Landshövdingar, intressekonflikter och dubbla stolar

Den 8 augusti 2013 äntrade Elisabeth Nilsson sin styrelsestol i Northland Resources, den 23 juni 2014 lämnade hon den i samband med att företagets allvarliga kris uppdagades och då gick in i ett första försök till rekonstruktion. Elisabeth Nilsson var redan innan sin utnämning som landshövding för Östergötland 2010 djupt rotad i gruv- och stålindustrin. Hon hade bland annat varit VD för svenska stålindustrins branschorganisation Jernkontoret och dessförinnan gjort karriär som chef inom SSAB. Uppdraget i Northlands styrelse var inte det första sidouppdraget hon tog på sig. Redan 2011, kort efter att hon klev på uppdraget som landshövding, gick hon in i styrelsen i stålföretaget Outukumpu. I gårdagens NSD (26/3) kunde man läsa att hon nu även tackat ja till att ingå i Bolidens styrelse.

Faktum är att Elisabeth Nilsson är den landshövding som tjänar mest på uppdrag som hon har vid sidan av sitt offentliga ämbete. I en granskning från 2013 uppdagade man att hon tjänade drygt en miljon kronor, nästan lika mycket som sin lön som landshövding, på olika styrelseposter som de i Northland och Outokumpu. Hon menade då att hon hade svårt att se att det skulle kunna uppstå någon intressekonflikt mellan styrelseuppdragen i företagen och med uppdraget som landshövding.

– Jag kan inte se någon lojalitetskonflikt. Skulle det finnas den typen av lojalitetskonflikter så ska man inte ta ett styrelseuppdrag. För det som är det primära för mig är självfallet landshövdingearbetet och inget annat.

I en landshövdings uppdrag ligger både att företräda regionens medborgares intressen gentemot mot staten och samtidigt vara statens högsta representant gentemot medborgarna i samma region. Likt andra offentligt anställda lyder landshövdingar under lagen om offentligt anställda och under jävsbestämmelserna i förvaltningslagen. För att bland annat undvika jävsituationer och anklagelser om korruption finns det i lagstiftningen en alldeles egen paragraf för dessa frågor. I sjunde paragrafen står det:

”En arbetstagare får inte ha någon anställning eller något uppdrag eller utöva någon verksamhet som kan rubba förtroendet för hans eller någon annan arbetstagares opartiskhet i arbetet eller som kan skada myndighetens anseende.”

Det är viktigt att lägga märke till ordet kan i lagtexten. Det indikerar att det räcker med att konstruera en hypotetisk situation som kan rubba förtroendet, för att bisysslan inte ska tillåtas.

Elisabeth Nilssons länsstyrelse har yttrat sig positivt angående det omdebatterade gruvprojektet i Norra Kärr invid Vättern. Ett projekt som äventyrar Vättern som dricksvattentäkt, en vattentäkt som idag levererar vatten till nära en halv miljon svenskar och där det finns planer på expandera vattentäkten till än fler.

Gruvområdet vid Norra Kärr ligger inom Vätterns tillrinningsområde och syftar till att utvinna jordartsmetaller. För att kunna utvinna metallerna krävs en omfattande lakningsprocess med starka syror och kemikalier, biprodukter är bland annat uran och torium. Denna typ av verksamhet bör överhuvudtaget inte bedrivas i områden med högkvalitativt grundvatten eller i närheten av sötvattensreserver och definitivt inte invid Vättern. Riskerna för omfattande miljöförstöring är stora.

En liknande gruva som den som planeras i Norra Kärr har funnits i Mountain Pass i Kalifornien, USA, som mellan åren 1965-1995 svarade för större delen av världsproduktionen av REE-metaller. 1998 stängdes dock all kemisk bearbetning vid gruvan till följd av upprepade och omfattande läckage av radioaktivt och starkt toxiskt lakvatten som förgiftat grundvatten och näraliggande vatten.

