”Vi lever i den bästa av världar”

Panglossianism är ett krångligt begrepp för villfarelsen att den värld vi lever i idag är den bästa av världar, att allt är ordnat så bra som det går och att politik eller annan mänsklig strävan efter förändring är omöjlig. Inställningen innebär en likgiltighet inför framtiden och en acceptans för världen som den är och den utveckling den tar. Ökande klyftor, ebola, IS, rasism…ja, allt det ska vi luta oss tillbaka inför och låta det fortgå om vi accepterar den uppfattningen.

Jag tror nog att de allra flesta av oss inte köper det här. Vi vet att det går att bekämpa ökande klyftor för vi har gjort det förr. Vi vet att det går att bekämpa sjukdomar som ebola, för vi har gjort det förr. Vi vet att det går att trycka tillbaka religiös extremism i alla dess uttryck, för vi har gjort det förr. Vi vet att det alltid går att göra världen och samhället bättre för det är av människan skapat. Politik är att vilja.

Ändå så ser vi idag en närmast panglossiansk inställning till urbaniseringen och dräneringen av Sveriges små och medelstora kommuner. Både i de drabbade kommunerna såväl som från statligt håll. Jag säger inte landsbygd eller glesbygd för det är inte bara de områdena som är drabbade även om det är där vi ser de allra tydligaste effekterna idag.

Det är därför uppfriskande att se att det från de drabbade kommunerna nu börjar komma tydliga och tuffa signaler om vad som är på väg att hända. Jag tänker på kommunalrådet Britta Flinkfeldt Jansson som på sin blogg beskriver hur Arjeplog är på gränsen till att gå under:

Men nu ska jag säga precis som det är. I värsta fall får jag väl ta bort inlägget. Och det är ju högst frivilligt att läsa…

JAG ÄR RÄDD ATT DEN HÄR KOMMUNEN INTE KOMMER ATT ÖVERLEVA.

Den här kommunen är för liten för att själv, med nuvarande regelsystem, bära sina egna kostnader länge till.

Detta är en verklighet för ett stort antal kommuner i Sverige idag. Det är en utveckling som fått fortgå alldeles för länge och i all tysthet. Under årtionden har mängder av Sveriges kommuner sakta dränerats på befolkning och de stora posterna, skola och omsorg har blivit allt svårare att ensam bära för de kvarvarande skattebetalarna. Den allmänna välfärdsstaten har fått lämna plats för konkurrensstaten, i konkurrenstaten har befolkning blivit konkurrensfördelar, attraktivitet det man ska locka dem med. Staten har idag dragit sig tillbaka och snarare iklätt sig karaktären av ett moderbolag som med statliga anslag kan ”belöna” lönsamma delar av koncernen medan den klipper av och överger de som upplevs som mindre lönsamma.

Flinkfeldt Jansson fortsätter:

Förr i tiden kunde kommunalrådet samla en liten delegation och åka ner till lämpligt departement och be om hjälp. Och med sig hem hade man något paket. Lite nya jobb. Eller något annat. Och så hade man GJORT NÅGOT. Idag ser världen annorlunda ut. Vi förväntas klara oss själva. Bara vid någon större katastrof – en försvarsnedläggning, eller om en stor bilfabrik försvinner – kliver staten in och försöker hjälpa till. Kommuner som håller på att dö sotdöden göre sig icke besvär.

Tyvärr har det under de senaste åren till och med saknats stöd vid större nedläggningar, ta bara Alliansregeringens passivitet när Saab gick mot konkurs. Idag konkurrerar alla kommuner med varandra om att vara mest attraktiv, att locka till sig investeringar, att få uppmärksamhet från staten, att få särskilda ansvar, att locka till inflyttning…allt för att undvika den sotdöd som Flinfeldt Jansson pratar om. Samverkan finns naturligtvis även i konkurrensstaten men att vi lever i en är uppenbart.

Urbaniseringen kommer att fortsätta, det kommer den. Men, och det här är ett stort men, effekterna av den går att mildra med en nationell landsbygds- och regionalpolitik att tala om. Här finns det ett väldigt gott exempel i Norge som genom en progressiv landsbygds- och regionalpolitik faktiskt lyckats säkra service i små och medelstora fylken. Urbanisering och avfolkning har fortsatt men de negativa effekterna har mildrats och man har möjliggjort för människor att bo kvar i sina hembygder.

Jag sätter stora förhoppningar på att den nya regeringenen sjösätter en progressiv landsbygds- och regionalpolitik och inte fortsatt dömer stora delar av Sverige till en sotdöd där de drabbade kommunernas folkvaldas enda utsikter är att administrera förfallet, sätta sitt hopp till överdrivna löften om inflyttning och sysselsättning utfästa av utländska gruvbolag och andra äventyrare eller förlänga plågan med verkningslösa kommunsammanslagningar.

Sverige kan bättre och kan lära av Norge, för visst vill vi att hela Sverige ska leva?

Nils Harnesk, (S)

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s