En resa i ruinerna av framtidslandet

Till helgen åker jag som en del av min personvalskampanj till landstinget med på Naturskyddsföreningen i Norrbottens resa Väg utan framtid eller levande natur och näringar?Resan går i fotspåren av de senaste hundra årens exploateringar av länets naturresurser. Naturskyddsföreningen skriver såhär om resan:

Välkommen till en unik chans att få se omtalade platser som visar följderna av exploateringen. Vi får se vad som händer idag med skyddsvärd skog. Vi får se storslagen natur som är grund för turistnäringen. Vi får se gruvfält som läcker giftiga ämnen medans ingen vill ta ansvar. Möt människor. Dela erfarenheter. Vi bjuder in politiker och frågar vilken väg de vill ta. Du får en handfast inblick i läget för landskapet i Norrbotten.

För mig är det här en oerhört viktig resa. Jag har sett många av platserna men att få en chans att återbesöka dem och för mig nya platser i sällskap med kunniga människor, att få samtala med människor som berörs och fördjupa mig i konsekvenserna av ett sekels exploatering är en möjlighet som jag med mina hjärtefrågor inte kan låta passera. Det är en resa som borde vara obligatorisk för alla norrbottniska politiker och definitivt för våra riksdagspolitiker som faktiskt deltar i beslut som påverkar vår livsmiljö.

Man kan säga att platserna vi kommer att besöka är ruinerna av ”framtidslandet”, det ”slumrande millionernas land”, ”det Indien inom våra gränser”, det ”Klondyke” eller någon annan av de romantiserade epiteten för Norrbotten som genom seklerna idealiserat de stora ödemarkerna och vildmarkerna, exotiserat över urfolket samerna och som åtrått landsändans rikedom av naturresurser.

Jag säger ruiner för att sekler av exploateringar har trängt undan ”Europas sista vildmark” till några begränsade områden, exploateringarna har trängt in på av hävd samiska marker och trängt undan samerna och Norrbottens naturresurser till stora delar exploaterade. Utvinningen, exporten och exploateringen av skogar, vattendrag och malm har byggt välstånd, brytit väg, byggt samhällen men har när malmen tagit slut, maskiner ersatt människor och vattendragen tämjts har bygder tömts, samhällen fallit i ruiner och naturmiljön förgiftad eller förstörd för lång tid framöver.

Vi kommer att besöka några av länets få naturskogar som nu avverkas i södra Norrbotten, besöka Lavers nedlagda gruvsamhälle, Messaures nedlagda vattenrallarsamhälle, vi kommer att samtala om rennäringens villkor och dess påverkan av en expanderande gruvdrift, vi kommer att besöka Harsprångets nedlagda vattenrallarsamhälle och Nautanens nedlagda gruvsamhälle, vi kommer att se och prata om gruvläckage och efterbehandlingskonflikter, vi kommer att få höra några av länets riksdagskandidater om hur de ser på utvecklingen och avsluta med samtal om vikande befolkningsunderlag med utsikt över ett av Europas största dagbrott; Aitik.

Messaure, Nautanen, Harsprånget och Laver var alla en gång spådda en strålande framtid, de var i modernitetens främsta linje men är idag sorgliga exempel på den skörbarhet som byggdes in i den samhällsstruktur som industrialismen skapade i länet. En skörbarhet som innebar att samhällena gick under när konjunkturer vände och när företag och hela branscher effektiviserade, rationaliserade och automatiserade. Detta trots de enorma rikedomar som utvinningen och exploateringen av länets naturresurser fortsatt genererar.

Lämningar efter koppargruvan i Nautanen. Av samhället som en gång hade 400 invånare, 13 föreningar och ett Folkets hus finns inget kvar.

Lämningar efter koppargruvan i Nautanen. Av samhället som en gång hade 400 invånare, 13 föreningar och ett Folkets hus finns inget kvar.

Po Tidholm beskrev i ett föredrag under Umeås internationella litteraturfestival Norrland som en landsände som inte får finnas för sin egen skull utan en landsända som finns för resten av landets skull. Han beskrev Norrland som en koloni. Kanske det låter dramatiskt men det var och är så man betraktat Norrland och alla norrlandslänen sedan 1600-tal. Man slutade inte använda begreppet koloni förrän under 1920-tal. Tidholm menar att staten fortfarande för en kolonial politik i vår landsända vilket jag kan instämma i dels baserat på min professionella kunskap om länets och Norrlands historia men även i den forskning som jag tagit del av som politiker.

Vi äger ytterst lite av våra regioners naturtillgångar, utvinningen av dem generar relativt sätt få arbetstillfällen och samhälleliga vinster på orten, i synnerhet gäller detta skogsindustrin men även den övriga naturresursindustrin. Återinvesteringen av vinsterna i regionerna är begränsad.

Tidholm gjorde liknelsen med att bo i Norrlands inland är som att bo i ett industriområde utan att ha någon utkomst där längre.

Han underströk också att när fördelningspolitiken inte längre fungerar, när arbetstillfällena blir allt färre trots att produktion och vinster ökar och livsmiljö och utkomst på hemorten hotas kommer de gamla konflikthärdarna upp till ytan, det handlar om skogen, malmen, vattnet men även nya konflikthärdar. Norrlandsfrågan vaknar till liv när Sverige, syftande på Norrland, beskrivs som Klondyke och när regeringen på fullaste allvar anser att lokalsamhället ska finna sig i att både bära kostnaderna för den industriella exploateringen utan kompensation och utan hänsyn till en förstörd livsmiljö och förlorade alternativa näringar.

Jag ser fram emot helgens resa till framtidslandets fula bakgård, den bakgård som många inte vill kännas vid men som blir allt svårare att ignorera.

Nils Harnesk, (S)

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s