Kan vi som medborgare mot bakgrund av det här ha förtroende för att landshövdingen Elisabeth Nilsson agerar för medborgarnas intressen och livsmiljö när hon och hennes länsstyrelse ställer sig positiva till en gruvetablering i Norra Kärr? Kan vi enligt lagstiftningen lita på hennes opartiskhet när hennes arvoden från bolagsstyrelser inom gruv- och stålindustrin i det närmaste är lika stora som hennes ersättning som landshövding? Tvivlet finns där vilket enligt lagtexten bör göra hennes sidouppdrag otillåtna.

Även i Norrbotten har vi haft landshövdingar på dubbla stolar. Vår förre landshövding Per-Ola Eriksson satt både i LKAB:s styrelse och förväntades samtidigt vara den som hade det yttersta ansvaret för miljötillsynen i deras verksamheter. Per-Ola Eriksson upplevde aldrig själv att det skulle vara några problem men så hade han heller inga problem med att sätta sig över lagstiftning, något han blev JO-anmäld för och senare även fälld för. JO uttryckte allvarlig kritik mot att beslut han fattat både bröt mot förvaltningslagen och regeringsformen.

Thorsten Cars är den expert som domare brukar vända sig till när det kommer till frågor som rör korruption, jäv och illojalt beteende. Cars var tidigare hovrättslagman och ordförande för Institutet mot mutor. Med anledning av en granskning av Affärsvärlden som visade att majoriteten av landshövdingarna satt på dubbla stolar tillfrågades Cars om vad han tyckte om resultatet, i ett brev riktade han hård kritik mot de landshövdingar som bortsåg från lagstiftningens bestämelser:

Lika viktigt som att den offentliga tjänsteutövningen verkligen är korrekt och objektiv, lika viktigt är att allmänheten uppfattar att så är fallet och har förtroende för tjänsteutövarna. Det gäller i synnerhet sådana som har maktutövande – myndighetsutövande – funktioner som beviljande av tillstånd och licenser av olika slag. Anställda vid länsstyrelser och framför allt deras chefer landshövdingarna är typiska exempel.

För att en landshövdings bisyssla ska bedömas som förtroendeskadlig och därför otillåten behöver det alltså inte föreligga någon speciell, konkret risk för att den leder till en felaktig utövning av landshövdingetjänsten. Det räcker med att allmänheten kan få den uppfattningen. Den godtagbara risknivån är med andra ord låg.

Råvaruexploatering, som gruvnäringen, är starkt förknippad med tillstånd och licenser från myndigheter och politik. Detta skapar en koppling mellan näringsliv, offentlig förvaltning och politik i form av en stark kultur av intensiv lobbyism. En lobbyism som i vissa länder med svaga institutioner och rättsväsende leder till korruption. Martin Eriksson, ekonomisk historiker i Umeå, har visat hur det norrlandspolitiska agerandet påminner om detta mönster.

Jag anser att landshövdingarna bör förbjudas att ha sidouppdrag i bolagsstyrelser under den tid de uppbär ämbetet. Det är nämligen uppenbart att det stora flertalet inte klarar av att göra korrekta bedömningar av lagstiftningen och för den delen har svårt att se lojalitetskonflikterna och det förtroendeproblem som deras sidouppdrag leder till gentemot medborgarna.

Nils Harnesk, (S)

Advertisements

2 thoughts on “Landshövdingar, intressekonflikter och dubbla stolar

  1. Hej,
    Mycket intressant tycker jag. Följdfrågan blir naturligtvis om ARV kan begära att Elisabeth Nilssons bisysslor utreds av polis för att därefter lämnas över till åklagare. Och vad kan det bli för straff för ett sådan brott. Förutom skammen förstås.

    Undrar
    Anders Ljunggren

    • Hej!

      Den frågan kan jag tyvärr inte svara på. Det måste ni vända er till en jurist för att ta reda på. Min personliga åsikt är att landshövdingeämbetet ska vara helt frikopplat från styrelseuppdrag inom näringslivet eller andra sammanhang som kan medföra att hövdingens opartiskhet i sitt myndighetsutövande kan ifrågasättas. Annars är risken stor att förtroendet för posten urholkas och att korruption följer.

      Hälsningar, Nils.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s