Missanpassad i Fjollträsk

Det här blogginlägget är en respons på Jack Hildéns text i Aftonbladet med titeln ”Missanpassad i Missenträsk”.

Vilken terminal var det man skulle stiga av på nu igen? Irritationen sveper över mig att det ska vara så jävla självklart att veta var man förväntas kliva av Arlanda Express och att jag aldrig lyckas komma ihåg det. Ingen av medresenärerna verkar det minsta behjälpliga där de sitter med näsorna begravda i smartphones, upptagna i högljudda samtal om sina privatliv som de inte verkar det minsta generade över att dela med sig av det till sina medpassagerare eller ens bryr sig om de vill höra. Sen finns de där som bara har stängt av mentalt, som sitter med hörlurar på, de där som du vet inte ens skulle reagera om det skulle ske en misshandel bredvid dem.

Förutom att man alltid bemöts med ständig förvåning över det faktiskt går att resa från ”Norrland” över dagen, ja, det går faktiskt flyg mellan Luleå, som ligger i Norrbotten, och Stockholm så måste man hantera att man fan inte hittar heller. Ja, det går faktiskt flyg, nej, vi tar inte häst och släde, ren och ackja, nej vi hemskolar inte våra barn för att det för långt till skolan, nej vi är inte alla hustrumisshandlare, nej det går inte isbjörnar på gatorna, nej, det finns inget som heter norrländska, det finns en massa olika dialekter i det som du kallar för ”Norrland”.

Ibland får man lust att bara bekräfta deras fördomar. Svara på ja på allt. Men va fan, vi har ju hållit på såhär i mer än 400 år. Gamla vanor sitter i. Staten och majoritetssamhället har idealiserat vår landsända och stigmatiserat befolkningen. Vurmat för vår natur och våra naturresurser men utmålat befolkningen som nån sorts halvvildar, efterblivna och eländiga i behov av hjälp från det moderna samhället. Man vill ju inte bjuda på en bekräftelse av det liksom.

Cityterminalen är som det brukar. Fullt med folk som alla verkar ha lika bråttom. Som att de alla bär världens öde på sina axlar och om de inte hinner fram till nästa tunnelbaneavgång går världen under. Trängsel. Stress. Betong. Osäkerhet. Självupptagenhet. På väg mot Gamla stan blir jag nästan nedcyklad och kallad idiot. Staden är inte en plats som välkomnar. Jag känner mig inte hemma här. Jag pratar med en förbipasserande om vägen till Postmuseum. Reaktionen går som en chock genom honom. Som att det är förvånande att en okänd människa tilltalar honom. Efter första chocken lagt sig och han lyckats få ut hörlurarna får jag ställa om frågan. Ibland har jag lite svårt att höra vad han säger. Till slut lyckas han artikulera vägvisningar till museet.

De stora frågorna här verkar vara slussen, trängselskatt, stängningen av Bromma eller inte eller hur man ska förverkliga sig själv. Man moraliserar över de stadsdelar där SD fick ett högt röstetal. Det finns inget samtal om de ökade klassklyftorna, segregationen och landsbygden. ”Norrland” är bara det där exotiska landet norr om Dalälven, fortfarande lika mytiskt som på Olaus Magnus tid. Det bor ca 900 000 i kommunen och drygt 2 miljoner i hela storstadsområdet. Alla vet priset på allt och värdet på ingenting. Ljudet är öronbedövande, aldrig tystnad. Aldrig eftertanke och reflektion. Ständigt utåtagerande och utåtriktade. Det handlar om att skrika högst och synas mest.

Här pratar man om sin egen förträfflighet, här lever man ekologiskt, tar cykeln eller åker kollektivt och moraliserar över alla som inte gör det. Här vurmar man för orörd natur, här är man emot gruvor och exploatering, för höjd bensinskatt och idiotförklarar vargmotståndet. Här vill man samtidigt konsumera precis som man alltid gjort. Här lever man samtidigt så långt från naturen att man tappar kontakten med omvärlden. Här tror man att man lever ett liv som inte sätter några ekologiska fotavtryck, att staden är självförsörjande. Här lever man långt från kalhyggesbruket, dagbrotten, jordbruken och matproduktionen. Här blir jaget lika med alla andra och omvärlden.

