människor i ofrihet och befäster ojämlikheten.

Denna utveckling sker inte bara i Sverige. I en rapport som släpptes av Oxfam, en internationell organisation som arbetar mot fattigdom och orättvisor, visade man att 85 personer kontrollerar lika mycket av världens ekonomiska tillgångar som den fattigaste halvan av hela världens befolkning. Oxfams vd uttryckte i en intervju att det är ”skakande att det på 2000-talet är så att hälften av världens befolkning – 3,5 miljarder människor – inte äger mer än en fåtalig elit som faktiskt är så liten att de relativt bekvämt skulle få plats i en dubbeldäckad buss.” Rapporten visar att 70 % av oss lever i ett land där inkomstklyftorna ökat under de senast 30 åren och där den rikaste procenten i samhället ökat sin andel av de ekonomiska tillgångarna.

De ekonomiska klyftorna skapar inte bara ekonomisk ojämlikhet utan alltså även politisk. Forskningen visar att ökade ekonomiska klyftor leder till en negativ utveckling på flera områden, däribland leder de till ökad ojämställdhet, högre barnadödlighet och en eftersatt miljö- och klimatpolitik. Resultaten av en undersökning i Spanien, Brasilien, Indien, Storbritannien, Sydafrika och USA visar att en majoritet i dessa länder, i Spanien hela 80%, anser att lagar och föreskrifter utformas för de rika.

Ökad tillväxt har inget självändamål. Ökad produktion och vinsterna som den ger leder inte automatiskt till fler sjukhus, en levande landsbygd eller en likvärdig skola, vård och omsorg. Ett nära exempel är det ensidiga gynnandet av tillväxt i gruv- och mineralnäringen i Norrbotten, fler gruvor och stora vinster inom dessa bolag leder inte per automatik till ett ökat välstånd och en bättre välfärd i Norrbotten då vinsterna i låg grad stannar i länet. I USA, som för många politiker är en förebild, tillföll 95% av tillväxten efter finanskrisen 2009 den rikaste procenten i landet. Samtidigt blev de nedre 90% av befolkningen fattigare.

Utan en rättvis fördelning av tillväxtens vinster ställs stora grupper i samhället utanför och klyftorna ökar. Detta leder i sin tur till ökade spänningar och konflikter och en minskad samhällssolidaritet och tilltro till politikens möjligheter att förändra.

För att bekämpa de ökande ekonomiska och sociala klyftorna krävs en aktiv fördelningspolitik, en effektiv progressiv beskattning och en fungerande utjämning. Detta öppnar upp möjligheterna till en generell och likvärdig välfärd för alla och öppnar också upp för ett starkare jämställdhetsarbete, större förutsättningar för framsteg inom miljö- och klimatpolitiken och bekämpar den växande rasismen och misstron till demokratin. Detta är för mig socialdemokratisk politik. Det var denna politik som frigjorde människor och som gav socialdemokratin förtroende val efter val under 1900-talet. Tyvärr har mitt parti misslyckats med att nå ut med detta budskap vilket också resultatet i EU-valet visar. Idéer och visioner behövs, nu mer än någonsin.

Olof Palme sade i ett tal vid partikongressen 1969 att ”vi måste ständigt förnya vårt sätt att arbeta, i syfte att nå kontakt, väcka debatt, stimulera tankar och känslor. Vi måste alltid arbeta med öppenhet  för att aldrig riskera att stänga våra sinnen för nya impulser i tiden. Vår uppgift blir att förena fasthet och konsekvens i partiets politik, klarhet när det gäller vad partiet i varje enskilt läge står för, med en stor öppenhet när det gäller idédebatten inom våra led. Partiet ska på en gång vara ett instrument för för att i praktisk gärning förändra samhället och en marknadsplats för idéernas öppna möte.”

Socialdemokratin behöver draghjälp i förnyelsen och att komma loss från ”den enda vägens politik” som låst fast partiet och den politiska debatten i en enda riktning, där alternativen till den globala kapitalismens samhällsbild är noll. Det är därför jag valt att personvalskampanja, för att jag tror på solidarisk individualism och för att jag tror på socialdemokratin som en samhällsförändrande kraft för frihet och jämlikhet. Jag vill ge de medborgare som också tror på detta möjligheten att stödja och lyfta fram mig.

Gå in på http://www.kryssanils.se för att läsa mer, snart kommer även min crowdfundingsida (gräsrotsfinansiering) upp på Fundedbyme.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s