Moderaterna säljer ut kulturen

Moderaterna har nu meddelat det hela kultursektorn fasat över, nämligen att de är beredda att inleda samtal med Sverigedemokraterna om kulturpolitiken. Sverigedemokraternas fascistiska kultursyn verkar inte vara ett problem för moderaterna.

SD:s mål med kulturpolitiken är en total omvandling av Sverige till en homogen, nationalistisk och auktoritär stat. Hur kan moderaterna ens överväga samarbete med ett sådant parti? Svaret går att söka i Moderaternas idévärld, de har under årtionden haft svårt att förhålla sig till kulturfrågorna. Problemet ligger att man aldrig har kunnat acceptera kulturens egenvärde eller principen om armlängds avstånd.

Ifrågasättandet av den offentligt finansierade kulturpolitiken har följt med moderaterna ända sedan 1974. Då lades den kulturproposition som sedan dess utgör grunden för det kulturpolitiska konsensus som till stora delar fortfarande råder. Dåvarande moderatledaren Gösta Bohman sammanfattade sin syn på propositionen:

”Det är som att titta ner i en burk med daggmask, jag har aldrig sett eller läst värre smörja.”

Avskyn för en offentligt finansierad kulturpolitik och för ett fritt och obundet kulturliv kan däremot inte förpassas till 1970-talet.

”Bidragskulturen”

När Cecilia Stegö Chilò, tidigare VD för Svenskt Näringslivs tankesmedja Timbro, blev utnämnd som moderat kulturminister efter valet 2006 uttryckte en annan timbroit, Magnus Svensson, en önskan om att avveckla kulturdepartementet och att man nu fått en minister som ”på allvar kan göra upp med bidragskulturen.”

Två veckor senare fälldes Stegö Chilò för att hon under 16 år inte betalt tv-avgiften och för att hon anlitat städhjälp med svarta pengar.

Stegö Chilò representerade den nyliberala fraktionen inom moderaterna, den som vill marknadsanpassa kulturen och dra in allt offentligt stöd. Men det finns även en kulturkonservativ fraktion inom moderaterna som vill stödja finkultur som opera, teater, museer och generellt värna kulturarven i Sverige. De här fraktionerna yttrar sig i kulturpolitiken.

I skuggbudgeten för 2017 presterade moderaterna en anslagssänkning på nära en halv miljard till kulturområdet. Alla de nya satsningar som regeringen har genomfört dras in, däribland fri entré till de statliga museerna.

Andra förslag är att öka privat sponsring av kulturlivet, införandet av en kulturcheck i stil med skolpengen, avgifter för bibliotekslån, slopandet av bibliotekslagen, att regioner och landsting ska förbjudas att bedriva kulturverksamhet, nedskärningar inom public service och kraftiga sänkningar av stödet till kulturtidskrifterna för att nämna några.

Sverigedemokratisk kulturpolitik

Nu har alltså dessa fraktioner mött likasinnade inom Sverigedemokraterna. För även SD kombinerar en kulturkonservativ och nyliberal idévärld. Lika barn leka bäst.

Problemet är bara att Sverigedemokraterna vill gå mycket längre. De vill använda kulturen för att skapa ett homogent samhälle utan motsättningar, utan konflikter – en klassisk fascistisk dröm.

Detta vill man åstadkomma på en rad olika sätt. Bland annat vill man gå Polens väg, SD vill fritt kunna tillsätta och sparka chefer inom public service och offentligt finansierade kulturinstitutioner. Anna Hagwall lade fram en motion i riksdagen som innebar ett slopande av presstödet till landets alla lokaltidningar och göra hela SVT:s utbud till en betaltjänst förutom en kanal för att minska SVT:s “förmedling av politiskt korrekt agenda”.

Andra förslag är att strypa statliga anslag till Etnografiska museet, Östasiatiska museet, Medelhavsmuseet och Världskulturmuseet. Riksteatern, Dramaten och Operan däremot kan få ökat stöd – det är institutioner som kan: “i ökad omfattning bevara och sprida kulturarvet samt levandegöra den traditionella, folkliga svenska kulturen”.

Det är med andra ord inte så konstigt att de har hittat varandra med tanke på de gemensamma nyliberala och kulturkonservativa strömningar som är mer eller mindre uttalade i de bägge partierna.

Moderaterna säljer ut kulturpolitiken för makten. Att de därmed ytterligare normaliserar ett rasistiskt parti och ger dem inflytande över det politikområde som de trånar mest efter verkar inte bekomma dem. 

Nils Harnesk, (S).

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s