Vilken väg kommer Europa välja?

I ett tidigare inlägg bloggade jag om de ryska och kinesiska relationerna och den omsvängning som vi nu börjat se i den ryska exporten av olja och gas, från Europa till Kina.

De europeiska länderna har efter de senaste årens utveckling i Ryssland och landets användning av framför allt gasen som påtryckningsmedel i utrikespolitiken allt mer insett sårbarheten i att vara beroende av fossil energi från landet.

Men det är inte bara ett ensidigt tillbakadragande av Europa. Efterfrågan på Rysslands olja och gas har sjunkit i stora delar av Europa på grund av den ekonomiska krisen vilket har gjort att man tvingats söka nya marknader. Där kommer den kinesiska marknaden in i spelet. Kina har successivt utvecklats till att bli Rysslands prioriterade marknad.

I en artikel från mars 2013 i nätupplagan av statliga Russia Today med titeln China to become Russia’s biggest oil client framgår den ryska ambitionen klart och tydligt: man ska tredubbla exporten av olja till Kina till 1 miljon tunnor per dag. Idag uppgår Rysslands och Kazakstans kombinerade produktion till omkring 9 miljoner tunnor per dag.

Det motsvarar omkring 15% av Rysslands totala produktion. Av den ryska och kazakiska sammanslaget motsvarar det 11%. I det avtal man tecknat med Kina förbinder man sig dessutom att under kommande 25-årsperiod öka exporten till totalt 31 miljoner ton olja. Skiftet bort från den europeiska marknaden är tydligt och skarpt. Frågan är, hur kommer detta att påverka Europa framöver? Det kommer att tvinga fram en reaktion inom energiområdet i Europa, frågan är vilken vi väljer? Hållbart eller fossilt?

För mig är svaret självklart. Vi måste välja långsiktigt hållbara och mindre miljöförstörande alternativ och inte leta efter nya källor av fossila bränslen.

Det finns däremot marknadsekonomiska krafter som strävar efter ett ökat europeiskt beroende av fossila bränslen.

TTIP – ett möjligt hot mot en långsiktigt hållbar utveckling

I utkastet till handelsavtalet TTIP som nu förhandlas mellan EU och USA har det nämligen kommit med en formulering som öppnar upp för s.k. ’fracking’ i Europa, hydraulisk spräckning. En mycket hälso- och miljöfarlig metod för att utvinna gas ur lerskiffer. För att göra detta så borrar man ned till lerskiffern och pumpar in vätska under högt tryck. Vätskan är en blandning av vatten och kemikalier, industrin har dock aldrig uppgett den exakta blandningen av kemikalier.

Effekterna är däremot märkbara. I USA, där metoden används i stor skala, har spillvattnet från processen visat sig innehålla giftiga och cancerframkallande ämnen. Riskerna är stora att läckage sker till grundvattnet, metoden i sig kräver stora mängder vatten vilket oförsvarligt. Forskare i Colorado har också påvisat skadliga hälsoeffekter från utvinningen på grund av luftföroreningar. Utvinningen har även orsakat jordbävningar.

Motståndet mot fracking är massivt. Frankrike har förbjudit utvinningen. Likaså Bulgarien. Tyskland har infört moratorium, en fördröjning, av fracking och verkar gå mot ett förbud. Ett flertal stater och distrikt i USA har förbjudit det. En lista över samtliga städer, kommuner, regioner, distrikt och länder som infört regleringar eller förbud mot fracking finns här.

Men nu hotar alltså det s.k. ”frihandelsavtalet” TTIP detta. Formuleringen i avtalsutkastet skulle möjliggöra för energibolag att dra stater inför privata skiljedomstolar om beslut i nationella parlament tas som går mot reglering eller förbud mot fracking.

Det är instrumentet ISDS (Investor-State Dispute Settlement) i TTIP som skulle kunna möjliggöra för företag att dra demokratiskt fattade beslut inför privata tribunaler och kräva ersättning för att de direkt eller indirekt påverkat deras vinst negativt. Dessa tribunaler utgörs av tre jurister, jurister som inte ens behöver vara domare och där insynen är väldigt begränsad. Systemet åsidosätter dessutom de lokala och nationella rättsinstanserna.

Med ett verktyg som ISDS skulle det alltså vara möjligt för multinationella företag att dra svenska staten inför rätta om riksdagen exempelvis skulle fatta beslut att förbjuda vinster i välfärden.

Det här är ingen fantasi eller löst baserade farhågor. ISDS finns nämligen i andra sammanhang, här är några exempel från bloggen ttippen.se:

  • I Kanada stämmer det amerikanska företaget Lone Pine den kanadensiska staten på 1,6 miljarder kronor på grund av att delstaten Quebec infört ett tillfälligt förbud mot fracking.
  • Svenska Vattenfall stämmer Tyskland för beslutet att fasa ut kärnkraften. Vattenfall kräver skadestånd på ca 32 miljarder kronor. Som en jämförelse ligger den svenska försvarsbudgeten på 41 miljarder kronor.
  • Holländska Achmea har stämt Slovakien för att man förbjudit privata vinster kopplat till välfärdssektorn. Slovakien tilldömdes i en skiljedomstol att betala holländska Achmea 22 miljoner euro. Slovakien har försökt få beslutet ogiltigförklarat, men hittills utan framgång.

