Skamligt Vattenfall

De allra flesta vet att jag engagerat mig hårt i gruv- och mineralfrågor och att ett av de viktigaste perspektiven jag lyft fram i den debatten är frågan om vad vi som län, vi norrbottningar, får ut av exploateringen och utvinningen av de mineraler som finns i berggrunden under våra hem. Jag tycker jag på ett övertygande sätt, tillsammans med alla andra tongivande debattörer och engagerade medmänniskor, har visat att utvinningen långt ifrån är långsiktigt hållbar, varken ur ett ekonomiskt, socialt eller ekologiskt perspektiv.

Detsamma kan man säga om de andra naturresurserna som exploateras och exporteras från Norrbotten. Både skogsbruket och utbyggnaden av vattenkraften har skett till enorma kostnader för miljö, lokalsamhälle och andra näringars möjligheter till utveckling. Tidigare fanns det ett en acceptans för dessa exploateringar då vi i det gemensamma samhällskontraktet kunde kvitta ut arbetstillfällen, utbyggnad av välfärd och infrastruktur och att vi faktiskt fick åtnjuta frukterna av det samhälle som naturresurserna bidrog till att bygga.

Denna acceptans har däremot med årtiondena naggats rejält i kanten i takt med att vattenkraft, skogsbruk och gruvnäring rationaliserat och automatiserat i en allt snabbare takt. Det här har lett till att samhällen som Jokkmokk, Pajala och i viss mån även malmfältskommunerna men även Norrbotten i sin helhet förlorat enorma mängder arbetstillfällen som inte kunnat matchas i nya. Befolkningen i Jokkmokk toppade under 1970-talet med närmare 12 000 invånare, en siffra som idag ligger på knappa 5000.

Det finns säkert debattörer och politiker som skulle svara att den här utvecklingen närmast är en naturlag, att det är svaga samhällen med ett ensidigt näringsliv som inte klarat omställningen från ett industrisamhälle till ett kunskapssamhälle. Att de är dömda att gå under i konkurrens med större kommuner med ett varierat och brett näringsliv.

De flesta såna debattörer och politiker finns på högerkanten av det politiska fältet vilket är tur eftersom de inte har makten längre. Dessa personer anser nämligen inte att politiken kan påverka den avveckling och avfolkning som sker av svensk landsbygd, en utveckling som egentligen kan sägas drabba i princip alla delar av Sverige utanför de tre storstadsregionerna.

Dessa personer betraktar det inte bara som en naturlag att stora delar av Sverige missgynnas av en skev fördelning av statliga investeringar och jobb och att tillväxtens fördelning koncentreras till ett fåtal storstadsregioner utan de ser det som en del av det nya Sverige. För de lever i konkurrensstaten Sverige där kommuner, städer och regioner förväntas konkurrera med varandra om fåtaliga investeringar och arbetstillfällen, även statliga.

Det är inte sant.

Det finns ingen naturlag som säger att utvecklingen måste se ut så. Titta bara på Norge som har en helt annan regional- och landsbygdspolitik där man på ett mycket mer aktivt sätt stöttar tillväxt och utveckling i hela landet, där det finns resurser att garantera en viss servicenivå även på små orter, där kommuner som Jokkmokk faktiskt får en mycket större andel av vinsterna från den energi som produceras inom kommunens gränser. Norge har fortfarande en flyttrörelse från land till stad, urbanisering, men den är långt ifrån lika snabb som i Sverige och politiken gör det möjligt att faktiskt kunna välja att bo kvar.

Som sagt så har inte dessa personer längre makten i Sverige. Nu har vi en socialdemokratiskt ledd regering som kan och vill ta ett helhetsansvar för välfärdsstaten Sverige. En regering som sagt att man vill se jobb och tillväxt i hela landet, som vill utlokalisera statliga jobb för att  man under Allians-regeringens tid såg att 10 000-tals statliga arbeten koncentrerades till storstäderna på bekostnad av trygga, statliga arbetstillfällen i små kommuner i hela landet. Arbetstillfällen som i många kommuner utgör en ryggrad för lokalsamhällets skattekraft.

Under Alliansens sista år vid makten räknade man med att över 30% av de statliga jobben fanns inom Stockholms län med en befolkning motsvarande en femtedel av Sveriges totala befolkning medan ynka 14% av jobben fanns fördelat på de 34% av Sveriges befolkning som bor i kommuner som klassas som landsbygd eller gles landsbygd.

Sveriges välstånd bygger på att alla delar av landet hänger ihop. Men staten och dess myndigheter har medverkat genom centraliseringen av statliga jobb till att många arbetstillfällen aldrig nått landsbygden och att de som finns försvinner därifrån. Detta driver på utflyttningen och bidrar i förlängningen till att Sverige avfolkas utanför storstadsområdena.

