Vår tids daglönare behöver facket

SMS-anställning. Nollavtal. Provjobb utan lön. Visstidsanställning. Allt fler får finna sig i att jobba i otrygga anställningsformer. De flesta är unga och kvinnor. I en rapport framtagen av LO och SCB konstateras att 15 % av Sveriges löntagare befinner sig i otrygga anställningar. En vardag där betald semester är en ouppnåelig dröm, där vardagen är svår att få att gå ihop ekonomiskt och där framtidstro och förmågan att forma sin egen framtid är obefintlig. Detta är vår tids daglönare.

Hade det inte varit för begreppet SMS-anställningar så hade beskrivningen ovan kunnat hämtas från 1920-talet och beskrivningen av det rättslösa arbetsliv som vanligt folk, vanliga arbetstagare, tvingades leva med då. En tid då arbetstagare fick stå med mössan i hand inför brukspatron, en förman eller chef och hoppas på att bli utpekad i massan av arbetslösa för att göra ett dagsverke.

I Sveriges Radios programserie Kluvet land beskrivs vår tids daglönare. Elin som jobbade på s.k. nollavtal, dvs. avtal utan garanterad arbetstid som var nära att bli utbränd redan i 20-årsåldern på grund av oro och stress över jobb, inkomst och framtid. Eller 20-åriga Mathias som erbjöds ett arbete utan lön, s.k. provjobb utan lön. De är inte ensamma, tusentals unga får finna sig i ett arbetsliv som löper vid sidan av den normerande fasta anställningen. Det här riskerar att skapa ett A- och ett B-lag på svenska arbetsmarknaden där de som får spela med B-laget exkluderas från trygghetssystem och oförmåga att planera sin vardag och framtid.

Arbetsgivarna brukar betona att otrygga anställningar är en språngbräda till en fast anställning. Forskare har däremot visat att detta är långt ifrån sanningen. I jämförelse med Danmark och Norge intar Sverige jumboplatsen. För det första har Danmark och Norge en lägre andel av arbetskraften i otrygga anställningar och dessutom en högre andel i denna grupp som går vidare till fast anställning. Under ett år hade 55 procent av de visstidsanställda i Norge fått fast jobb, i Danmark var motsvarande andel 44 procent och i Sverige 34 procent.

Såhär säger en av forskarna, Tomas Berglund, docent i sociologi vid Göteborgs universitet:

– Visstid fungerar för vissa grupper, kanske inte som språngbräda men som trappsteg mot en tillsvidareanställning. Men för andra grupper, till exempel lågutbildade, innebär tidsbegränsade anställningar att man fastnar.

Framförallt är tiden som många spenderar i visstidsanställningar ett problem enligt Tomas Berglund.

– De som är runt 20 år i dag kommer gå länge i osäkra anställningar. Det finns risker att det får skador för en hel generation. Studier visar att otrygghet leder till ohälsa. Man får vänta längre på ekonomisk trygghet och bildar familj senare. Det kan också leda till minskat förtroende för politiker vilket riskerar att föda mer extremistiska åskådningar. Ungas otrygga situation är ett väldigt stort problem.

Elin Karlssons vardag som den beskrivs av henne själv i Kluvet land är hemsk. Att från dag till dag oroa sig för om man kommer att kunna klara av att betala räkningarna, att inte veta vilken butik man kommer att jobba i, inte veta vilka kollegor man kommer att jobba med, hur arbetsdagen kommer att se ut… Hon fick lägga om hela sin livsstil, kunde aldrig planera något i sitt privatliv då hon inte visste om och när hon fick arbete. Man krymper som människa säger hon själv.

