”36 000 i månaden är inte en heltidstjänst”

Efter att ha läst NSD:s granskning av våra heltidsarvoderade politikers inkomster inom Luleå kommun och Region Norrbotten blir jag både chockad och otroligt provocerad över den nonchalans och arrogans som en del av företrädarna inom oppositionen uppvisar.

En har använt arvodet och sin tid åt att studera på heltid till civilingenjör för att slippa studielån, en annan arbetade som byggkonsult i eget bolag, en tredje extraknäcker på det arbete som personen uppgett sig vara tjänstledig ifrån och en fjärde har ett kommunalrådsuppdrag som liten bisyssla.

De jag pratar om är gruppledarna för Kristdemokraterna och Vänsterpartiet i Luleå, Anette Asplund och Nina Berggård och oppositionsråden för Liberalerna och Sjukvårdspartiet i regionen, Jens Sundström och Kenneth Backgård.

Asplund tog hösten 2010 tjänstledigt från sitt arbete på SSAB för att bli kristdemokraternas gruppledare i kommunfullmäktige i Luleå. Ett uppdrag som hon får närmare 30 000 kronor i månaden för att fullgöra. Det är ett heltidsuppdrag. Trots detta visar det sig nu att ända sedan hon tillträdde som gruppledare har hon studerat på heltid till civilingenjör. Hon har inte tagit studielån. Det är alltså det skattefinansierade arvodet som betalat hennes personliga universitetsutbildning.

Hon hade inte tid att jobba på sitt heltidsjobb och tog tjänstledigt, att heltidsstudera däremot, något som likställs med heltidsarbete var tydligen inga problem att hinna med vid sidan av sitt arbete som politiskt förtroendevald.

Skattebetalarna har fått stå för hennes utbildningsnota och det demokratiska uppdrag som hon uppbär har fått stå tillbaka. Asplund tycker inte själv att detta är ett problem.

Sundström jobbade med sin egen firma som byggkonsult under många år och drog in mer än 600 000 kronor om året samtidigt som han förväntades jobba heltid som politiker i regionen. Hans arvode från regionen är 432 000 kronor per år.

Sundströms tankar om det? Han anser inte att det är en heltidstjänst! I min värld är 36 000 i månaden gott och väl en heltidstjänst och det är också vad arvodet är avsett för. Att det inte är att betrakta som en heltid borde Sundström säga till merparten av vårdpersonalen som han har medansvar för i sitt uppdrag som oppositionsråd och ledamot av landstingsstyrelsen.

Berggård har i alla de sammanhang jag har sett henne framställt sig som heltidspolitiker, vilket hon också får arvode för att vara. På Vänsterpartiets hemsida beskriver hon sig själv som tjänstledig från sitt arbete på Försäkringskassan för att ”vara verksam som politiker på heltid”.

För att fullgöra sitt förtroendeuppdrag får hon närmare bestämt 36 000 kronor i månaden. Kanske Berggård delar Sundströms tankar om att det inte är heltid? I varje fall har hon sedan en tid tillbaka förutom sitt heltidsarvode också jobbat 20% på det arbete som hon uppgett sig vara tjänstledig ifrån.

Berggårds egen förklaring är en oro över den översyn som nu görs av arvodena i Luleå kommun och kommunalrådets kritik mot att han tycker att oppositionen inte gör sitt jobb. Att hon därför vill ha tryggheten av sitt arbete att gå tillbaka till.

För det första har hon alltid rätt att gå tillbaka till sitt arbete eftersom hon är tjänstledig för förtroendeuppdrag. För det andra har hon fortsatt att ta ut sitt arvode till 100%. Trots att hon jobbat 20% på sitt ordinarie jobb har hon fortsatt ta ut fullt arvode för sitt förtroendeuppdrag. Förklaringen håller inte.

Backgård i sin tur lyfter både arvode som oppositionsråd i regionen och som kommunalråd i Boden. Han varken vill eller kan redogöra för hur han prioriterar tiden. Ändå har han två av de mest tidskrävande förtroendeuppdragen som du kan ha som politiker. Utifrån min horisont och erfarenhet från att jobba nära kommunalråd skulle jag säga att det är omöjligt att inneha bägge uppdragen och göra ett bra jobb.

Både Backgård och Sundström har eller har haft extraknäck som drar in över en halv miljon kronor per år.

Alla fyra anser att de hinner med alla sina uppdrag, bisysslor och extraknäck. Frågar man oss i majoriteten framträder en annan bild.

I regionfullmäktige klarar merparten av oppositionspartierna inte ens av att prestera egna förslag på strategisk plan och budget. Det vill säga förslag på hur de vill styra regionen om de får makten och hur de tänkt sig finansiera sin politik.

En strategisk plan och tillhörande budget är det enskilt viktigaste dokumentet för ett parti för att beskriva sin politik för sina motståndare, allmänhet och media. Det är ett grundläggande dokument för samtliga partier. Merparten av partierna gör alltså inte ens sin basala hemläxa.

I Luleå ser det snarlikt ut. Sverigedemokraterna tramsar bort sin budget varje år i ett lika komiskt som tragiskt inslag. De övriga partierna försöker i varje fall och hinner oftast få in förslag på strategisk plan och budget som är mer eller mindre genomarbetade. Mestadels består de däremot bara av mindre justeringar och tillägg till majoritetens huvudförslag.

Trots goda förutsättningar är det uppenbart att ett antal av oppositionspartierna i både Luleå kommun och Region Norrbotten betraktar sina förtroendeuppdrag mer som födkrokar än demokratiska förtroendeuppdrag, att behandla nonchalant och med en förvissning om att så länge de inte sitter vid makten kan de göra lite vad som helst både inom uppdraget och vid sidan av.

Gruppledararvoden_Luleå

Goda förutsättningar för oppositionen i Luleå

NSD:s granskning är en frisk fläkt, äntligen tvingas oppositionen nu ut i medias strålkastarljus. Uppenbart är att ett stort antal av deras företrädare inte är mogna för det ansvar som deras uppdrag innebär.

Kanske är det dags för berörda partiorganisationer att se över vad deras främsta företrädare pysslar med vid sidan av sina förtroendeuppdrag. Det är inte rimligt att ledande politiker behandlar förtroendeuppdrag på det här sättet. Det är en förmån, nej, ett privilegium att få jobba med politik på heltid. Något vi, det stora flertalet folkvalda, bara kan drömma om.

Med det privilegiet följer också ett stort ansvar. För det är när heltidspolitiker missköter sig som politikerföraktet späs på och drabbar oss fritidspolitiker och medborgarnas förtroende för demokratin.

Tydligt är i varje fall att Luleå kommuns översyn av politikerarvodena kommer i rättan tid. Uppenbart är att ett flertal oppositionsråd har alldeles för mycket tid över för att göra annat, alternativt att villkoren och kraven som följer med uppdraget är alldeles för otydliga.

Kanske är svaret att faktiskt göra deltider av allt? Om nu dessa personer vill studera, vill jobba kvar på sitt arbete eller för den delen vill ha kvar sitt företag är det utmärkt! Jättebra med den tydliga kopplingen med det omgivande samhället! Men då ska de inte heller ha ett arvode som motsvarar heltid utan endast för den omfattning som de är beredda att fullfölja det uppdraget.

Nils Harnesk, (S)

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s