När åsikter ersätter kunskap

”Det finns en risk att de demokratiska idealen trycks undan”. Det säger Staffan Furusten, docent vid Handelshögskolan, i en intervju i Vetandets värld om det allt starkare inflytande som managementkonsulter får över utredningar som ligger till grund för politiska beslut. Furusten menar att det är svårt att granska de beslutsunderlag som dessa konsulter arbetar fram och att det därmed hotar insyn och genomlysning av de politiska beslut som fattas.

Det här exemplifieras i avsnittet av ett utlåtande av Roger Svensson,docent på Institutet för näringslivsforskning och expert för statligt innovationsstöd, över en 26 sidor lång rapport av konsultbolaget McKinsey & Company. McKinsey tog fram rapporten på beställning av Näringsdepartementet som del av ett underlag för omstrukturera delar av den statliga riskkapitalverksamheten.

Svensson är brutalt ärlig och konstaterar att det saknas referenser i rapporten, att det finns stora luckor i hur man gjort analyserna och vilka metoder man använt och att det är i princip omöjligt att kunna följa upp och ta reda på var de har fått informationen i rapporten ifrån. Han menar vidare att de har fått alldeles för mycket pengar, skattemedel, för uppdraget. McKinsey fick 2,6 miljoner för en månads arbete, det är 100 000 kr per rapportsida. Samma pengar hade kunnat betala fyra forskare under ett år. Svensson fortsätter med att konstatera att McKinseys konsulter bortsett från etablerat forsknings- och kunskapsläge och inte använt sig av någon som helst vetenskapsteori. McKinseys resultat utgörs av åsikter från ett antal intervjuer.

Åsikter, inte kunskap och definitivt inte vetenskap.

Att inflytandet för managementkonsulter ökat påtagligt är obestridligt. Bland annat stod underlag från konsulter bakom besluten att avreglera Apoteks- och Bilprovningsmonopolet och Vattenfalls köp av Nuon. Bägge avregleringarna har blivit misslyckade och har i det första fallet slagit hårt mot tillgången på Apotek på lands- och glesbygd, om Nuon-köpet behöver det knappast sägas särskilt mycket annat än att det är svenska statens största och sämsta affär någonsin. En affär som vi skattebetalare får ta smällen för. Vem stod bakom underlaget för beslutet att köpa Nuon? McKinsey.

Mellan 2007-2013 köpte Allians-regeringen tjänster för drygt 400 miljoner kronor enbart från konsultbolaget McKinsey & Company. Detta trots att regeringskansliet hade egen expertis, trots att det fanns möjlighet att vända sig till universitet och forskningsinstitut och möjligheten att tillsätta statliga utredningar. Regeringen valde en marknadsorienterad aktör framför oberoende forskare och utredningar. En statlig utredning är lättare att följa upp och granska och det är en utredning som sker i samverkan mellan olika aktörer. En utredning utförd av managementkonsulter är svårare att utläsa vem som står bakom, vilka intressen som styr, var kunskaperna härrör ifrån och utförs av en ensidigt sammansatt grupp.

Christina Garsten, professor i socialantropologi med inriktning mot organisationskultur, är kritisk till den stora tilltro som finns till den här typen av paketerade åsikter som konsultbolagen levererar trots att man saknar insyn. Hon är också kritisk till managementkonsulternas framställning av deras ”kunskap” som relevant, robust och legitim. Garsten ställer sig frågande till vad man faktiskt betalar för då vi inte alltid vet på vilken grund den påstådda kunskapen vilar. Man lägger mycket pengar från det offentliga på produkter som inte håller måttet.

Garstens slutsats är att vi alla måste bli mer medvetna om vem som är avsändare och vad deras avsikter är. Vi måste kunna bilda oss en uppfattning om varifrån ”kunskapen” i konsulternas rapporter kommer ifrån, grunderna för hur den inhämtats och om den är oberoende av ideologisk och finansiell påverkan. Vi måste med andra ord lära oss bedöma kunskap på ett annat sätt än förut. För beslutsfattare är detta en nödvändighet.

Den ökande omfattningen av managementkonsulter är på många sätt bara en förlängning av den alltmer omfattande lobbyismen i Sverige. En lobbyism som till skillnad från i USA inte omfattas av några större regleringar. I Sverige behöver man inte registrera sig, man behöver inte offentliggöra vilka politiker man kontaktar, hur ofta man träffas eller vilka frågor man avhandlar. Lobbyismen i Sverige sker idag till stora delar i det fördolda medan det i USA finns stora möjligheter att få information om lobbyister och deras aktivitet.

I en debattartikel med titeln Lobbyister bör redovisas öppet av Olle Folke, professor i statsvetenskap vid Columbia University och Institutet för näringslivsforskning, och Johanna Rickne, doktorand i nationalekonomi vid Uppsala universitet, i SvD skriver man:

I Sverige är sannolikt den vanligaste formen av lobbying att man utför delar av det politiska grundarbetet åt politiker. Förutom att förse dessa med information och beslutsunderlag, genom att till exempel ta fram statistik och skriva rapporter, förefaller det också vanligt att lobbyister bistår i skrivandet av debattartiklar och riksdagsmotioner. På så sätt kan man föra upp nya frågor på den politiska dagordningen och påverka inriktningen av specifika lagförslag.

Att dyra konsulter ersätter oberoende forskare och statliga utredningar är därför en utveckling som sker i takt med lobbykårens tillväxt och ökande inflytande. Det är oroväckande och utgör ett demokratiskt problem. Folke och Rickne kommer dock med förslag om hur den svenska lobbykårens omfattning och inflytande kan synliggöras:

• För att få en överblick över pr-byråernas arbete måste alla företag som kontaktar politiker för en klients räkning registrera sig som lobbyingföretag samt registrera sina kunder. Detta skulle ge en överblick över storleken på lobbybranschen och göra det möjligt att få information om vilka som anlitat pr-byråer och i vilket ärende.

• Idag finns regelverk för att registrera delar av politikers kontakter med omvärlden, men detta behöver både göras mer bindande och uppgifterna behöver göras lättillgängliga. Vi föreslår att informationen sammanställs och publiceras löpande på internet. Detta skulle täcka in både företags och intresseorganisationers direkta kontakt med politiker och pr-byråers kontakter då de agerar som ombud. För att skydda den personliga integriteten bör dock privatpersoners kontakter med politiker utelämnas.

• I de fall där en politikers motion eller offentligt debattinlägg författats, delvis eller i sin helhet, av en person som inte är anställd i offentlig verksamhet eller i partiorganisationen, ska detta offentliggöras.

Jag instämmer med förslagen, det skulle inte vara tillräckligt för att registrera all lobbying enligt artikelförfattarna men det skulle vara ett stort steg framåt för ökad öppenhet och ge allmänheten en förståelse för hur politiken formas och tvinga fram en rannsakan om var makten egentligen ligger.

Nils Harnesk, (S)

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s