Jag hör inte hemma här. Det här är inte den värld jag lever i. Där jag kommer ifrån kämpar kommuner med kunna klara välfärden till medborgarna. Där jag kommer ifrån skapas de värden och vinster som sen hamnar här. Där jag kommer ifrån trängs Europas enda urfolk undan på grund av konsumtionssamhällets behov av metaller. Där jag kommer ifrån kalhuggs våra skogar och skövlas vårt kulturarv. Där jag kommer ifrån är inte kollektivtrafik ett alternativ för många för att det helt enkelt inte finns skattemedel för det. Där jag kommer ifrån satsas inga statliga pengar, här får kommun och landsting klara sig bäst själva då det inte finns tillräckligt med väljare för att vi ska vara intressanta.

Där jag kommer ifrån handlar den stora frågan om hur man i kommuner och landsting ska klara skola, vård och omsorg. Här handlar det inte om problemet att kunna välja rätt skola och vård utan många gånger om att kämpa för ha det kvar.

Sara Lidman utkämpade samma kamp som jag och många andra med mig fortsätter. Kampen för att hela landet ska få leva. Att vi som bor i ”Norrland” ska ha samma rättigheter som alla andra svenska medborgare. Hon såg då, precis som nu, en centraliseringsiver  och en hunger efter de ”norrländska” naturresurserna. Hon såg då, som nu, en orättvis betraktelse av vår landsända. En betraktelse där man ställde det moderna samhället i kontrast mot det exotiska men outvecklade ”Norrland”. Ett ”Norrland” vars slumrande miljoner skulle bygga välfärdsstaten Sverige.

Jack Hildén och jag lever i olika verkligheter. I praktiken i olika samhällen. Han beskriver sin vistelse i Missenträsk som något utomjordiskt, en plats utanför det normativa. En plats som är frikopplad från den plats där ”allt händer”. Det Hildén lyckas med är att fortsätta bekräfta den nidbild som skapats av ”Norrland” i majoritetssamhället. Likt en antropolog från det tidiga 1900-talet ger han sig ut från civilisationen för att studera det ”primitiva samhället” och han ser det han vill se.

Det man saknar i Hildéns skildring, precis som i min skildring av ”Fjollträsk”, är mångfalden, nyanserna och det som finns utanför ens förförståelse. Man ser inte den tillit, öppenhet och hjälpsamhet som fortfarande finns i stora delar av de små och stora samhällena i ”Norrland”. Den tillit som gör att man tar emot okända människor med glädje och inte med baktanke och misstänksamhet. Man ser inte den fantastiska kulturhistoria som finns, den rikedom av människor som lever här eller djupet bortom renar, vinter, norrsken och filmen ”Jägarna”.

Hildéns text är ett problem då det fortsätter att förstärka en bild och berättelse om ”Norrland” som funnits ända sedan 1600-tal. Det handlar om maktens bild, majoritetssamhällets syn på vår landsända, inte vår bild, inte ”norrlänningarnas” egen. Det handlar om en förstärkning av en bild som motverkar en annan utveckling av samhället i vår del av Sverige.

Jag vill inte förminska andra gruppers kamper. Jag delar det intersektionella tankesättet och ser mig som en normkritisk person. Det jag däremot fascineras över är att det fortfarande är lika okej att fortsätta den här typen av okritiskt och fördomsfulla tänkande och tyckande om ”Norrland”. Det är dags att den normkritiska debatten nu på allvar även börjar omfatta det skeva maktförhållandet mellan stad och land i allmänhet och mellan stat och ”Norrland” i synnerhet.

Slutligen kan jag tipsa Jack Hildén om att titta på filmen nedan, producerad av SVT 1971. Lyssna på Elsa Nordendahl från jämtländska Underåker (Jämtland = landskap och län i ”Norrland”) berätta om hennes upplevelser av den koloniala politiken och hur det ”norrländska” samhället hamnade i kläm. Kanske du bättre kan förstå varför du hamnade så jäkla fel i debatten.

Nils Harnesk, socialdemokrat och ”norrlänning”.

Annonser

4 thoughts on “Missanpassad i Fjollträsk

  1. Jäkla bra skrivet! Får jag dela dina inlägg på Facebook-sidan ”Norrland-ett eget land”? Norrland är missuppfattat och alltför stort för att ex. Stockholm ens kan förstå vidden av våra vidder 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s