Skolsegregation, skolval och Framtidens skola

Förra helgen fick vi läsa att föräldrar i Svartöstaden väljer bort Örnässkolan. Föräldrar till ett 30-40-tal elever har valt att flytta sina barn till andra skolor. Hälften har flyttats till en annan kommunal skola, Östra skolan, en handfull har hamnat på Montessori på Bergviken och resten till Nya läroverket på Bergnäset. Jag har förståelse för att flytten av eleverna från Svartöstadsskolan till Örnässkolan leder till en oro hos föräldrarna om hur det ska bli. Däremot förstår jag inte argumentationen som framkommit i media om varför man väljer andra skolor.

Friskolereformen, skattefinansierade och vinstdrivande privatskolor, infördes av Carl Bildts moderatregering för mer än 20 år sedan. Det var insteget för marknadskrafterna på skolområdet. Det går att lägga in diverse politiska värderingar från både höger och vänster om skolvalet i oändlighet.

Det man konstatera däremot är att sedan dess har Sverige blivit unikt i världen med att tillåta vinstdrivande bolag inom skattefinansierad skola. Länge hade vi i sällskap med Chile men landets regering och parlament har nu beslutat, efter hårt opinionstryck från befolkningen, att förbjuda skattefinansierade privatskolor att vara vinstdrivande, man har tagit bort deras möjlighet att handplocka elever och man har också infört krav på att alla pengar måste återinvesteras i skolan.

Såhär uttrycker sig en av skaparna bakom reformen, professor Jose Weinstein:

– Jag tror man ska särskilja vinstfrågan från friskolefrågan. Vi vill fortsätta uppmuntra friskolor eftersom de kan drivas av personer med pedagogiska visioner.

– Men vi anser inte att vinster och marknadskrafter hör hemma i skolvärlden. Om man tillåter marknadskrafter så får man också de avarter som kan följa med det. Vi vill ha en mer jämlik och socialt inkluderande skola, därför har det här beslutet tagits. Varför ska privata ägare tillåtas göra vinster med skattemedel? Det är ju pengar som tillhör alla chilenska medborgare.

I Sverige fortsätter avarterna. Här kan vi konstatera att ägarkoncentrationen till stora riskkapitalbolag blivit allt större och att syftet, som högern uttryckte det när reformen lanserades, att tillåta personal eller småföretag med en unik pedagogisk idé få komplettera den kommunala skolan, har blivit ett undantag.

Det är viktigt att understryka att sedan friskolereformen infördes 1992 så har skolsegregationen ökat allt mer.

I en studie från Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering (IFAU) från förra året med titeln Skolsegregation och skolval konstaterar man att i kommuner där skolvalet har ökat i användning har också skolsegregationen ökat markant. Skolvalet är alltså en starkt bidragande faktor till ökad segregation. Den största faktorn till den ökade skolsegregationen är däremot boendesegregation.

I kommuner där dessa två ökar parallellt ser man också att klassklyftorna växer som snabbast mellan områden och skolor. Mellan människor.

I vilket område vi bor, kan välja att bo i eller växer upp i spelar alltså stor roll för de ökade klyftorna i skolan och våra chanser i livet. Skolvalet fungerar som en förstärkare av detta om det används. Att välja skola är betydligt vanligare i familjer som har det gott ställt med hög utbildning och högt kulturellt kapital än i familjer med tuffare förhållanden, låg utbildning och lågt kulturellt kapital.

Sen har det ju visat sig att skattefinansierade privatskolor här i Sverige, precis som det var i Chile tidigare, sorterar bland de sökande, man vill ju ha elever från socioekonomiskt starka hem, som kan få bra stöd hemifrån, som lätt kan navigera sig igenom undervisningen till lägsta möjliga kostnad.

Elever med behov av extra stöd för att de inte kan få den hjälpen hemma, elever med utländsk härkomst som har svårt med språket, elever som kanske har dyslexi, elever med en funktionsvariation eller elever med en neuropsykiatrisk diagnos…ja, listan kan göras lång, men denna typ av elever blir ofta bortsorterade av skattefinansierade privatskolor på grund av att man ser dem som ekonomiska belastningar.

Enligt studien är det föräldrar med god socioekonomisk ställning som söker sig bort från den lokala offentliga skolan. Skulle man jämföra exempelvis Örnäset och Svartöstaden skulle föräldrarna i Svartöstaden vara mer benägna att använda sig av skolvalet än de på Örnäset. Medelinkomsten i Svartöstaden är högre, ohälsotalen avsevärt lägre och andelen med eftergymnasial utbildning mycket högre. Samma förhållanden gäller om man jämför Kyrkbyn och Södra Sunderbyn med Stadsön, Tuna eller Hertsön.

Det här är viktigt att förstå för att kunna förstå orsakerna till skolsegregationen.

Vi lever med skolvalet och skattefinansierade och vinstdrivande privatskolor. Vår regering har tillsatt en utredning om hur vi kan stoppa kommersialiseringen av den svenska skolan. Fram till dess att den konkretiserats i politiska åtgärder är vi kommuner utlämnade till effekterna av skolvalet.

Det innebär däremot inte att vi kan strunta i lagkravet om att alla elever har rätt till en likvärdig utbildning.

Vi kan inte som kommun avsvära oss ansvaret för att utbildningen ska hålla en hög kvalitet oavsett var man bor och oavsett sociala och ekonomiska hemförhållanden. Vi kan inte heller ignorera kravet om att utbildningen ska kompensera för elevers olika bakgrund och förutsättningar.

För att skolan ska fortsätta vara en sammanhållande kraft i ett demokratiskt och öppet samhälle är det värdefullt att skolan verkligen utgör en mötesplats för elever med olika bakgrund och förutsättningar.

Det är socialdemokratisk politik. Det var den skolpolitiken som lyfte Sverige till den kunskapsnation det är idag. Att vi kom bort ifrån det diskriminerande klassamhälle där fattiga men begåvade löntagare inte kom till sin fulla potential på grund av att skolan inte var likvärdig för alla, inte kompenserade för att man kom från hem där föräldrarna inte hade studievana eller medel att betala för en god utbildning.

