Kompromisser är aldrig fel

Svar till Maria Arnqvists insändare (NSD 20161003):

Beslutet om Framtidens skola är en kompromiss, en kompromiss är varken rätt eller fel, ingen får hela sin vilja igenom men samtidigt får alla något och på det stora hela blev förslaget och beslutet bättre.

Förslaget tröskades hårt både inom mitt eget parti, de övriga partierna i fullmäktige och i dialog med medborgarna. Över 700 enskilda synpunkter lämnades in och 70-talet remissvar.

Det är klart att underlaget och beslutet påverkades av detta. Det innebar bland annat att högstadierna drogs tillbaka från utredningen och att landsbygdsskolorna i Vitå och Klöverträsk blir kvar.

Hela beslutet utgår från barnens rättigheter. Alla elever i Sverige har enligt lag rätt till en likvärdig utbildning. Var man än bor, oavsett sociala och ekonomiska hemförhållanden ska utbildningen ha en hög kvalitet. Utbildningen ska också kompensera för elevers olika bakgrund och andra olikartade förutsättningar.

Skolan finansieras med elevpengen. Fler elever ger ekonomiska resurser att hålla den bemanning som krävs, att höja kvaliteten i undervisningen och stimulera till ökat kollegialt lärande. Större möjlighet att klara sitt lagstiftade uppdrag med andra ord. Detta sker inte till priset av större klasser som ofta påstås, klasserna kommer även efter beslutet att ligga i nivå med snittet.

Problemet med lärarförsörjningen kan vi som enskild kommun inte förväntas lösa. Regeringen har därför lagt fram åtgärder som innebär 3600 nya utbildningsplatser på lärarutbildningarna. Det finns naturligtvis även åtgärder för att behålla de lärare vi har, lärarlönelyftet är ett exempel.

I den senare frågan har vi ett ansvar. Framtidens skola är en del av det, vi kommer genom beslutet att i högre utsträckning kunna erbjuda heltider, trygga villkor och en bättre arbetsmiljö med fler kollegor. Vi blir en mer attraktiv arbetsgivare.

Att flytta elever från några av de mindre, centrumnära skolorna i kommunen görs alltså för att höja kvaliteten på undervisningen för alla elever i hela kommunen. Det innebär förändringar för ett antal föräldrar och barn men vi tror att det är nödvändigt för att ta höjd för framtiden.

Det tror vi att medborgarna har förståelse för.

I den forskningsrapport jag hänvisat till i blogginlägg och intervjun i NSD visar man att de som tog initiativ till samt röstade i folkomröstningarna vid skolförändringar har en väldigt tydlig koppling till de områden som berördes mest av de föreslagna reformerna. Det är egenintressen eller starkt koncentrerade lokalintressen snarare än en bredare omtanke om kommunens övergripande utveckling som ligger bakom mycket av engagemanget.

Den grupp som driver initiativet till en folkomröstning om skolan i Luleå kallade sig tidigare ”Samordningsgruppen för bevarandet av Klöverträskskolan, Kläppenskolan, Vitåskolan, Svartöstadsskolan, Kyrkbyskolan, Kråkbergsskolan, Svedjeskolan, Hertsöskolan och Laxens förskola”. Det är den grupp som nu går under namnet ”Hela kommunen ska leva och lära”. Tydligt är alltså att ursprunget till motståndet finns i de områden som till att börja med skulle påverkas av förslaget. Man vill bevara skolorna i sina bostadsområden i första hand.

Fem av skolorna påverkades inte av fullmäktiges beslut på grund av ändringar i förslaget. Detta lämnar representanter för tre grundskolor av kommunens totalt 37 och en förskola av kommunens ca 70 stycken. Man representerar alltså en mindre del av luleborna, långt ifrån alla.

I samma forskningsrapport jag hänvisat till konstaterar man att valdeltagandet var generellt lågt – i en majoritet av fallen under 30 procent. Röstdeltagandet var däremot upp till 90 % i de områden där man berördes mest av de föreslagna reformerna.

I vilka sammanhang ska det allmänna bästa vara överordnat den enskildes eller minoriteters intressen? Ska hela den kommunala skolstrukturen avgöras i en folkomröstning där endast de som berörs röstar? Det är ändå de frågorna som det till slut kokas ned till. I denna fråga anser jag att det allmänna bästa och en bättre kommunal skola för alla elever måste vara högre prioriterat än enskilda skolor i vissa bostadsområden.

Politik handlar om kompromisser. Folkomröstningar handlar om att ha rätt eller fel. Kunna svara ja eller nej. Det går helt enkelt inte i en så komplicerad fråga som om den kommunala skolstrukturen i Luleå.

Beslutet om Framtidens skola sträcker sig över tio år och ett bra beslut går att göra ännu bättre om det finns en konstruktiv och framåtsyftande dialog. Någonstans måste man göra en bedömning om det är bättre att fortsätta verka för att riva upp ett beslut eller delta i att forma det.

Luleå är nionde bästa skolkommun i landet enligt Lärarförbundets skolranking 2016, tillsammans kan vi göra den ännu bättre.

Nils Harnesk, (S).

bastaskolkommun

Luleå är nionde bästa skolkommun i landet enligt Lärarförbundet. Vi går framåt både vad gäller utbildade lärare och medellön för lärare i kommunen.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s