Varför driver Saco partipolitiskt färgade frågor?

Saco består av 22 medlemsförbund och mer än 650 000 medlemmar. Vi är allt från lärare, museitjänstemän, jurister och civilekonomer till läkare och farmaceuter. Det som förenar oss är vår högskole- och universitetsutbildning. I övrigt ser våra villkor väldigt olika ut. Det är svårt att villkorsmässigt jämföra en nyexad arkeologs möjligheter och villkor på arbetsmarknaden med den av hos en nyexad läkare. Jag lägger inga värderingar i det men i det första fallet väntar en arbetsmarknad med hård konkurrens, låga löner och otrygga anställningar medan det motsatta gäller för läkare. Det är verkligheten.

Därför är det inte så konstigt att det ibland blir strid kring vilka frågor Saco bör opinionsbilda kring. Jag kan själv dra mig till minnes en sådan uppenbar stridsfråga när jag som ordförande för mitt fackförbund DIK:s studentsektion deltog vid ett av Saco studentråds möten. Studentrådet är Saco i miniatyr där samtliga förbunds studentorganisationer är representerade. Vid mötet behandlades en förfrågan från arbetsgivarorganisationen Almega. Frågan som ställdes var ifall Saco var intresserade av att delta i en skattepolitiskt turné. Almega skulle stå för alla kostnader för studentrådet, enda kravet var att vi skulle acceptera och ställa oss bakom en sänkning av marginalskatt och i synnerhet avskaffandet av värnskatten.

För mig är det självklart med ett progressivt skattesystem, det vill säga att man betalar skatt efter bärkraft och inkomst. Det är det systemet vi har i Sverige även om det försvagats genom t.ex. skattesänkningar, höjning av brytpunkt för statlig inkomstskatt och avskaffandet av arvsskatten.

Syftet med skattesystemet är att vi tillsammans frigör resurser för en stark välfärd och samhällsservice som ges efter behov och inte plånbok, det är ett omfördelande och kompenserande system.

När man angriper marginalskatt och i synnerhet värnskatten sänder det en tydlig signal om att man inte vill se ett sådant skattesystem och inte heller ett sådant samhälle.

Det är inte heller så att det här är en stor fråga för det stora flertalet av Sacos medlemsförbund och dess respektive medlemmar. Ser man till värnskatten så är det en statlig skatt på 5% som endast tas ut på inkomster som uppgår till över 52 000 kr i månaden. Går man in i Sacos lönesök (lönestatistik som omfattar merparten av medlemsförbunden inom Saco) och tittar på medianlönen ser man att ingen av professionerna inom Saco når upp till denna gräns. Man måste gå upp till de 10% av löntagarna som tjänar mest inom Saco för att det ska bli mer regel än undantag att man går över gränsen för att omfattas av värnskatten. Det motsvarar bara 6500 medlemmar.

Faktum är att statlig inkomstskatt är inaktuell för de allra flesta inom Saco, den nedre gränsen löper vid inkomster på 36 900. Bara 10 av 43 professioner listade i Lönesök har en medianlön som går över den nedre gränsen för statlig inkomstskatt.

Det var det här som rev upp en stor debatt på Saco studentråd när Almegas förfrågan lades fram för diskussion. Läkare, farmaceuter och civilingenjörer tyckte det var ett bra förslag, medan vi humanister, lärare och samhällsvetare tyckte förslaget var irrelevant. En farmaceut uttryckte det som så att ”varför ska jag dela med mig av min surt förvärvade pengar”. Det handlade alltså om synen på skattesystemet och relevans i vardagen.

Det var uppenbart att studentrådet inte skulle kunna komma till konsensus eller ens ett tryggande majoritetsbeslut, därför släpptes frågan och vi tackade nej till att delta i Almegas skattepolitiska turné. Men frågan illustrerar en skarp gränsdragning och tydlig intressekonflikt inom Saco.

Saco är en partipolitiskt obunden centralorganisation och ska verka för att driva akademikers intressen. Därför är det kontroversiellt när man driver skattepolitiska frågor, som att sänka marginalskatten och avskaffa värnskatten. Att avskaffa värnskatten är nämligen en partipolitiskt och ideologiskt färgad fråga. Den drivs av Almega, Svenskt näringsliv och flertalet partier inom det borgerliga lägret och har anammats av Saco.

Detta trots att endast en liten minoritet av Sacos medlemmar omfattas av den.

Saco säger sig driva frågan för att det ska ”löna sig att utbilda sig”. Det och att det ska löna sig att ”ta ansvar”, läs bli chef och få hög lön. Men är det legitimt att påstå att hög marginalskatt och värnskatt straffar en majoritet av Sacos medlemmar och avskräcker från utbildning? Nej. Som jag visat tidigare så är det ytterst få av Sacos medlemmar som påverkas av statlig inkomstskatt och värnskatt.

Jag tycker att detta är en kontroversiell fråga att driva för Saco och att man bör fundera både en och två gånger över vilka problem detta kan ställa till för organisationen, enskilda medlemsförbund inom Saco har även vid tidigare utspel kring skatterna gått ut och klargjort att de inte ställer sig bakom dem. Risken är annars att detta skapar en spricka inom Saco och i förlängningen försvagar centralorganisationen.

Om man från Saco menar allvar med viljan att locka fler att välja att studera vid högskola och universitet skulle jag istället vilja att man tar strid för att utbildningar byggs ut, att forskarutbildning och forskarkarriär görs mer attraktiv och att kämpa för ett arbetsliv med bättre och modernare anställningsvillkor. Då lägger man pengarna på dem vars utbildningsväg man vill påverka, inte på ett fåtal redan framgångsrika medlemmar som fick sin utbildning för flera decennier sedan.

Detta kräver däremot mer, inte mindre, pengar i statsbudgeten.

Nils Harnesk, fackligt aktiv i ett Saco-förbund och fritidspolitiker för S.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s