Det är precis det ansvaret som Luleå kommun tar med beslutet om Framtidens skola. Sen kan vi inte tvinga föräldrar att följa beslutet. Vi lever med skolvalet, det står varje förälder fritt att välja skola i kommunen. Vi kan bara förklara varför det finns ett behov av att göra en förändring av skolstrukturen i kommunen, genomföra den och hoppas på att föräldrarna förstår och inser värdet av en sammanhållen skola.

Därför blir jag smått förvånad och besviken när jag läser att en förälder uttrycker det som att ”Luleå kommun har sett till att det blir så” som svar på varför man väljer att placera sitt barn på en annan skola. Att kommunen genom att ha tagit helhetsansvaret för en likvärdig skola för alla elever så har vi tvingat hen att välja en friskola för sitt barn. Jag måste säga att det känns absurt. Det är också att undvika sitt personliga ansvar.

Med egna val, som skolvalet, så följer också det egna ansvaret. När man använder sig av skolvalet gör man också en prioritering med allas våra gemensamma skattemedel. Det är ju inte så att det bara är föräldern ifråga som betalar för sitt barns skolgång,  för den skolpeng som följer med just den eleven. Nej, det är vi alla tillsammans som betalar den skolpengen via kommunalskatten, inte bara för eleverna i Svartöstaden, Kyrkbyn eller Sunderbyn, utan i hela kommunen.

Sen framställs det som att kommunen inte bara tvingar föräldrarna att välja en annan skola utan att det är dessutom vi som orsakar en ökad segregation! Damned if you do, damned if you don’t. Hur vi än vänder oss och agerar så är det uppenbarligen alltid kommunens fel.

Naturligtvis är det inte så. Vi har som jag lagt fram i mitt förra inlägg här på bloggen om Framtidens skola tydliga argument till förändringarna av skolstrukturen. Det handlar om att uppfylla lagkraven om en likvärdig och utjämnande skola för alla elever, att kunna möta lärarbristen, bli en mer attraktiv arbetsgivare när vi kan erbjuda heltider och kollegialt lärande i högre utsträckning och att samla mer resurser till elevhälsa och specialpedagoger.Förutom att vi genom Framtidens skola vill skapa en bättre skola för alla så tillskjuter vi dessutom extra resurser till de skolor där vi ser att de behövs.

Det handlar om att ta ett helhetsansvar för den kommunala skolan. Det ansvar som vi i fullmäktige har som förtroendevalda. Skolan i Svartöstaden, Kyrkbyn, Sunderbyn eller i något annat område är inte respektive områdes egna skola. Det är allas våra kommunala skattemedel som har fördelats till dessa skolor i en tid då behoven och förutsättningarna såg annorlunda ut. Nu behoven och förutsättningarna ändrats och vi från den politiska majoritetens sida måste rusta skolstrukturen för framtiden.

Som IFAU påvisar i sin rapport här ovan så handlar den ökade skolsegregationen inte om att kommuner ändrar i sin skolstruktur. De ökade klyftorna i skolan har sin orsak i boendesegregation och skolvalet. I översättning, vi bor gärna med människor med liknande inkomst och materiellt välstånd, bakgrund och värderingar som vi själva och genom skolvalet kan vi sätta våra barn i skolor med andra barn med samma bakgrund, erfarenheter och värderingar.

Jag måste också säga att argument som att föräldrarna bara väljer den ”bästa” lösningen för sina barn inte håller. Ser man till exempel till genomsnittlig betygspoäng i matematik, svenska och engelska för årskurs 6 på Örnässkolan och jämför med de skolor som föräldrar istället valt, d.v.s. Montessori, Nya läroverket Bergnäset och Östra skolan blir det intressant. Örnässkolan har ett högre genomsnitt i engelska än de övriga skolorna. I matematik ligger man i nivå med Östra skolan och bara något under NLV Bergnäset och Montessori. I svenska har eleverna på Örnässkolan bättre genomsnittsresultat än alla de övriga tre. Under 2015 var Örnässkolan dessutom en av de skolor i Luleå där eleverna kände att de har störst inflytande enligt en enkätundersökning som genomfördes.

Det går med andra ord inte att dra slutsatsen rakt av att de föräldrar som nu flyttar sina barn har valt den bästa lösningen. De kanske upplever det som den bästa lösningen men jag skulle vilja påstå att det just är en upplevelse än en korrekt bild av verkligheten. Att mycket i deras beslut mer handlar om känslomässiga argument snarare än faktabaserade.

Det är inte heller så att skattefinansierade privatskolor är huvudvalet, hälften av barnen som föräldrarna flyttar har tagits emot av den kommunala skolan Östra skolan.

Jag ifrågasätter också själva argumentationen, eller snarare inkonsekvensen i den. Hur kan man göra ett skolval som innebär att man går emot den argumentation man har haft mot Framtidens skola? Att man handlar i motsats till vad man argumenterar för i debattartiklar, sociala medier, aktioner och folkinitiativ?

Den största klassen på Östra skolan i årskurs 6 kommer till exempel att ha 26 elever efter att ha tagit emot elever från Svartöstaden. 26 elever alltså. Det är att jämföra med en klasstorlek på Örnässkolan, efter flytten från Svartöstaden, på mellan 14-18 elever. Ett högljutt argument har ju just varit spekulationer om att Framtidens skola ska leda till större klasser. Här ratar man alltså en jämförbar klasstorlek som den man har på Svartöstadsskolan till förmån för en jätteklass på Östra skolan.

Flytten av barn till Montessori innebär att man flyttar sina barn till Luleås största skolenhet med närmare 700 elever. Ett av de bärande argumenten som samordningsgruppen fört fram mot Framtidens skola är att man motsätter sig ”stordrift”, d.v.s. skolenheter motsvarande 400-500 elever som Furuparksskolan. Så istället för att välja Örnässkolan, som efter flytten av Svartöstadsskolans elever kommer att ha lite drygt 400 elever, så väljer man istället att sätta sina barn i kommunens största.

