Enade vi stå…

…söndrade vi falla. Det är nåt att bära med sig efter den senaste tidens angrepp på Kommunal. Kritiken mot förbundsstyrelsen är mer än befogad. Man har inte förvaltat det förtroende man har fått av medlemmarna. Däremot har granskningen av Kommunal följts upp av angrepp på angrepp på fackföreningsrörelsen. Framför allt från högern. Uppmaningar att lämna facket och kritik av LO:s koppling till Socialdemokratin.

Det är när det blåser som hårdast som man måste våga stå fast i sin övertygelse. En förbundsstyrelse är inte sitt fackförbund, ett fackförbund är sina medlemmar. En förbundsstyrelse kan avsättas men då måste man också vara medlem och utöva det demokratiska inflytande som det medlemskapet också ger.

Vi som löntagare måste lyfta blicken. Det samhälle som vi vant oss vid men som monterats ned i allt snabbare takt skapades av löntagare. Det skapades för att löntagarna insåg att för att kunna erövra rösträtt, en trygg arbetsmiljö och löner att leva på så var man tvungen att organisera sig. Man organiserade sig i fackförbund, man insåg att arbetsgivarna var alldeles för starka för att enskilda löntagare skulle kunna stå emot deras krav på sänkta löner, otrygghet och arbetslöshet.

Man insåg också att man var tvungen att organisera sig politiskt för att arbetsgivarna hade sina intressen representerade i Sveriges riksdag i högerpartierna. Därför samlade sig en majoritet av fackförbunden för att grunda det socialdemokratiska partiet. Det blev den politiska förlängningen av arbetarrörelsen.

Allt detta föddes en tid då vi fortfarande var långt ifrån 40 timmars arbetsvecka och fortfarande jobbade på lördagar. I en tid då politisk medvetenhet och kritiskt tänkande väcktes utanför skolor och på arbetsplatser. Då självbildning och folkbildning var norm och skolor och universitet var stängda för arbetare. I en tid då detta ideella engagemang för rösträtt och ett drägligt liv kunde leda till fängelse, allra minst böter.

Det samhälle vi har vant oss vid är inte självklart. Det tog årtionden av organiserad kamp inom arbetarrörelsen, fackligt, politiskt och kulturellt, för att vi skulle erövra rösträtten, få till stånd en öppen och jämlik skola för alla barn, öppna upp universiteten för arbetarbarn, höjda löner, en beskattning som inkluderade de rikaste i samhället, för att sänka arbetstiden till 40 timmar, införa allmän pension, allmän sjukvård, föräldraförsäkring, semester, ökad jämställdhet och lagstiftning om arbetsmiljö och anställningstrygghet.

Det var en enorm ansträngning, en kamp som har förts av mina föräldrar och mina far- och morföräldrar och stora delar av alla andra svenskars äldre generationer. Det var arbetarrörelsen som bar denna kamp, en övertygelse om att vi tillsammans, löntagare emellan, skulle kunna skapa ett bättre samhälle.

Med det sagt så är jag självklart besviken och förbannad på Kommunals förbundsstyrelse. Deras agerande är oförlåtligt och det kommer att ta tid att reparera förtroendet. Däremot ska inte deras agerande få skada fackförbundet, d.v.s. medlemmarna i Kommunal. Eller för den delen skada fackföreningsrörelsen i stort.

Det är nämligen precis det arbetsgivarna vill. En försvagad fackföreningsrörelse i Sverige ger bara mer utrymme för arbetsgivarna inom Svenskt Näringsliv att genomföra och rulla tillbaka de reformer som vi löntagare fått kämpa under mer än ett sekel för att uppnå.

För vem tjänar på lägre löner? Försämrad sjukförsäkring? Lägre skatter? Försämrad pension? Ja, inte är det löntagarna och den skattefinansierad välfärden i varje fall. Sämre villkor och lägre skatter leder till högre vinstmarginaler i näringslivet. Det är det allt handlar om. Visst har vi vanliga löntagare också fått ta del av skattesänkningarna som borgarna genomförde, men de som tjänat mest på dem är de som redan tjänar mest i samhället.

Vi andra har sedan fått betala de hundralapparna vi fått i skattesänkningar till privata sjukförsäkringar, privata apotek, privatiserad infrastruktur och andra prishöjningar. Det är klart att 140 miljarder i skattesänkningar märks nånstans.

Så organisera er istället. Kräv en moralisk kod för förbundsstyrelsen i Kommunal, kräv en reglering av arvoden, kräv ansvar. Men lämna inte facket, det är det sämsta man som enskild arbetstagare kan göra. Det försvagar ens egen personliga situation på arbetsmarknaden och kollektivets.

Engagera er, utöva ert demokratiska inflytande och tänk på att de som byggde upp vårt välfärdssamhälle, de som gick före oss, hade betydligt mindre fritid att engagera sig på. Deras kamp har gett oss bättre möjlighet att skapa det samhälle vi själva vill se men då måste vi också prioritera det istället för annat tidsfördriv.

Här är ett annat inlägg jag bidragit med i debatten.

Nils Harnesk, (S).

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s