En reflektion över dagens samhällsdebatt

2006 så gav svenska folket majoritet åt en högerregering med det tydliga mandatet att sänka skatterna. Det gjorde man. Med M/KD-budgeten som röstades igenom med stöd av SD förra året är det skattesänkningar motsvarande omkring 150 miljarder. Skattesänkningar som i huvudsak gynnat höginkomsttagare och förmögna.

Samtidigt genomförde man vidriga försämringar i sjukförsäkring och a-kassa.

Under Alliansens åtta år vidgades klyftorna avsevärt. De aggressiva skattesänkningarna lämnade stora hål i skola, vård och omsorg. Och vem är det som har ansvaret för dessa centrala områden? Jo, kommun, landsting och regioner.

Parallellt med att medborgarna fick mer i plånboken så fick de också mindre till välfärd, människor såg hur nära och kära utförsäkrades, fastnade i förnedrande sysselsättningsprogram som fas 3 och pensionärerna betalade helt plötsligt mer i skatt än förvärvsarbetande. Köerna i sjukvården växte, den marknadsanpassade skolan ledde till sjunkande betyg och stora problem med likvärdigheten. Marknadsanpassningen inom sjukvård och äldreomsorg ledde till skandaler som Carema och korruptionsbyggen som Nya Karolinska.

De avregleringar som skett inom bemanningsbranschen har lett till den enorma kostnad som stafettpersonal belastar sjukvården med. Fri etablering av skattefinansierade skolor och sjukvårdsverksamheter leder till ytterligare dränering av skattemedel från den allmänna välfärden.

I takt med att klyftorna har ökat så har också motsättningarna i samhället ökat. För det finns faktiskt många människor i Sverige som inte orkar göra en ordentlig analys om varför det ser ut som det gör. Eller så vill man hitta förklaringar som försvarar ens gynnade ställning i det nya klassamhället.

När Reinfeldt vann valet 2006 så var det de sjuka, arbetslösa, lata ungdomar och framför allt påstådda bidragsfuskare som ställdes mot hårt arbetande löntagare. Från 2010 har det i allt högre grad handlat om att ställa något främmande mot det svenska. Det är människor med annan hudfärg, religion eller sexuell läggning som är problemet.

Idag har det gått så långt i vissa grupper att man slutat prata om ekonomisk politik, istället handlar det om att begränsa aborträtten, stoppa huvudbonader och bönestunder, begränsa fri- och rättigheter och en rad andra andra i grunden antidemokratiska och antimänskliga frågor.

Men samtidigt sker ett allt större ifrågasättande av de revor som blir allt tydligare och större i skola, vård och omsorg. Men tyvärr yttras det engagemanget inte i riksdagsvalen med tanke på att nära nog 60% av ledamöterna i riksdagen tillhör ett högerparti. Eller så gör man inte den kopplingen. Omedvetet eller medvetet.

För det blir pinsamt uppenbart att kommunala och regionala partiföreträdare för L, C, KD, M och SD i väldigt många fall inte står för den politik som de genomfört i regeringsställning. Den politik som har skapat den situation som de själva nu befinner sig i kommuner, landsting och regioner.

För medborgare som inte gör den kopplingen tror jag det är en blandning av aningslöshet och ett försvar av plånboksreformer.

I min värld är det helt sanslöst att man kan rösta på högerpartierna i riksdagsvalen och sen kräva samma kvalitet i skola, vård och omsorg lokalt och regionalt. Oavsett så blir resultatet av den klasspolitik som Allianspartierna med stöd av SD fört nationellt en lokaldemokrati som blir lidande.

Ett Sverige som dras isär då kommuner och regioner utanför storstadsregionerna i allt högre utsträckning måste kompensera med besparingar och skattehöjningar. Vanligt folk måste betala högre skatt men utan att kunna se nåt annat än i bästa fall ett bibehållande av nivån. Samtidigt som kommuner som Danderyd under lång tid kunnat hålla nere sina skattesatser.

Än mer försvårande är naturligtvis befolkningsutvecklingen. För det räcker inte med eländet som den ekonomiska politiken har lett till nationellt. I ett län som Norrbotten ökar de äldre markant och därmed kostnaderna inom sjukvård och äldreomsorg. Samtidigt finns inte tillräckligt många i arbetsför ålder som kan gå in och ta jobben som dessa lämnar. Det drabbar skatteintäkterna negativt och slår direkt mot skola, vård och omsorg när det inte finns kvalificerad personal att anställa.

Så när nu Region Norrbotten annonserat besparingar på över 700 miljoner kr på tre år trots att det nya styret lovat allt åt alla i åratal så är det ett symptom på allt detta sammantaget. I Luleå är vi från den styrande majoriteten ärliga med problemen och försöker göra prioriteringar som ändå bevarar kvaliteten i välfärden. Men vi är långt ifrån ensamma med att stå inför dessa problem.

Lösningen finns i mer statsbidrag till kommuner, landsting och regioner. Det handlar i runda slängar om 50-60 miljarder som behövs fram till 2022 för behålla nuvarande nivå inom skola, vård och omsorg. Mer än så för att kunna utveckla den. Det säger sig självt att såna summor inte kan enbart tas i form av höjningar av kommunal- och/eller landstingsskatt.

Så tänk efter före innan du skriver om hur dåliga lokalpolitiker är eller undrar om de har hål i huvudet och varför de inte lyssnar. De är inte dåliga, de har inte hål i huvudet och de lyssnar. Men som folkvalda måste de agera utifrån den verklighet vi står inför och idag är det generellt sett rätt bistert.

Men märk väl att olika partier gör olika prioriteringar. I Luleå är det bara vårt parti som tydliggjort vår lösning, inget av de andra har gjort det. Det oärligt mot medborgarna, hur ska de kunna värdera partiernas ställningstaganden när det bara finns ett att ta ställning till?

Nils Harnesk, (S)

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s