En tredje aspekt som framförts är att flytten av elever från Svartöstaden sker för snabbt. Man menar att det är för kort tid från beslut till genomförande för att hinna förbereda och ställa i ordning allt på Örnässkolan för att kunna ta emot eleverna på ett bra sätt. Ändå har den flytten kunnat förberedas av personalen på Örnässkolan bra mycket längre än vad personalen på Östra skolan, Montessori eller NLV på Bergnäset har haft, som nu helt plötsligt får dessa elever i knät.

Genom Framtidens skola tar vi i majoriteten ansvar för en likvärdig skola i hela kommunen och för alla elever. Den debatten måste vi klara av att ta, vi måste kunna förklara och motivera varför vi genomför ett beslut som faktiskt innebär nedläggningar av skolor i vissa bostadsområden.

Då förväntar jag mig att de föräldrar som använder sig av skolvalet också tar sitt ansvar för att man flyttar sina barn till andra skolor. Det är ert val och det ligger på ert ansvar som vuxna. Att skylla på kommunen för att man väljer en annan skola på grund av att vi tar vårt helhetsansvar, ett ansvar som är lagstiftat, håller inte. Lika lite kan man skylla Framtidens skola för att vara orsaken till att segregationen ökar i skolan.

Skolsegregationens orsaker finns i boendesegregation och skolvalet.

Jag kan bara konstatera att skolvalet faktiskt är en demokratisering i den mån att det gör att föräldrar ges makten att välja mellan jämlikhet eller ökad segregation. Som socialdemokrat står valet klart för mig.

Nils Harnesk, (S)

Annonser

5 thoughts on “Skolsegregation, skolval och Framtidens skola

  1. Svartöstadskolan är en mycket bra skola med trygga barn och behörig kompetent personal, en skola som borde lyftas fram, utvecklas och ses som en möjlig resurs. När det gäller Framtidens skola hade jag önskat en bättre dialog mellan skolpersonal och politiker, mellan Luleås medborgare och Luleås förtroendevalda. Jag hade önskat ett bättre underlag och en större lyssnade från er politiker. Jag har uppfattat din raljanta ton gällande Svartöstaden och att du verkar tycka att vårt motstånd är priviligerat tjafs. Att det handlar om att vi inte vill beblanda oss med Örnäset, som att det inte ens kan vara så att många av oss inte tror på idén Framtidens skola, som att det inte kan vara så att ni faktiskt inte lyckats övertyga och motivera oss. Jag är för en likvärdig skola, jag är för integration och jämlikhet men tyvärr har avståndet mellan de som lagt fram och verkställt det här förslaget och de som jobbar inom skolan varit alldeles för stort för att jag ska tro på Framtidens skola.
    Lärare, rektorer och annan skolpersonal kommer naturligtvis rädda situationen men naturligtvis hade Örnässkolan behövts renoverats och verksamheten planerats bättre innan flytten. Och vad är problemet med att ge hela processen ett år? Då hade situationen varit bättre för alla. Verksamheten hade varit klar. Vi hade inte behövt gå runt i ganska trånga lokaler med bänkar i korridorerna och föreställt oss hur det kommer att bli när 80 elever till ska gå där. Vi hade inte behövt, på ett otydligt och pressat sätt, få reda på hur klasserna kanske kan komma att se ut, med gruppindelningar, olika klassrum, grupprum osv. Om ni hade tagit ert ansvar och gett den här sammanslagningen de bästa förutsättningarna hade kanske inte föräldrar i Svartöstan valt andra skolor till sina barn.

    • Hej!

      Det är en sak jag håller med. Att dialogen skulle ha varit bättre. Men för en dialog så krävs det ömsesidig respekt. Det tycker jag har saknats på ett för processen förödande sätt. Det har ända sedan processen tog sin början skrivits mängder med nedsättande kommentarer och konfliktinriktade inlägg riktade mot vårt parti, mot enskilda företrädare och mot kommunen i stort. Min upplevelse är att en hård och konfliktorienterad ton sattes tidigt av medborgare i affekt. Då är det svårt att få till en konstruktiv dialog om hur vi bäst ska strukturera den kommunala skolan. Sen kan vi alltid bli bättre, nu har vi en antagen strategi för medborgardialog. Det fanns det inte när förvaltningen inledde processen. Min poäng är att det är aldrig ens fel att två träter.

      Min uppfattning är att Carina Sammeli och barn- och utbildningsnämnden har gjort ett enormt arbete, man har lyssnat, deltagit vid möten, karnevaler, skrivit artiklar och ställt upp för frågor. Det har också en rad andra politiska företrädare och fullmäktigeledamöter gjort. Anna Widén har också gjort ett enormt arbete, hon är diplomatisk, saklig, lugn och balanserad. Det kan däremot inte sägas om alla i samordningsgruppen eller som på ett eller annat sätt bidragit till en polariserad debatt och i vissa fall personangrepp och andra övertramp. Min uppfattning är att processen har varit demokratisk och lyssnande, problemet har väl snarare varit att vi misslyckats med att förklara problembilden eller att ni som vill bevara era skolor inte velat förstå den. När vi sedan fick förvaltningens förslag på lösning fick vi därför problem.

      Men att påstå att vi inte lyssnat eller att beslutet som är fattat inte är demokratiskt är helt enkelt inte sant. I rapporten ”Åtta skolexempel pålokal demokrati?”, som jag hänvisar till i mitt förra inlägg, lyfter de följande slutsatser kring kommunala folkomröstningar om förändrad skolstruktur:

      – Det är relativt enkelt att samla ihop de 10 % som krävs för att driva igenom en folkomröstning med den politiska minoritetens stöd.

      – Tittar man närmare på vilka som tog initiativ till samt röstade i folkomröstningarna finns det en väldigt tydlig koppling till de områden som berördes mest av de föreslagna reformerna. Det är egenintressen eller åtminstone starkt koncentrerade lokalintressen snarare än en bredare omtanke om kommunens övergripande utveckling som låg bakom mycket av engagemanget.Kraven på direktdemokrati kolliderar med den politiska jämlikheten och helhetsansvaret. Det är de som redan har stora kunskaper och framförallt ett stort politiskt engagemang som deltar och därmed ges möjlighet att förstärka redan existerande politiska ojämlikheter. Det går inte heller att lyfta ut frågan om en eller ett antal enskilda skolor från en bredare kommunal helhet.