Hennes dag brukar börja med att stiga upp och titta på mobilen. Sen snabbt in i duschen så att hon är klar till kl. 7, sen har hon mobilen till hands hela tiden och väntar. Om ett SMS kommer har hon nämligen bara 15 sekunder på sig att svara, annars går jobbet till någon annan. Fönstret för att få ett jobb är mellan 7-10 vilket gör det svårt att planera sin dag och omöjligt att planera sin framtid. Att flytta hemifrån eller bilda familj blir för många en ouppnåelig dröm. För barn i familjer där föräldrarna har otrygga anställningar blir vardagen också otrygg, i Kluvet land berättar en ombudsman på fackförbundet Handels om hur föräldrar tvingas rycka upp sina barn, klä på dem och sen sitta och vänta i hallen på att kanske få ett jobb och då stressa iväg till förskolan med barnen.

Utvecklingen mot en otryggare arbetsmarknad är inte unik för Sverige utan följer ett mönster i många Europeiska länder där framför allt högerregeringar går näringslivet till mötes med uppluckrad arbetsrätt och sämre arbetsvillkor. Arbetsgivarna strävar genom detta att skapa en stor låglöneklass i samhället som är beredd att ta vilka jobb som helst till vilka villkor som helst. En arbetsgivarnas marknad.

I Finland har detta lett till att finska Metall-facket har startat ett upprop för att förbjuda nollavtal och införa en lagstadgad lägsta arbetstid om 18 timmar i veckan då detta är gränsen för att kunna kvalificera sig till a-kassa i Finland. Man är på god väg att nå de 50 000 underskrifter som krävs för att finska riksdagen ska ta upp det till behandling. Nina Wessberg, ombudsman på finska Metall, kommenterar situationen i Finland på detta sätt:

– I praktiken kan arbetsgivarna anställa tusen arbetstagare på nollavtal. Sedan plockar de in sådana arbetstagare som aldrig är sjuka eller ställer några krav. Nollavtal innebär att du blir anställd och sedan kanske arbetsgivaren ringer om två veckor och ber dig hoppa in och jobba några dagar. Det betyder att du hela tiden ska vara tillgänglig – du kan inte planera din vardag, och heller inte ta emot något annat jobb. Det är heller inte så att ”nollavtal gäller främst studerande” – 55 procent meddelar att det här är deras arbete.

Även i Storbritannien blir nollavtal och otrygga anställningar vanligare och ett allt större problem. Bland annat har brittiska kungahuset anställt 350 personer som utställningsvärdar och försäljare på nollavtal. Arbetsgivarnas krav på ökad flexibilitet och sänkta kostnader sker på bekostnad av löntagarnas trygghet och villkor:

För arbetsgivarna innebär det full flexibilitet. Dessutom går det med denna avtalskonstruktion att undvika att betala sjukersättning. För den anställde innebär dock avtalet flera nackdelar. Trots att den som skrivit under inte är garanterad arbete förbinder sig denne att inte jobba för någon annan arbetsgivare.

Om uppluckrad lagstiftning och försämrade arbetsvillkor skulle leda till lägre arbetslöshet skulle vi ha sett det under de åtta åren med med en borgerlig regering. Det är helt enkelt inte sant utan det är argument som arbetsgivarna använder för att sänka kostnaderna för arbetskraften och därigenom öka vinstmarginalerna eller helt enkelt bara spara pengar.

Vad vill de som befinner sig i otrygga anställningar då? I LO:s rapport svarar 80 % av dem som befinner sig i otrygga anställningsformer att de vill ha en fast tjänst och att man alltså inte vill ha den ”flexibilitet” som arbetsgivarna vill påtvinga dem. Åtta av tio vill alltså, precis som oss andra som har en tillsvidaretjänst, ha möjlighet att planera sitt liv och sin framtid.

