När svensken blev vit

Förra onsdagen sändes första avsnittet av podcasten En Svensk Tiger: En podcast om modern historia med Ola Larsmo och Henrik Arnstad. Första avsnittet handlade om emigrantsamhället Swede Hollow och hur svensken blev vit. Podden belyser vithetsnormen och den historiska bilden av de svenska emigranterna som dominerats av Vilhelm Mobergs självständiga och initiativrika småländska småbönder som möter oss i Karl-Oskar och Kristina Nilsson i hans Utvandrarserie.

Visst fanns de migranterna också men Mobergs bild av den svenske migranten har fått en så dominant ställning att den nästan fått oss att glömma att en stor andel, majoriteten, av utvandrarna faktiskt var arbetarklass och att de flesta, mer än 60%, bosatte sig i städerna och fick sysselsättning inom industrin. Chicagos svenska befolkning, första och andra generationens invandrare, passerade omkring 1900 Göteborg som då var Sveriges andra största stad. Då bodde omkring 150 000 svenskfödda i Chicago.

Utvandringen upplevde sina toppar under slutet av 1800-talet och tidigt 1900-tal och de svenska migranterna betraktades inte som vita, fullvärdiga medborgare. Det vill säga att de omfattades inte av majoritetssamhället och vithetsnormen. I redogörelser från den här tiden beskrivs svenskar generellt som primitiva, lusiga varelser med konstiga sedvänjor. I samband med ett knivmord utfört av en svensk invandrare skrev man ”det var något de hade med sig i sin kultur hemifrån” man menade att de inte förstod att det var förbjudet att använda kniv för att lösa konflikter i sitt nya hemland.

Svenskarna var generellt lågt ansedda i sitt nya hemland. Det finns bl.a. beskrivet en ”svensk lukt” som bestod av svett, salt, läder, lök och strömming. Det är återkommande i flera skildringar att svenskarna luktar snus och strömming och är allmänt snuskiga. Beskrivningen av svenskarna hade klara rasbiologiska grunder vilket bl.a. skildras i brev från skogsarbetaren Horace Glenn. Glenn var en infödd amerikan av anglosaxisk härkomst som i slutet av 1800-talet skrev hem till sina föräldrar på östkusten att svenskarna till ”90 % är rundskallar och är äckliga, lusiga och primitiva varelser”, att det ”går 15 vita män på 60 svenskar” där han jobbar och att ”att gå bakom en rad svenskar är inget för en man med väl utvecklat luktsinne. Den stanken kan bara komma från en lång rad av otvättade förfäder.”

Vithetsdebatten handlade då som nu om rasism. Att definiera bort ”de andra”, de som inte passade in för att bevara strukturella orättvisor, för att utestänga ”de andra” från inflytande och för att värna sina egna ställningar. Man utgick från att en viss sorts människor, svenskarna, bar på generella, nedärvda egenskaper och hade en kultur som var lägre stående och som aldrig skulle kunna anpassas till det ”vita samhället”. Larsmo menar att svenskarna börjar införlivas i vithetsnormen först vid sekelskiftet 1900 i samband med invandringen från Italien ökar, italienarna ersätter på så sätt svenskarna. Italienarna blir sen ersatta av östeuropeerna. Man sparkar nedåt för att skaffa sig ”vithet”.

Den rasistiska retoriken är densamma oavsett tid, det är bara offren som byts ut. Idag är rasismens största offer muslimer och islam. Man tillskriver muslimer en rad stereotypa egenskaper och menar att de genom islam strävar efter att införliva Europa i arabvärlden i det s.k. Eurabien. Vad partier som Sverigedemokraterna och Svenskarnas parti gjort är att ersätta judarna och judendomen och den påstådda judiska världskonspirationen med muslimer och islam i synnerhet och invandrare i allmänhet. Hotet kommer från ”de andra”, ”de främmande”. Man pratar om att de, ”de andra”, uppbär en kultur som aldrig kommer att vara förenlig med vår.

Under den period den svenska bosättningen i Swede Hollow existerade bodde som mest 800 svenskar där. Swede Hollow kom att bli en slussningsstation för migranter, där man för 1,5 dollar i månaden fick tillstånd att sätta upp ett skjul men där man i övrigt saknade rättigheter och kunde vräkas när som helst. Flera familjer kunde dela på de små husen som ofta bara var omkring tolv kvadratmeter, barnadödligheten var hög, man levde under hårda arbetsförhållanden och i stor misär och fattigdom och sjukdomar som difteri och kikhosta härjade fritt. ”De linhåriga sluminnevånarna” som ”tjattrade med varandra på ett obegripligt språk” levde i vad som av majoritetssamhället kallades för ”en miniatyr av det primitiva Sverige”.

Rasism är politik. Att inse det och att förstå att de svenska emigranterna i många fall var utsatta för rasism och tillskrivna rasbiologiska egenskaper gör förhoppningsvis att fler kan se igenom Sverigedemokraternas och andra rasistiska partiers retorik och istället identifiera sig med de människor migranterna är, att se att de är individer av kött och blod med sina egna unika berättelser och egenskaper men som av krig, konflikter, fattigdom, svält, arbete, utsikterna om en bättre framtid eller en rad andra anledningar sökt sig hit till Sverige. Precis som att de svenskar som emigrerade sökte sig bort från fattigdom, strukturell ojämlikhet, bristande demokrati och fattigdom för utsikterna om ett bättre liv på andra sidan Atlanten.

Lyssna på podcasten.

Nils Harnesk, (S)

Swede Hollow - en svensk slum. ”Inte ens hundarna skäller ju här” – Journalisten ”Grundy” besöker svenskarna i Swede Hollow 1896. Foto: Wikimedia

Swede Hollow – en svensk slum. ”Inte ens hundarna skäller ju här” – Journalisten ”Grundy” besöker svenskarna i Swede Hollow 1896. Foto: Wikimedia

Annonser

4 thoughts on “När svensken blev vit

  1. Gång på gång uttrycker du vad fler borde uttrycka, och välformulerat dessutom. Jag gillar hade du gräver fram historien så att den inte upprepas i onödan. Deras fördomar om svenskar påminner om den tidens fördomar i Sverige mot finnar, samer och s.k. tattare. Jag fick en ny tanke: att överföra dessa negativa beskrivningar till andra var kanske dåtidens sätt att själv slippa undan.

    • Tack Emma! Jag håller med dig, visst finns det samma mönster i hur man betraktade finnar, samer och romer från det svenska majoritetssamhället, som sagt rasismen och dess mekanismer är likadana oavsett period, det är bara offren som byts ut. Jag tror en del ligger i det du säger, att man projicerade sina egna misslyckanden, sina egna besvikelser på andra. I rasismen fick man utlopp för detta.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s