      – I de studerade fallen var just medborgarnas engagemang eller snarare brist på engagemang en central fråga. Valdeltagandet var generellt lågt – i genomsnitt 38 procent där det endast i två fall var över 50 procent och en majoritet av fallen var under 30 procent. Röstdeltagandet var avsevärt högre procentuellt sett i de områden där man berördes mest av de föreslagna reformerna.

      – Kommunföreträdarna vittnar om att det är svårt att skapa bra och konstruktiva diskussioner kring förändringar i skolorganisationer och då inte minst skolnedläggningar. De flesta politiska beslutsfattarna i studien bekräftar därmed resultaten från en tidigare studie där kommunföreträdarna påtalade att emotionellt laddade egenintressen i skolnedläggningsfrågor stod i vägen för försöken till en konstruktiv medborgardialog.

      Jag tycker inte att jag varit raljant med mina inlägg. Det är din uppfattning när du läser texten i sånt fall. Jag redogör för mina observationer, saker som inte framkommit eller förbisetts i den argumentation som samordningsgruppen fört fram, hur argumentationen inte hänger ihop när man i ena stunden argumenterar mot stora skolor, påstått stora klasser, längre väg till skolan och att går för snabbt. Men sedan väljer man i nästa andetag andra skolor där klasstorleken blir större, där barnen kommer att få gå i Luleås största skola, där man får skjutsa sina barn över hela stan och skolor där man inte förberett sig överhuvudtaget på att ta emot dessa elever.

      Och visst finns det argument som pekar på att en del anser att Örnässkolan är en sämre skola där man inte vill ha sina barn. Jag säger inte att du eller alla gör det. Men när man hör argument som att föräldrar ”med möjligheter” ser till att välja det ”bästa” alternativet för sina barn. Hur ska man tolka det? Särskilt ihåligt blir det när man jämför kunskapsresultaten mellan skolorna. Hur ska man då tolka att föräldrar väljer en annan skola trots att argumenten om att det handlar om utbildningskvalitet inte håller? När det går emot allt man tidigare under processen argumenterat för? Då är min tolkning åtminstone att det rakt av handlar om en förförståelse om att Örnässkolan är en lågpresterande skola med en miljö där jag inte vill ha mitt barn. Men då får man väl för ärlighetens skull vara tydlig med det.

      Du skriver att du tror på ”en likvärdig skola, jag är för integration och jämlikhet men tyvärr har avståndet mellan de som lagt fram och verkställt det här förslaget och de som jobbar inom skolan varit alldeles för stort för att jag ska tro på Framtidens skola”. Skolsegregationen beror på boendesegregation och skolvalet. Framtidens skola handlar om att bemöta de ökande klyftorna i skolan genom att samla elever till större skolenheter, fler elever i en skolenhet ger mer resurser på plats för alla elever. Det skapar en sammanhållande skola där vi kan erbjuda heltider, fler lärare, specialpedagoger, kollegialt lärande, elevhälsa och där elever med olika bakgrund får möjlighet att tillsammans lyfta varandra och därtill skapa förståelse, integration och brytande av klassklyftor.

      Det Framtidens skola handlar om är att uppfylla lagkraven om en likvärdig skola. Vad är det du inte tror på vad gäller Framtidens skola? Vad tror du att syftet med reformen är annars? Sen kan jag bara konstatera att föräldrar i detta fall äger makten att välja mellan jämlikhet och ökad skolsegregation, det är något som skolvalet ger en möjlighet till men att jag påtalar vad det leder till och vad det innebär är inte raljant. Det är ett konstaterande.

      Jag har skrivit två inlägg om Framtidens skola. Baserat på vad jag hört, sett och reflekterat över i den debatt vi haft. För det har jag nästan blivit dränkt i svar, repliker och argument. Jag har rätt till mina åsikter och mina analyser, precis som du, samordningsgruppen eller alla andra medborgare i kommunen har. Att jag inte håller med dig eller någon annan innebär inte att jag är raljant.

      • Hej,

        Det jag upplever som raljant är på det sätt du vid ett flertalet tillfällen beskrivit Svartöstan. Du säger i en konversation på FB att ” Svartöstaden är väl ett av de mest homogena områdena i Luleå? Ett av de mest segregerade? Få hyresrätter, höga bostadspriser och ett område som kanske är mest utsatt för gentrifiering. Om era barn får gå på Örnäset skulle väl segregationen minska?” Jag tycker att detta är att skjuta över problemet på oss som bor här, att få vårt motstånd att framstå som priviligerat tjafs och att det är de boende i Svartöstan som orsakar allt det du nämner, när det faktiskt är kommunen och S-politiker som sålt ut hyresrätterna som fanns här. Många i Svartöstan har kämpat för att bevara de få hyreslägenheter som finns kvar, just för att det ska finnas möjlighet för olika socioekonomiska grupper att flytta hit. I nuläget ser jag inte hur Svartöstan ska kunna utvecklas på det fina sätt som det står att läsa om i Luleå Vision 2050.” Varje by och stadsdel, det som ligger närmast hem, har ett eget centrum som är en viktig del av att aktiviteten och livfullheten. Där finns inspirerande och trygga uppväxtmiljöer som formar bilden av Luleå för framtidens invånare.” Risken jag ser är, att när skolan stängs, som är den självklara samlingspunkten, kommer barn och familjer som bor i området inte ha samma kontakt och gemenskap som idag. Den trygghet som barnen känner idag kommer försvinna, de trygga barngrupper som gått på Svartöstadskolan för att sen flytta till Örnäset, kommer att försvinna. Det tror jag är ett misstag.
        Jag tror att små barn, i de flesta fall, mår bättre i en mindre skola, och att införa en struktur där småskolorna försvinner tycker jag är fel. Och särskilt fel tycker jag det är att lägga ner en så bra skola som Svartöstadskolan. Jag hade önskat att den togs tillvara som en resurs, att man skulle se över möjligheterna att utveckla den. Ex skulle nyanlända och barn med särskilda behov från Örnäset och Lövskatan kunna komma hit. För miljön skiljer sig väsentligt mellan Svartöstadskolan och Örnäset. Jag lägger inte nån värdering i det, men Svartöstadskolan är liten och Örnäset är större och ligger dessutom tillsammans med högstadiet. Och har man som barn behov av ett mindre sammanhang, och jag tror de flesta barn har det, så försvinner den möjligheten när skolan läggs ned.

