Om folkomröstningar

Rådgivande folkomröstningar kompletterar en representativ demokrati med folkvalda företrädare. Ett verktyg för att läsa av en befolknings samlade vilja i en väl avgränsad fråga av allmänt intresse. Några bra exempel på detta i Sverige är folkomröstningarna om kärnkraft, EU och EMU.

Detta var folkomröstningar med tydliga alternativ som föregicks av omfattande kampanjer, debatter och bildningsverksamhet både inom partierna men även i befolkningen i stort. Det allmänna intresset visade sig i högt valdeltagande.

Dessa frågor engagerade hela befolkningen i lägen då våra folkvalda ofta varken inom eller mellan partierna kunde skapa en majoritet kring vägval. Folkomröstning som stöd till den representativa demokratin.

Däremot kan folkomröstningar missbrukas.

Erfarenheterna från direktdemokratins Schweiz visar att effekten av landets många folkomröstningar bromsar samhällsutvecklingen. En reaktion mot förändring, inte en kraft för förändring. Så sent som 1959 röstade man t.ex. nej till kvinnans rösträtt. I en region fick kvinnor inte den rättigheten förrän 1990!

Det handlar också om bristen på ansvarsutkrävande. I Storbritannien är förvirringen och ilskan efter Brexit stor men det finns ingen att kräva svar och ansvar ifrån. Alla och därmed ingen bär ansvar för beslutet.

I Schweiz utbröt stora demonstrationer och protester efter att rasistiska partiet SVP drivit fram en folkomröstning som förbjöd minareter, men vem skulle ställas till svars? Alla och därmed ingen. Eller rättare sagt ”alla” som röstade. Nära hälften av befolkningen röstade inte, frågan var inte av allmänt intresse. Demokratin kidnappades av rasister.

En forskningsstudie från 2014 visade dessutom att folkomröstningarna i Schweiz lett till en valtrötthet som sänkt valdeltagandet både i folkomröstningarna och i de allmänna valen. Valdeltagandet i de allmänna valen är generellt under 48 % och i folkomröstningarna ännu lägre!

Högt valdeltagande är viktigt på grund av representativiteten. Det visar att många intressen, åsikter och samhällsklasser ges utrymme i det demokratiska beslutsfattandet vilket är centralt för demokratins trovärdighet, att balansera olika intressen och prioriteringar. Blir valdeltagandet för lågt kan demokratin kidnappas av organiserade särintressen.

Sverige har en tradition där direktdemokrati i form av rådgivande folkomröstningar kan kombineras med ansvarsutkrävande i vissa frågor av allmänt intresse. Det systemet måste vi värna.

Jag ser därför med oro på hur delar av oppositionen i Luleå verkar för en folkomröstning om ett beslut som balanserar olika intressen, fattat i en bred politisk majoritet. I en fråga där forskningen visar att initiativet till folkomröstning ligger i egenintressen och inte hos en bred allmänhet. Där valdeltagandet i de flesta fall är under 30 % och de som röstar är de som berörs.

Där den huvudsakliga drivkraften handlar om att bevara enskilda skolbyggnader i vissa centrumnära bostadsområden och inte om en bredare omtanke om skolans utveckling och innehåll. Bostadsområden som två av oppositionsledarna lever i, där de har barn i skolor som omfattas av Framtidens skola och samtidigt är talespersoner för gruppen som vill riva upp beslutet.

Jag har själv fått till mig att föräldrar är jättenöjda med överflytten av elever till Örnässkolan, att lärare och deras fackförbund ser fram emot den nödvändiga satsning på den kommunala skolan som beslutet om Framtidens skola innebär. Men man vågar inte säga det för risken att bli måltavla för den högröstade grupp som driver på om en folkomröstning.

Den erfarenheten har jag själv. Ända sedan jag sakligt började argumentera för Framtidens skola och arbetet med att motivera beslutet har jag fått ta emot en enorm kritik från företrädare för samordningsgruppen. Det är helt okej, jag är förtroendevald fritidspolitiker, det hör till uppdraget att förklara, motivera och argumentera för de förslag vi lägger fram och de beslut vi fattar. Men jag förstår varför grannar, föräldrar, lärare och andra medborgare som delar våra åsikter om behovet av Framtidens skola inte alltid vågar eller orkar ge sig in i debatten.

Det som är allra mest tragiskt är att det som faktiskt är en historisk satsning på den kommunala skolan har svartmålats av oppositionen som det motsatta.

Är det den sortens demokrati oppositionen vill ha? En demokrati där kommunens utveckling avgörs i folkomröstningar av intressen som bara ser till sitt eget? Där en saklig debatt tystas ned genom att överrösta och tränga ut åsikter som går stick i stäv med ens egna åsikter?

Vad blir då nästa offer efter en likvärdig skola? Förtätningen av innerstaden? Könsneutrala toaletter? Moskébygget på Hertsön?

Nils Harnesk, (S).

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s