Därför är det nu upp till bevis för vår socialdemokratiska regering att inte bara se till att utlokalisera fler statliga jobb utan att börja med att se till att de statliga jobb som finns utanför storstäderna faktiskt blir kvar där de är. Detta gäller naturligtvis även Vattenfalls 40 tjänster i Jokkmokk.

Vattenfalls anläggningar inom Jokkmokks kommun generar omkring 10 miljarder per år för staten men den enda ersättningen och återinvesteringen som finns idag är de bygdemedel och arbetstillfällen som Vattenfall har i kommunen. Bygdemedel är en ersättning som alla vattenkraftskommuner får del av som kompensation för utbyggnadens effekter på miljö, ekosystem och samhälle. För Jokkmokk är det ynka 20 miljoner. Ett medel som man som kommun dessutom måste ställa sig med mössan i hand och söka från staten via länsstyrelserna.

Harsprånget_förr_nu

Harsprånget – före och efter regleringen. Ett av de fall i Luleälven som genererar miljarder för Vattenfall och staten.

Som Jokkmokksbon Henrik Blind skrev på Twitter, med den takten kommer det ta 500 år innan Jokkmokk fått tillbaka det som staten årligen plockar ut från älvsträckorna inom kommunen.

När nu Vattenfall beslutat sig för att dra bort dessa 40 tjänster från Jokkmokk så innebär det ytterligare en käftsmäll från en representant för staten. En signal om att man inte bryr sig om det samhälle, kommun och län som gett företaget dess ryggrad och grund att stå på. Att man inte tar ansvar för samhällsutvecklingen utan bara ser till vinstintresset.

40 jobb kan tyckas lite men för en kommun som Jokkmokk innebär det enormt mycket. Som lokalpolitikern och Jokkmokksbon Anna Hövenmark påpekar så motsvarar det nästan 700 arbetstillfällen i Luleå vilket vore ungefär som att Scania Ferruform skulle lägga ned hela sin verkstadsindustri i kommunen.

När det dessutom framkommer uppgifter om att det delats ut 300 miljoner kronor i bonus till cheferna inom Vattenfall i Sverige under våren förstår jag än mer ilskan över beslutet.

I statens anförande vid Vattenfalls bolagsstämma 2015, där staten representerades av statssekreterare Eva Lindström, sade man bland annat följande:

Det råder inget tvivel om att Vattenfall har en särställning bland bolagen med statligt ägande – det är ett av Sveriges största företag och en central del av det statliga ägandet. Det är således av stor betydelse att Vattenfall agerar föredömligt inom området hållbart företagande och i övrigt agerar på ett sätt så att bolaget åtnjuter offentligt förtroende.

Det är alltså av stor betydelse att Vattenfall ”agerar föredömligt” och på sådant sätt att bolaget åtnjuter ”offentligt förtroende”. Sug på den. Vattenfall har i min mening inte uppfyllt sina åtaganden gentemot staten.

Det är viktigt och förtroendeingivande att mitt partidistrikt, Socialdemokraterna Norrbotten, nu tydligt markerar att man förväntar sig att Vattenfall tar sitt samhällsansvar och att regeringen nu agerar för att bolaget gör det. Som distriktsordförande Fredrik Lund Sammeli säger i sitt uttalande i NSD:

– Regeringen har påbörjat ett viktigt och långsiktigt arbete kring dessa frågor som vi Socialdemokrater i Norrbotten välkomnat. Statlig service och statliga jobb ska finnas över hela landet. Att då ett statligt bolag väljer att flytta jobb från en mindre inlandskommun där jobben har en sådan stor betydelse upplevs tondövt, säger Fredrik Lundh Sammeli.

Fredrik Lundh Sammeli har bokat in ett möte med näringsminister Mikael Damberg som ska ske när semestrarna är över.

Sveriges välstånd bygger som jag nämnt tidigare på att alla delar av landet hänger ihop. Alla varor produceras någonstans, dessa varor produceras av råvaror som i sin tur utvinns någon annanstans, vår mat kommer inte från stadsodlingar, vår energi kommer inte från solpaneler i Stockholms innerstad, järnmalmen och skogens utvinns inte och fälls inte på Söder. En stad är inget utan sitt omland. Alla delar hänger ihop.

Därför måste hela landet inkluderas när staten gör prioriteringar med statliga medel, oavsett om det rör statliga jobb eller investeringar, oavsett om det ska göras inom myndigheter eller statliga bolag. Nu är det bara göra om och göra rätt för Vattenfall, agera nu och se till att de 40 tjänsterna blir kvar i Jokkmokk så kanske det blir början på att återuppbygga ert offentliga förtroende. Ta ert samhällsansvar.

Not: Facebooksidan Jokkmokkupproret, ett upprop och uppror mot Vattenfalls beslut, har i skrivande stund nästan 3000 medlemmar. Gå med du också!

Nils Harnesk, (S)

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s