        Du skriver om elevantal per klass, att det inte kommer att bli nån skillnad. Men det går inte att jämföra så och jag tycker inte att du som politiker kan lägga ansvar på enskilda föräldrar att de i nuläget väljer en annan skola för sina barn när verkligheten ser ut som den jag beskriver i mitt inlägg ovan. På Svartöstadskolan har eleverna haft ett klassrum, en lärare. Nu blir situationen en helt annan, barnen ska byta grupper, klassrum och lärare och konsekvenserna av detta vet vi inget om.Vi vet alltså fortfarande inte hur den nya verksamheten kommer att se ut, eftersom den inte finns. På Östra, på NLV och de andra skolorna kan man som förälder få en tydlig överblick av skolan, lärarna, pedagogiken mm. Här vet vi inte vad som väntar. Och gällande förberedelsetiden förstår jag inte att du tycker att det är tillräckligt. En ny verksamhet ska formas, lärare ska arbeta ihop sig, undervisningen planeras mm. Samtidigt som skolan stängs. Är ett år orimligt? Skyddsombuden på Svartöstadskolan har dessutom lämnat in en anmälan till Arbetsmiljöverket där de anser tiden för knapp. Jag förstår inte hur du överhuvudtaget kan jämföra sammanslagningen av Örnässkolan och Svartöstadskolan och det arbete som måste läggas ned där med att ett antal elever börjar på Östra, NLV eller någon av de andra skolorna du nämner.

        Angående folkomröstningen tycker jag att det är bra att den möjligheten finns. När partier lägger fram förslag som Framtidens skola efter valet, är det bra att kommunens invånare ändå kan rösta på det de tror på.

        Du undrar varför jag inte tror på Framtidens skola. Här nedan följer några argument.

        1. Lärarbristen

        Argument för förslaget Kommande lärarbrist innebär lärarnas marknad. Viktigt skapa attraktiva tjänster och vara en god arbetsgivare. Små skolenheter försvårar rekrytering och bemanning med bra behöriga lärare i alla ämnen samt möjligheten att kunna erbjuda personal heltidsanställning. Ett stort problem är att lärare måste arbeta på flera skolor.

        Motargument

        ”Att lägga ner mindre skolor och ersätta dessa med färre och större storskolor är inte lösningen för att skapa attraktiva lärartjänster, utan det handlar om att minska lärares arbetsuppgifter så att vi kan fokusera på att vara pedagoger och att höja lärarnas löner så att vi får fler som vill utbilda sig!….. Tvärtom ser vi lärare förslaget som en klar risk för att många, idag anställda, lärare lämnar skolan i Luleå om förslaget blir verklighet.” (161 lärare i Luleå kommun genom Stina Andersson i NSD 20160219)

        I en genomförd enkätundersökning bland berörda lärare på de nedläggningshotade skolorna anger 74% att de, om den föreslagna skolstrukturen genomförs, kommer att lämna yrket eller söka en tjänst inom skolan där Luleå kommun inte är arbetsgivare.

        Lärarna och rektorerna i Luleå kommun har svarat att 80-120 elever är en lämplig storlek för de små skolorna och 250-300 elever för de större. De tycker också att det är önskvärt med en ”variation av mindre och större skolor – stad och på landsbygd”.

        Granskar man Luleå kommuns rekryterings statistik för lärare från 2012 (finns ingen före det) är det ingen större skillnad mellan antalet sökande till större skolor som Örnässkolan, Porsöskolan, Hemängsskolan och de mindre skolorna ute i byarna + Svartöstan, Kyrkbyn och Kläppenskolan.

        Det har inte varit problem med rekrytering av behöriga lärare till de berörda skolorna.

        De flesta lärartjänsterna på de nedläggningshotade skolorna är heltidstjänster eller frivilliga deltidstjänster. Det går att lösa problemet med ofrivilliga deltidstjänster på andra sätt (tex genom gemensamma skolområden).

        ”Alldeles oavsett storlek på skola så kommer man att ha problem med att hitta den kompetens och behörighet man söker ”. (Skolverket Henrik Fredriksson Upplysningstjänsten mars 2016, apropå lärarbristen i Sverige framöver)

        Forskning (Falch & Ström) visar att lärartjänsterna på medelstora skolor, 80-400 elever, är de mest attraktiva. (Se Arne Nykänens granskning av forskningsunderlaget i Framtidens skola).

        Målbilden för framtidens skola togs vid fullmäktigemötet I det underlag för beslut som presenterades för våra folkvalda i kommunfullmäktige 2015-06-15 redovisades bland annat att 700 lärare skulle gå i pension under den närmaste 10 årsperioden. Detta visade sig senare vara helt felaktigt. Den verkliga siffran var 240 lärare.

        Att lärare arbetar på flera skolor är inte ett stort problem. I enkätundersökningen bland lärarna i de nedläggningshotade skolorna med en svarsfrekvens på 81% svarar 96% av lärarna att de arbetar endast på en skola. Endast 4% har mer än en skola som arbetsplats.

        2.
        Kollegial samverkan

        Argument för förslaget Små skolenheter försvårar kollegial samverkan

        Motargument

        Möjlighet till kollegial samverkan handlar i första hand inte om stora enheter och att därigenom ha fler kollegor. Det handlar istället om att ha tid för samverkan. Lärarna anser att kollegial samverkan handlar om att lära av varandra och att tillsammans nå längre i sin yrkesutövning. Detta kan genomföras både på mindre och större skolor, över enheter och över olika stadier. Kollegial samverkan handlar inte om att lärare ska kunna täcka upp för varandra, vilket man kan tolka i texten i underlaget för Framtidens skola. Denna syn på kollegial samverkan skapar stress och dålig arbetsmiljö för lärarna, vilket i sin tur påverkar elevernas utbildning negativt.
        Kollegial samverkan och erfarenhetsutbyte för både lärarens och elevens bästa kan underlättas utan att slå ihop skolor genom att organisera annorlunda (att tex i Sunderbyn organisera skolor och förskolor som ett skolområde med möjlighet till en röd tråd från förskolan till år 9).
        Användning av interaktiva medier innebär också ett obegränsat utbyte med kollegor i olika grupper och sammanhang.