Det finns ett uppenbart demokratiskt underskott i förhandlingarna kring TTIP. Förhandlingarna har skett bakom lyckta dörrar och den information som kommit ut har huvudsakligen skett genom läckta dokument. De samråd som skett med civilsamhällets organisationer har varit betydligt färre än med näringslivet.

Detta följer samma mönster när avtalet diskuterats på nationell nivå. När handelsminister Ewa Björling bjöd in till samtal om TTIP var 79 av 137 inbjudna från enskilda företag eller näringslivets olika branschorganisationer. Nio från fackliga organisationer. Endast sex var från miljö- eller andra frivilligorganisationer som Läkare utan gränser.

Näringslivet är tungt överrepresenterat i förhandlingarna. Arbetsrätt, miljö och klimat, folkhälsa och civilsamhället får stryka på foten.

Så vilken väg kommer Europa att välja? Med TTIP och ISDS finns ett allvarligt hot mot den rörelse i Europa som strävar efter en mer långsiktigt hållbar energisektor.

Skifferolje- och gaskraschen

Framtiden ligger inte i skiffergas och skifferolja. Drömmarna som finns inom Europa och USA att göra väst oberoende av energiimport ligger inte i dessa energislag.

SGU har upprepade gånger gått ut och påpekat att USA överdriver Sveriges tillgångar på skiffergas. Inte ens amerikanska statens energiinformationsmyndighet, EIA, anser att USA någonsin kommer att bli självförsörjande på gas.

Myten om USA:s självförsörjning på fossila bränslen fick sig ytterligare en knäck när en av USA:s största fyndigheter av skifferolja, Monterey-formationen, skrevs ned av EIA med 96 %. Tidigare har man angett siffran 13,7 miljarder fat skifferolja, nu är den nere på 0,6 miljarder fat. USA:s skifferoljeresurser skrevs ned med totalt 60% och EIA gör nu bedömningen att om alla skifferolja utvinns, vilket den inte bör om vi ska klara klimatmålen, så är den slut redan 2018.

Såhär kommenterar Lars Wilderäng skifferoljekraschen på bloggen Cornucopia:

Berättelsen om den oändliga oljan höll inte och det blev med ens alldeles för pinsamt att medge felet. Inte osannolikt är man också orolig att sanningen ska knäcka den ekonomiska optimismen, även om de reala konsekvenserna av kraschen inte kommer de närmsta 2 – 3 åren.

Tvärt om var det bara nyhetsbyrån FinWire, samt Fria Tidningen som rapporterade att Kaliforniens skifferoljeresurser skrevs ner med 96%. Kopplingen att detta var 60% av USA:s skifferolja har dock inte gjorts i svenska media än.

Istället går Privata Affärer ut med en uselt timad artikel om vilka aktier man ska köpa för att rida på skifferoljevågen. Bland annat rekas skifferoljeborrningsbolagen, trots att dessa nu förlorat 60% av sin marknad.

Kalifornien hade räknat med 2.8 miljoner jobb och 24 miljarder USD i direkta skatteintäkter (årligen?), varav nu 96% försvann (CNBC). Med tanke på att Kalifornien är en av världens största ekonomier, så är förlusten av 2.8 miljoner förväntade jobb ett rätt stort ekonomiskt avbräck för den redan sargade delstatens ekonomi.

Det hela slår sedan över till hela USA:s ekonomi, där berättelsen om energioberoende, rent av direkta lögner om att USA ska sluta importera olja, trots att den officiella prognosen aldrig sagt detta, nu kommer punkteras. Med det kommer drömmen om åtminstone stabila oljepriser spricka, liksom drömmen om miljontals jobb och skatteintäkter, och återhämtning i den amerikanska ekonomin. Berättelsen har använts till allt möjligt, inklusive motivering till att dra sig ur Irak, att låta Ryssland få fritt spelrum och inte engagera sig lika mycket internationellt, till att börsen ska stiga, att finans- och skuldkrisen är över osv.

Upprepar man en lögn tillräckligt många gånger tas den för sanning. Det kommer ta tid för verkligheten att få fotfäste, speciellt som så mycket prestige investerats i de enorma icke-existerande skifferoljefyndigheterna.

Jag hoppas att vi och framför allt våra folkvalda företrädare i Europa inte köper lögnen om skifferolja och skiffergas utan istället väljer en framtid som bryter vårt beroende av fossila bränslen.

Nils Harnesk, (S)

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s