Vid socialdemokraternas kongress i Västerås i år beslutade partiet att lagen om anställningsskydd ska ses över i syfte att stärka lagstiftningen som Alliansen kraftigt försvagade efter tillträdet 2006. Den rödgröna regeringen har dessutom lovat att avskaffa eller kraftig begränsa användningen av allmän visstidsanställning. Det känns bra och hoppingivande

Samtidigt har det skett en mobilisering av arbetsgivarsidan och deras intressepartier. Lagom till Almedalsveckan gick arbetsgivarorganisationen Visita ut med kampanjen ”Utan visstid stannar Sverige”. En slogan som Martin Klepke menar står ”för sämre anställningsskydd, större osäkerhet och i förlängningen lägre löner”. Parallellt med detta går Kristdemokraterna ut med att de vill försvaga lagen om anställningsskydd ytterligare trots att den redan nu är kraftigt urholkad sedan den förra högerregeringen. Retoriken man använder? Det ska bli mindre ”riskfyllt” att anställa och mer ”flexibelt” att ställa om.

För ett parti som säger sig värna familjens värde och barn och ungas uppväxtvillkor är det intressant att man för fram en politik som skulle kraftigt försämra familjers livssituation och utsätta barn och unga för allt fler föräldrar med nollavtal och SMS-anställningar.

Vad arbetsgivarna och Kristdemokraterna egentligen säger är att man vill flytta över ”risker” och osäkerhet på den enskilde löntagaren medan vinsterna behålls av företagaren. Det handlar om att individualisera strukturella misslyckanden och överföra frukten av ett väl utfört arbete till den enskilde företagsägaren. Ytterst handlar det om att ge mer makt till arbetsgivarna på bekostnad av facken och arbetstagarna.

Många som befinner sig inom otrygga anställningsformer vågar inte heller ställa krav eller hävda sina rättigheter då de vet att det finns andra som är beredda att ta deras jobb till samma dåliga villkor och då det finns en rädsla för att om man som enskild börjar ställa krav så kanske arbetsgivaren slutar höra av sig. En rädsla för att bli svartlistad. Många unga känner inte heller till sina rättigheter och är inte heller fackligt anslutna.

I det läget vi befinner oss idag blir facklig anslutning än viktigare än vad det någonsin varit. Kraften sitter i att vi organiserar oss. Ju fler vi är som är organiserade desto starkare är vi också i relation till arbetsgivarna. Men facket är så mycket mer än bara organisation, det är också där man som enskild löntagare har möjlighet att lära sig sina rättigheter på arbetsmarknaden och hur man ska kunna driva frågor gentemot sin arbetsgivare. Facklig anslutning och engagemang ger oss arbetstagare kunskapen och verktygen att påverka vår arbetssituation.

Bildning och kunskap är lika aktuellt idag som i den tidiga arbetarrörelsen. Östen Bohlin var folkskollärare i Luleå för lite drygt 100 år sedan. Han var drivande kraft bakom den studiecirkelverksamhet som startades upp 1908 i Luleå och som sedan kom att bli ABF Luleå. Vid en konferens för arbetarrörelsens organisationer i Luleå Folkets hus i december 1919 konstaterade han följande om vikten av bildning för arbetstagare:

– I allmänhet är det väl så att okunskap medför likgiltighet och passivitet, egenskaper vilka alltid varit arbetstagarnas värsta fiender, inte minst därför att de egenskaperna skapar en arbetarmassa som lätt bli kastboll för alla slags stämningar… Genom ett organiserat och intensivt studiearbete ska vi skaffa oss verktyg i vår kamp för att göra oss fullt dugliga att överta samhällets funktioner.

Kunskap om arbetsrätt, kollektivavtal, lönebildning och facklig organisation är en grundförutsättning för att vi som arbetstagare inte ska hamna i händerna på arbetsgivarna eller kidnappas av populister och extrema politiska rörelser.

Det högern tillsammans med arbetsgivarna strävar efter är ett systemskifte på svensk arbetsmarknad. Ett skifte som skulle innebära en kraftigt försvagad arbetsrätt och anställningsskydd, nedpressade löner och en okunnig massa av arbetstagare.

I vägen för detta systemskifte står fackföreningarna, arbetarrörelsen och folkbildningen. Anslut dig till facket!

Nils Harnesk, (S).

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s