        3. Lärmiljö
        Argument för förslaget Stora skolor (ca 300-500 elever) är den bästa lärmiljön för barnen. Alla barn ska få lyckas i skolan. Man behöver samla många elever på samma skola för att kunna ha en närvarande elevhälsa för de elever som behöver mer hjälp i sitt lärande eller av andra anledningar behöver hjälp och stöd

        Motargument Forskning (Leithwood & Jantzi) visar att små skolor (mindre än 200 elever) ger bättre studieresultat än medelstora skolor (400-600 elever). (Se Arne Nykänens granskning av forskningsunderlaget för Framtidens skola)
        Forskningen visar att det är vissa elevgrupper som i högre grad främjas av att läsa vid en mindre skola (Adolfsson, 2014). Det handlar då främst om elever med utländsk bakgrund och elever med lägre socioekonomisk status.
        Hur den nya skolstrukturen påverkar elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar som tex ADHD, ADD och AS har inte behandlats i förslaget Framtidens skola, vilket kritiseras i remissvaret från Attentions föräldragrupp. De befarar försämring om det blir en slimmad personalorganisation. Men också för att stora enheter är sämre för barn med perceptionssvårigheter eftersom en miljö med många syn- och hörselintryck jobbigare än en miljö med färre intryck, en skolgård med många elever är svårare än en skolgård med färre antal elever och ett klassrum med många elever är svårare än ett klassrum med färre elever osv.
        ”Det finns faktiskt barn med speciella behov som inte klarar av skolor med hundratals barn. Barn med funktionsnedsättningar- tex syn, hörsel, neuropsykiatriska- som inte klarar av att ha många lärare och andra vuxna omkring sig. Barn som inte kan tillgodogöra sig sin skolgång för att det blir för många intryck under dagen. Barn som mår bäst i lugna trygga miljöer där alla lärare är kända ansikten samt känner till det unika barnets behov och där kamraterna på skolan också är bekanta ansikten”. (Anna Karlsson i en insändare i NSD 20151015

        4. Specialsalar och matsalar
        Argument för förslaget Specialsalar och matsalar ska finnas på plats på skolan där eleverna går
        Motargument: Eleverna har med befintlig skolstruktur tillgång till matsalar och specialsalar på olika sätt. Det fungerar och går att förbättra utan att lägga ner en rad skolor och förskolor. Detta argument ska inte ha högsta prioritet i en skolomvandling.

        5. Rektorn
        Argument för förslaget. Stora enheter ger bra ledningsorganisation för rektor .

        Motargument

        Detta argument befaras vara den starkaste bidragande orsaken till hela omorganisationen från fler enheter till färre större enheter. Istället för ett barnperspektiv är det mycket som tyder på att förslaget är framtaget ur ett ledarperspektiv, på bekostnad av barnens bästa.

        Sen undrar jag verkligen över lärarnas roll i detta. Eftersom argumenten för Framtidens skolan handlar mycket om att förbättra villkoren för lärarna ställer jag mig frågande till varför deras röster inte hörs i debatten. Var är alla röster som talar för det här förslaget?

        Jag tycker att man ska uppfylla lagkraven på en likvärdig skola och samtidigt behålla små enheter.

        / Linda

      • Fast det är ju helt sant å andra sidan. Svartöstaden är en av de stadsdelarna i Luleå som påverkats mest av så kallad gentrifiering. Den process som innebär att invånare med hög socioekonomisk status flyttar in i stadsdelar som tidigare dominerats av befolkning ur lägre samhällsklasser. Genom renovering av befintliga fastigheter, nybyggnation och andra investeringar uppgraderas området och de nya, mer köpstarka invånarna tränger gradvis undan de ursprungliga.

        Jag menar Svartöstaden av idag är ju inte den kåkstad som lågavlönade arbetare en gång uppförde med sina egna händer. Vilken arbetare kan köpa en villa i Svartöstaden idag? Visst, husen finns kvar men det är ju inte arbetarklass som bor där. Att ett sådant konstaterande uppfattas av dig som att jag ”raljerar” eller förminskar motståndet det får stå för dig, jag kan inte ta ifrån dig din upplevelse av hur du läser mina texter. Min mening är däremot att lyfta fram perspektiv som saknats i debatten.

        Är inte frågorna befogade? Andelen medborgare med utländsk bakgrund är mycket låg än exempelvis i jämförelse med Örnäset eller Hertsön, utbildningsnivån är avsevärt mycket högre i jämförelse med samma områden, likaså medelinkomsten, sjuktalen är lägre osv.

        Anledningen till att jag valt att föra fram denna argumentation är ju för att personer i samordningsgruppen i Svartöstaden ensidigt försökt skylla segregationen på kommunen. Visst bär kommunen ansvar för delar av det, utförsäljningarna av hyresrätter till Akelius var före min tid i politiken och ägde rum under Karl Petersens ledning. Jag är emot utförsäljningar av allmännyttan.

        Men skolsegregationen beror på boendesegregation och användningen av skolvalet. Segregationen i och mellan bostadsområden är mer komplex, där det handlar om fördelningspolitik, skattesystem, pensioner och i grunden vilken människosyn partier och väljare har.

        Det jag vill lyfta fram är att man som medborgare också bär ett ansvar för samhällsutvecklingen. Du säger att ni kämpade för hyresrätterna i Svartöstaden. Men är det allt ni kan göra? Är det bara i hyresrätterna som mindre bemedlade grupper förväntas bo?

        Gentrifieringsprocessen är en mycket större fråga, den processen påbörjades kanske för 20-30 år sen när medelklassen upptäckte den typ av arbetarmiljöer som Svartöstaden, man såg dem som attraktiva och började köpa upp de då billiga fastigheterna. När fastighetspriserna steg så trängdes de ursprunliga invånarna ut. Söder i Stockholm är väl ett klockrent exempel. Är det inte självklart att alla boendeformer ska ha samma status? Att för den delen alla borde ha löner som man kan leva på och köpa sin bostad med? Att bostaden är en rättighet och inte en vara på en marknad.

        För att kunna bemöta en sådan utveckling krävs det att medborgarna tillsammans med politiken strävar efter ett mer jämlikt samhälle. Att man ser till att rösta på de partier som kan åstadkomma detta i riksdagsvalen. När inte vänsterblocket får egen majoritet i riksdagen efter åtta år med högerstyre så skildrar det på nåt sätt att vi inte nått fram. Att jämlikhet och solidaritet inte är nummer ett på dagordningen.

        Men är det verkligen så att ett områdes kontakter och gemenskap hänger på om det finns en skola där eller inte? Jag kan bara ta mitt eget område som inte har någon skola längre, Kallkällan. Det är ett jättefint område med välplanerade innergårdar som skapar möten. Det är många barnfamiljer som bor i hyreshusen som möts på lekplatserna, man har gemensamma odlingar på gårdarna, det anordnas loppisar och andra aktiviteter. Vi har en förskola i området och en ICA-butik men det är inte de som skapar gemenskapen, det är människorna och planeringen av bebyggelsen som skapar det. Det kan ju inte vara så att vi ska primärt ska planera skolstrukturen utifrån att vissa områden knyter sin gemenskap till verksamheten?

        Jag är förvissad om att Svartöstaden kommer att ha kvar sin gemenskap även utan en skola i området.

        När det gäller skolstorleken är grundproblemet för Svartöstaden och andra mindre skolor att de är för små för att skolpengen ska räcka till för att finansiera och möta upp de krav som skollagen ställer. Enda alternativet för att bevara den skolstruktur vi har idag är skattehöjningar, då förlorar vi ändå möjligheten till att öka integrationen och att skapa skolor som faktiskt blir mötesplatser över socioekonomiska gränser.

        Sen ska ju de skolor som eleverna flyttas till ha de små sammanhangen även i de nya skolorna, det kommer ju inte att bli ett gigantiskt utrymme där elever från förskoleklass upp till årskurs 9 blandas om vartannat. Det är självklart att alla elever ska kunna känna sig trygg i de miljöer och sammanhang de kommer till. Det kommer inte att vara exakt som det var på Svartöstadsskolan, det kommer att vara annorlunda men jag tror det blir minst lika bra. Framtidens skola strävar efter en likvärdig skola av hög klass för alla elever i Luleå, det innebär omställningar för en del föräldrar men syftet är ändå att möta de utmaningar vi ser för skolan inom de närmsta tio åren.

        Som jag skrev i ett svar på en kommentar på Facebook så är det du beskriver om upplevelsen av otrygghet vad gäller nuläge och framtid på Örnässkolan ett perspektiv jag har större förståelse för. Jag förstår att föräldrar vill känna en trygghet, att allt ska vara klart och tydligt för hur det blir för ens barn när man börjar där till hösten. Jag har däremot full tilltro till förvaltningen, rektor och våra pedagoger. Om de har gjort bedömningen att det är rimligt att hinna en sådan omorganisation till hösten så litar jag på dem. Det är min önskan också att föräldrarna ska ha den tilliten.

        Mest sannolikt kommer det att bli en folkomröstning, jag är inte emot det, det är jättebra att medborgare kan driva folkinitiativ. Det jag lyfte fram är att det vid en majoritet av folkomröstningar rörande förändringar av skolstrukturen har röstdeltagandet varit under 30% och därmed har legitimiteten varit låg. Det kan inte vara så att en minoritet i de påverkade områdena ska avgöra hur hela kommunens skolstruktur ska se ut. Det är ett trubbigt instrument i ett väldigt komplext beslut som redan kommer att ha verkställts när omröstningen äger rum. Jag kommer personligen att betrakta ett röstdeltagande under 50% som illegitimt, det minsta kravet man kan ställa är att frågan engagerar en majoritet av befolkningen och att det finns en majoritet inom de 50% för ett alternativ.

        Här nedan vill jag bemöta några av dina motargument:

        Det kommer fortfarande att finnas en mångfald av olika skolstorlekar i Luleå kommun även efter verkställandet av Framtidens skola. Variationen i storlek på arbetsplatser kommer alltså att finnas för lärarna även framöver. Sen är det extremt svårt att bemöta insändare där man skriver att man företräder ett anonymt antal lärare. Att man dessutom rakt av bara tar ett antal som är medlemmar i en FB-grupp ser jag inte som trovärdigt. Har man verkligen mandatet att skriva en sådan artikel?

        Vem har genomfört enkätundersökningen som du hänvisar till? Vilka frågor ställdes? Hur många svarade? Kunde man vara anonym i undersökningen? Allt det påverkar resultatet. Vill man få ett visst svar i enkät så får man det också beroende på hur man utformar frågorna, vilka man riktar den till och om man kan vara anonym eller ej.

        Du skriver sen följande:
        ”Lärarna och rektorerna i Luleå kommun har svarat att 80-120 elever är en lämplig storlek för de små skolorna och 250-300 elever för de större. De tycker också att det är önskvärt med en ”variation av mindre och större skolor – stad och på landsbygd”.

        Det är saxat ur en sammanställning av personalens synpunkter. Det är ryckt ur sitt sammanhang och representerar inte vad alla lärare och rektorer anser om skolstorlek. Det är synpunkter som kanske framförts av en lärare eller en grupp med lärare, men inte alla lärare och alla rektorer.

        Jag kan förtydliga det. Med andra citat som ”lärarna och rektorerna i Luleå kommun” säger:

        -Att lämplig storlek för låg och mellanstadiet är 250-300 elever, högstadiet 300-400. Det innebär att med flytten av Svartöstadsskolans elever så blir Örnässkolan med ungefär 420 elever fördelat från förskoleklass upp till årskurs 9 en skola i storlek med ”lärarnas och rektorernas” önskemål.

        -Att det är sårbart med små skolor; lärarkompetens, vikarier, ambulerande lärare, mindre möjligheter till varierade undervisningsgrupper, mindre möjligheter till samverkansvinster.

        -2-parallelliga klasser, 20-22 elever per klass

        -2-parallelliga klasser, ca 15 elever per klass

        -18-25 elever per klass, åldershomogena klasser

        -Minst 6 avdelningar på en förskola

        -Alla ämnen ska finnas på skolan (även praktiska-estetiska)

        Helt plötsligt är argumentationen en helt annan. Det är inte en korrekt argumentation om man bara rycker lös de argument som stöder sin egen tes. Det gör att det inte går att följa upp för en medborgare som inte är insatt i fråga. Det blir en vinklad debatt.

        Sen skriver du såhär:
        ”Forskning (Falch & Ström) visar att lärartjänsterna på medelstora skolor, 80-400 elever, är de mest attraktiva. (Se Arne Nykänens granskning av forskningsunderlaget i Framtidens skola).”

        Återigen är det ett vinklat inlägg. Förvanskat om man ska tala riktigt klarspråk. Går man in och läser vad Falch och Ström faktiskt konstaterat så utläser man följande:
        ”Liknande resultat pekar en förhållandevis ny norsk studie (Falch & Ström, 2005) på. I studien undersöktes vilka faktorer som var viktiga för lärare när de sökte jobb skola. Data från 1992-1993 och 1999-2000 användes och där resultatet visar att skolstorlek är en signifikant faktor bakom lärares beslut att byta skola. Den högsta andelen lärare som byter skola gick att finna på små respektive stora skolor. Författarna till artikeln konstaterar att: ”…the quit probability is equal in school with about 70 and 670 pupils” (p 624). Detta resultat bekräftar i många avseenden Dunathans (1980) tidigare studie som pekar mot att små skolor verkar ha svårare att locka till sig och behålla lärare jämfört med andra skolor. Istället pekar forskningen mot att det verkar som, i enlighet med studien ovan om rekryteringen av rektorers, att medelstora skolor runt 300 verkar vara en attraktiv storlek för lärare.”

        Alltså, små skolor med runt 70-100 elever eller stora skolor med närmare 700 elever verkar ha svårt att locka till sig och behålla lärare. Helt riktigt är att medelstora skolor är de mest attraktiva, men det är från 300 elever och uppåt. Inte från 80 till 400. Så nya Örnässkolan och de övriga skolenheterna kommer att i sammanhanget vara medelstora och attraktiva skolor för lärare. Däremot är skolor som Svartöstaden, Kyrkbyn och Kläppen i sammanhanget inte lika attraktiva.

        Vad gäller kollegial samverkan så innebär de större skolenheterna att tid kan frigöras för samverkan. På små enheter är detta svårt. Där lyfter ”lärarna och rektorer” fram att det behövs en starkare grundbemanning i skolan och en översyn av tid och arbetsbelastning. Fler elever på en skolenhet, att skapa medelstora skolor, gör att vi kan få en starkare grundbemanning och därmed frigöra tid för kollegial samverkan. De ökade resurserna för specialpedagoger, vaktmästare, kuratorer och annan personal som behövs i skolan gör också att lärarna får med tid över till undervisning och kollegial samverkan. Det finns det inte förutsättningar för på vid en liten skola. Jag vill återigen påminna om synpunkten från ”lärarna och rektorerna”:

        – Att det är sårbart med små skolor; lärarkompetens, vikarier, ambulerande lärare, mindre möjligheter till varierade undervisningsgrupper, mindre möjligheter till samverkansvinster.

        Vad gäller lärmiljön, skolstorlek och klasstorlek vill jag lyfta fram det som konstateras i slutrapporten från Framtidens skola:

        ”Om vi utgår från vad som är syftet med skolan, nämligen barns lärande och utveckling, visar Håkanssons & Sundbergs (2012) forskningssammanställning av svensk och internationell forskning nämligen att strukturella faktorer såsom skolstorlek och klasstorlek i mycket liten utsträckning påverkar elevernas skolprestationer. Har storleken då ingen betydelse kan man fråga sig? Ja, det vi vet är att det är vissa elevgrupper som i högre grad främjas av att läsa vid en mindre skola (Adolfsson, 2014). Det handlar då främst om elever med utländsk bakgrund och elever med lägre socioekonomisk status. Vi vet också att få studier slår fast att elevers skolprestationer, särskilt elever i de lägre åldrarna, skulle gynnas av större skolenheter.”

        När Framtidens skola genomförts kommer det att finnas små och medelstora skolor i kommunen. Det kommer alltså att finnas en variation i skolstrukturen att välja mellan. Klasserna kommer att vara små, i riksgenomsnittet eller under. Det kommer alltså att finnas lärmiljöer som passar alla barn.

        Framtidens skola handlar alltså om att skapa en likvärdig skola för alla elever, inte bara några. Skolstrukturen kommer att bli mer attraktiv för lärare samtidigt som den fortsätter att vara varierad sett till skolstorlek och med en bibehållen lärmiljö som passar alla elever.

        Varför inte fler lärare, föräldrar, medborgare uttalar sig positiva handlar nog om debattklimatet. Det här är en fråga som gör att många går i känslomässig affekt så fort man börjar debattera den. Det var något man lyfte fram i studie vid folkomröstningar gällande förändringar av skolstrukturen. Där man konstaterade följande:

        ”Kommunföreträdarna vittnar om att det är svårt att skapa bra och konstruktiva diskussioner kring förändringar i skolorganisationer och då inte minst skolnedläggningar. De flesta politiska beslutsfattarna i studien bekräftar därmed resultaten från en tidigare studie där kommunföreträdarna påtalade att emotionellt laddade egenintressen i skolnedläggningsfrågor stod i vägen för försöken till en konstruktiv medborgardialog.”

        //Nils Harnesk

  2. Pingback: Halvtid i mandatperioden | En humanist i arbetslivet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s